Starta relation med singelmamma

@Sunisastar,

Jag tror många flashbackare är rätt så unga, och ofta rädda för att ta ansvar för någon andras liv. Det är ju klart man helst vill bilda egen familj, och det är absolut klart ensamma mödrar söker kärlek som alla andra, men rädslan för att man ska bli nån slags mjölkko - finns ju såklart där, för man undrar sig ju också om "singelmamman/pappan" inte bara söker en ekonomisk trygghet - utom är kär i en - på riktigt!

Det är en rädsla - ja - och några gånger får man offra sig lite, ta en chans.

Man kan ju t.eks tänka sig att nån som har haft ett förhållande tidigare och har ett barn med på "köpet", är mycket trevligare, ställer mindre krav på hur "du" ska vara, och är villig till att gå mycket längre för att partnerskapet ska fungera, eller hur?

Så det är inte så att jag t.eks skulle vilja utesluta mammor, absolut inte - jag kan snällt föreställa mig att dom är riktig empatiska och tålmodiga istället för oerfarna som bara letar efter "drömprinsen".

Ekonomisk trygghet och kärlek är samma sak för kvinnor.

Mitt inlägg var rent hypotetiskt och hade du läst noga så skrev jag klart och tydligt att jag inte anser att alla singelmorsor är golddiggers och att de som känner sig träffade undanbedes komma med inlägg som inte ämnar trådens diskussionsunderlag. Likt ditt resonemang "ingen parasit, sluta svärta ner denna grupp". Jag känner till ett antal fall där just dessa singelmorsor sagt rakt ut till sina vänninor att denna gång (då de inleder ett nytt förhållande) ska de även få ekonomisk trygghet osv och det har de också gjort. Numera bor de i fin villa med bilar, resor etc och mannen står för det mesta och kvinnan har numera näsan i vädret fast de fortfarande har ett lågavlönat kvinnodominerat yrke...

Själv skulle jag aldrig få för mig att dejta och än mindre inleda ett förhållande med en singelmamma. Tack, men nej tack! Mister du en står dig åter tusen och med ditt resonemang så har du knappast förändrat min syn på saken.

ps: fick du din skrivkunskap i svenska från SFI?

Det är högst troligt att det finns sådana individer som du beskriver, skitstövlar finns i alla grupper, men vad är det som hindrar killen i fråga att bara gå om han känner sig som en vandrande plånbok? Var finns ryggraden och självrespekten hos en sådan man? Eller är han så desperat efter sällskap att han blundar och biter ihop? Båda utnyttjar i så fall varandra och får dras med situationen de satt sig i.

Själv vill jag inte trassla in en man i vare sig mitt vardagsliv eller min ekonomi. Är ”singelmamma” nu och har nyss kommit ur ett fyra år särboförhållande. När jag träffar en ny man kommer det med all sannolikhet bli samma upplägg då. Barnen behöver inte en till pappa och jag har hellre en vuxen relation än leker bonusfamilj.

Dumt att starta en till tråd så jag frågar här istället.

Skulle aldrig dejta en singelmorsa heller då det känns som det redan kommer att misslyckas, men nu är min situation såhär att denna person har jag kännt i väldigt många år och vi kommer överrens på alla plan, jag är inte heller så jävla ung längre, så kan ni ge mig lite tips och råd? båda är ca 40+, bra jobb och vi tänker köpa något stort boende.

kan tillägga att jag kände henne innan hon fick barn, skulle aldrig vilja dejta en annan annars men då jag vet ''allt'' så känns det lite mer safe, dock förstår jag att det kommer uppstå problem i vardagen.

Ni är alltså tillsammans redan? Sedan hur länge? Vad är det för råd du behöver?

Du, hur ofta händer det inte att den nya snubben å tjejen får ett eget barn? Då äre nya familjen som räknas och nya pappan som bestämmer allt.

Det låter som att du bara tog någon för att du är desperat.

Ta aldrig en kvinna med avkomma. Punkt slut.
Annars kan du lika gärna skära av dig kuken.

Man kan ju fråga sig hur många kvinnor som vill starta en (seriös) relation med en singelpappa . Till och med kvinnor som redan har barn föredrar män utan barn.

Det är rätt bizarrt hur villiga barnlösa män verkar vara att bli plastpappor åt andra mäns barn jämfört med tvärtom, så varför skall vi män vara "bättre"?

Har du hört talas om kärlek? eftersom jag börjar bli ganska gammal och kärlek är svårare att hitta så dejtar jag hellre någon som jag kommer 100% överrens med och har kul med, än att dejta någon yngre som är extremt osäker och aldrig tar initiativ, det är en ren chansning och därav söker jag råd och tips

Nej det är vi inte, men vi är på G och jag vet inte riktigt hur jag ska tackla detta då jag varit singel väldigt länge, samtidigt har jag gillat denna person i flera år och denna person vet allt om mig och jag vet allt om henne. Men jag är fortfarande osäker hur jag kommer tackla vissa situationer med barnen? har dock träffat barnen för något år sedan då vi är ''kompisar'' samt mina syskon har barn i samma ålder så helt tappad är man ju inte... är bara osäker helt enkelt. Givetvis hade det varit bättre att dejta någon utan barn men om nu denna person stämmer in 100% på allt, hur skall man agera då? som sagt skulle aldrig dejta en singelmamma annars som jag måste ''lära'' känna på nytt, detta är något helt annat.