Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2018-04-29, 13:07
  #1
Medlem
spyhinks avatar
Jag har analyserat detta begrepp med ensamstående mammor som skaffar en ny partner och vad man som man bör ha i åtanke om man väljer att göra detta.

Nu drar jag inte alla singelmorsor över en kam så det behöver ni inte ens kommentera om ni känner er träffade och detta inlägg gäller inte s.k. white-trash snubbar som lever på soc eller är kriminella utan män med en någorlunda hygglig inkomst, ordnat boende, körtkort, bil etc.

Jag tror det finns en hel del ensamstående kvinnor med barn som aktivt söker en ny partner för att de ser en hel del fördelar med detta. För det första tror jag att en hel del ser det till en ekonomisk fördel. Att vara ensamstående, jobba (kanske på ett underbetalt yrke likt hemtjänst eller liknande) och försöka försörja ett, två eller kanske tre ungar kan knappast vara enkelt. Då vore det ju ett guldläge om det kom in en man med en inkomst på, låt säga 25.000 - 30.000 kr i månaden att bidra med till hushållet. Lägg därtill att han har bil och liknande. Vips så blir det också mycket lättare att kunna ta banklån gemensamt för att finansiera en flytt från den sunkiga lägenheten till att köpa en villa i förorten. Att mannen själv redan har en insatslägenhet gör ju inte saken sämre för då kan han ju sälja den och investera de pengarna i det nya huset, möbler etc.

Kvinnan kan lägga över en del av arbetsbördan på mannen vad gäller att köra ungarna till förskolan, skolan, träningen och liknande. Man har nu varsin bil så det blir nog inga problem med den biten. Håller bilen på att gå sönder får mannen ta en koll på den och se om han kan laga den annars blir det en tur och lämna in den på mekonomen för service och reparation som man delar på såklart.

Märkeskläder, skor, hygien, teknikprylar såsom datorer, surfplatta, ny iphone och liknande ska delas jämt mellan båda partners eftersom man numera bor och lever tillsammans. Jackpot! Här finns massor att spara för den tidigare ensamstående kvinnan.

Semesterresor ska givetvis göras TILLSAMMANS! Även här får man dela på utgifterna och barnen ska med såklart (även om det ibland kan tyckas att de är väldigt otacksamma och inte uppskattar allt man har lagt ut på denna resa).

Hushållsutgifterna delar man såklart också på nu när man lever som en familj. Lån, el, försäkringar, bilskatt, bredband, tv-avgift... you name i´t. Allt utgifter delar man på!

När kidsen blir lite äldre och närmar sig 15 år så ska det införskaffas mopeder. Då ska det gemensamt köpas in eu moppar med utrustning såsom hjälm, lås, AM kort, försäkring. Allt delas givetvis här med. Kör sen ungen sönder moppen får "plastpappan" laga det eller lämna in den på service.

Så till min fråga. Tänker jag fel eller tror ni att vissa kvinnor resonerar såhär? Personligen vet jag flera stycken som gjort denna resa och numera lever gott. Sen känner jag förvisso till de som fortfarande efter flera år försörjer sig och sina barn med socbidrag och inte sökt efter nytt sällskap.
Citera
2018-04-29, 13:22
  #2
Medlem
Oj vad cyniskt det låter. Du tror inte det kan ha något att göra ned kärlek och att vilja dela sitt liv med en vuxen människa då? Och att den ekonomiska biten snarare är en bonus?
Citera
2018-04-29, 13:25
  #3
Medlem
Många resonerar säkert så. Men många vill nog bara ha kärlek och sällskap och förväntar sig varken att den nya killen ska bidra ekonomiskt eller bli en del i familjen.
Citera
2018-04-29, 13:46
  #4
Medlem
Att du kan ha en sån insyn i flera fall..

Verkligen detaljerat
Citera
2018-04-29, 14:03
  #5
Medlem
Jernmaskens avatar
Vad menar du? Hur tänker du? Har du autism eller?
Allt det här bestämmer mamman, du har inget att säga till om.
Vad är det du inte förstår?
Citera
2018-04-29, 14:15
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av spyhink
Jag har analyserat detta begrepp med ensamstående mammor som skaffar en ny partner och vad man som man bör ha i åtanke om man väljer att göra detta.

Nu drar jag inte alla singelmorsor över en kam så det behöver ni inte ens kommentera om ni känner er träffade och detta inlägg gäller inte s.k. white-trash snubbar som lever på soc eller är kriminella utan män med en någorlunda hygglig inkomst, ordnat boende, körtkort, bil etc.

Jag tror det finns en hel del ensamstående kvinnor med barn som aktivt söker en ny partner för att de ser en hel del fördelar med detta. För det första tror jag att en hel del ser det till en ekonomisk fördel. Att vara ensamstående, jobba (kanske på ett underbetalt yrke likt hemtjänst eller liknande) och försöka försörja ett, två eller kanske tre ungar kan knappast vara enkelt. Då vore det ju ett guldläge om det kom in en man med en inkomst på, låt säga 25.000 - 30.000 kr i månaden att bidra med till hushållet. Lägg därtill att han har bil och liknande. Vips så blir det också mycket lättare att kunna ta banklån gemensamt för att finansiera en flytt från den sunkiga lägenheten till att köpa en villa i förorten. Att mannen själv redan har en insatslägenhet gör ju inte saken sämre för då kan han ju sälja den och investera de pengarna i det nya huset, möbler etc.

Kvinnan kan lägga över en del av arbetsbördan på mannen vad gäller att köra ungarna till förskolan, skolan, träningen och liknande. Man har nu varsin bil så det blir nog inga problem med den biten. Håller bilen på att gå sönder får mannen ta en koll på den och se om han kan laga den annars blir det en tur och lämna in den på mekonomen för service och reparation som man delar på såklart.

Märkeskläder, skor, hygien, teknikprylar såsom datorer, surfplatta, ny iphone och liknande ska delas jämt mellan båda partners eftersom man numera bor och lever tillsammans. Jackpot! Här finns massor att spara för den tidigare ensamstående kvinnan.

Semesterresor ska givetvis göras TILLSAMMANS! Även här får man dela på utgifterna och barnen ska med såklart (även om det ibland kan tyckas att de är väldigt otacksamma och inte uppskattar allt man har lagt ut på denna resa).

Hushållsutgifterna delar man såklart också på nu när man lever som en familj. Lån, el, försäkringar, bilskatt, bredband, tv-avgift... you name i´t. Allt utgifter delar man på!

När kidsen blir lite äldre och närmar sig 15 år så ska det införskaffas mopeder. Då ska det gemensamt köpas in eu moppar med utrustning såsom hjälm, lås, AM kort, försäkring. Allt delas givetvis här med. Kör sen ungen sönder moppen får "plastpappan" laga det eller lämna in den på service.

Så till min fråga. Tänker jag fel eller tror ni att vissa kvinnor resonerar såhär? Personligen vet jag flera stycken som gjort denna resa och numera lever gott. Sen känner jag förvisso till de som fortfarande efter flera år försörjer sig och sina barn med socbidrag och inte sökt efter nytt sällskap.

Det är bland annat därför som man inte ska dejta singelmammor. Lägg även till:

- Du kommer ALDRIG att vara prioriterad - någonsin!
- Barnen (när de blir tonåring) kommer skrika "Du är inte min pappa!" och liknande.
- Fäster du dig vid barnen när de är små och det blir slut några år senare kommer du aldrig att få se dem igen.
- Du har massa nya skyldigheter men inga nya rättigheter.
- Du kan få stora problem när det gäller dina möjligheter att bestämma/säga till barnen. Mamman kommer försvara sina barn vid tillsägning oavsett om de har gjort fel och betett sig illa på ett sätt som aldrig skulle ske om man var biologisk far.

Ovanstående är hypotetiskt men mer eller mindre sant beroende på tjej, barnens ålder osv. Finns många fler nackdelar men har annat att göra nu.
Citera
2018-04-29, 14:15
  #7
Avstängd
Arbetsskyggs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av spyhink
Jag har analyserat detta begrepp med ensamstående mammor som skaffar en ny partner och vad man som man bör ha i åtanke om man väljer att göra detta.

Nu drar jag inte alla singelmorsor över en kam så det behöver ni inte ens kommentera om ni känner er träffade och detta inlägg gäller inte s.k. white-trash snubbar som lever på soc eller är kriminella utan män med en någorlunda hygglig inkomst, ordnat boende, körtkort, bil etc.

Jag tror det finns en hel del ensamstående kvinnor med barn som aktivt söker en ny partner för att de ser en hel del fördelar med detta. För det första tror jag att en hel del ser det till en ekonomisk fördel. Att vara ensamstående, jobba (kanske på ett underbetalt yrke likt hemtjänst eller liknande) och försöka försörja ett, två eller kanske tre ungar kan knappast vara enkelt. Då vore det ju ett guldläge om det kom in en man med en inkomst på, låt säga 25.000 - 30.000 kr i månaden att bidra med till hushållet. Lägg därtill att han har bil och liknande. Vips så blir det också mycket lättare att kunna ta banklån gemensamt för att finansiera en flytt från den sunkiga lägenheten till att köpa en villa i förorten. Att mannen själv redan har en insatslägenhet gör ju inte saken sämre för då kan han ju sälja den och investera de pengarna i det nya huset, möbler etc.

Kvinnan kan lägga över en del av arbetsbördan på mannen vad gäller att köra ungarna till förskolan, skolan, träningen och liknande. Man har nu varsin bil så det blir nog inga problem med den biten. Håller bilen på att gå sönder får mannen ta en koll på den och se om han kan laga den annars blir det en tur och lämna in den på mekonomen för service och reparation som man delar på såklart.

Märkeskläder, skor, hygien, teknikprylar såsom datorer, surfplatta, ny iphone och liknande ska delas jämt mellan båda partners eftersom man numera bor och lever tillsammans. Jackpot! Här finns massor att spara för den tidigare ensamstående kvinnan.

Semesterresor ska givetvis göras TILLSAMMANS! Även här får man dela på utgifterna och barnen ska med såklart (även om det ibland kan tyckas att de är väldigt otacksamma och inte uppskattar allt man har lagt ut på denna resa).

Hushållsutgifterna delar man såklart också på nu när man lever som en familj. Lån, el, försäkringar, bilskatt, bredband, tv-avgift... you name i´t. Allt utgifter delar man på!

När kidsen blir lite äldre och närmar sig 15 år så ska det införskaffas mopeder. Då ska det gemensamt köpas in eu moppar med utrustning såsom hjälm, lås, AM kort, försäkring. Allt delas givetvis här med. Kör sen ungen sönder moppen får "plastpappan" laga det eller lämna in den på service.

Så till min fråga. Tänker jag fel eller tror ni att vissa kvinnor resonerar såhär? Personligen vet jag flera stycken som gjort denna resa och numera lever gott. Sen känner jag förvisso till de som fortfarande efter flera år försörjer sig och sina barn med socbidrag och inte sökt efter nytt sällskap.
Givetvis resonerar de så. Om de sedan kan lura dig att försörja den avkomma de har med andra män så är det guldstjärna i kanten för dem.

Jag har inga egna barn. Jag vill inte ha egna barn. Jag vill ännu mindre ha andras barn. Det räcker som förklaring för var jag står i frågan. En ensamstående mamma är avdankad och begagnad. Det är ingenting att starta relation med.
Citera
2018-04-29, 14:17
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av spyhink
Jag har analyserat detta begrepp med ensamstående mammor som skaffar en ny partner och vad man som man bör ha i åtanke om man väljer att göra detta.

Nu drar jag inte alla singelmorsor över en kam så det behöver ni inte ens kommentera om ni känner er träffade och detta inlägg gäller inte s.k. white-trash snubbar som lever på soc eller är kriminella utan män med en någorlunda hygglig inkomst, ordnat boende, körtkort, bil etc.

Jag tror det finns en hel del ensamstående kvinnor med barn som aktivt söker en ny partner för att de ser en hel del fördelar med detta. För det första tror jag att en hel del ser det till en ekonomisk fördel. Att vara ensamstående, jobba (kanske på ett underbetalt yrke likt hemtjänst eller liknande) och försöka försörja ett, två eller kanske tre ungar kan knappast vara enkelt. Då vore det ju ett guldläge om det kom in en man med en inkomst på, låt säga 25.000 - 30.000 kr i månaden att bidra med till hushållet. Lägg därtill att han har bil och liknande. Vips så blir det också mycket lättare att kunna ta banklån gemensamt för att finansiera en flytt från den sunkiga lägenheten till att köpa en villa i förorten. Att mannen själv redan har en insatslägenhet gör ju inte saken sämre för då kan han ju sälja den och investera de pengarna i det nya huset, möbler etc.

Kvinnan kan lägga över en del av arbetsbördan på mannen vad gäller att köra ungarna till förskolan, skolan, träningen och liknande. Man har nu varsin bil så det blir nog inga problem med den biten. Håller bilen på att gå sönder får mannen ta en koll på den och se om han kan laga den annars blir det en tur och lämna in den på mekonomen för service och reparation som man delar på såklart.

Märkeskläder, skor, hygien, teknikprylar såsom datorer, surfplatta, ny iphone och liknande ska delas jämt mellan båda partners eftersom man numera bor och lever tillsammans. Jackpot! Här finns massor att spara för den tidigare ensamstående kvinnan.

Semesterresor ska givetvis göras TILLSAMMANS! Även här får man dela på utgifterna och barnen ska med såklart (även om det ibland kan tyckas att de är väldigt otacksamma och inte uppskattar allt man har lagt ut på denna resa).

Hushållsutgifterna delar man såklart också på nu när man lever som en familj. Lån, el, försäkringar, bilskatt, bredband, tv-avgift... you name i´t. Allt utgifter delar man på!

När kidsen blir lite äldre och närmar sig 15 år så ska det införskaffas mopeder. Då ska det gemensamt köpas in eu moppar med utrustning såsom hjälm, lås, AM kort, försäkring. Allt delas givetvis här med. Kör sen ungen sönder moppen får "plastpappan" laga det eller lämna in den på service.

Så till min fråga. Tänker jag fel eller tror ni att vissa kvinnor resonerar såhär? Personligen vet jag flera stycken som gjort denna resa och numera lever gott. Sen känner jag förvisso till de som fortfarande efter flera år försörjer sig och sina barn med socbidrag och inte sökt efter nytt sällskap.

Vem vill knulla och vara sponsor åt någon som särat på benen för en förlorare? Vem vill vara långt ner på skalan och knulla någon som särar för benen för alla och vem vill vara långt efter alla andra, efter alla retards?
Citera
2018-04-29, 14:25
  #9
Medlem
poxers avatar
Detta är väl anledningen till att snälla killar™ utbildar sig? För möjligheten att lägra en singelmorsa och inbilla sig att relationen bygger på kärlek.
Citera
2018-04-29, 14:36
  #10
Medlem
Tja, rent hypotetiskt, du kan ju alltid fråga singelmamman om hon hade varit utan barn, hade hon då valt dig för att bilda familj. Om svaret är en ekande tystnad så vill hon nog ha dina pengar och dra vidare när hon hittat någon med ännu bättre inkomst. Trots allt så valde hon något bottennapp i första hand att skaffa barn med och inte dig. Singelmammor med all rätta måste ju fokusera på sitt eget barn. Allt annat OCH alla andra kommer i andra hand och du åker ut sekunden hon hittar något bättre.

Summa summarum. Ingen mening att lägga ned tid på singelmödrar eftersom du ändå bara kommer att betraktas som en plånbok på två ben och som en tillfällig lösning utan något att säga till om (familj).
Citera
2018-04-29, 16:16
  #11
Medlem
SYSTEMexes avatar
Ditt resonemang säger mer om killen än om mamman. Ifall man inte innan lägger upp den ekonomiskt om att barnets utgifter inte är dina så får man gott ta och betala.

Sen att man delar på utgifter i ett hushåll är något som båda drar nytta av, inte bara mamman
__________________
Senast redigerad av SYSTEMexe 2018-04-29 kl. 16:18.
Citera
2018-04-29, 17:43
  #12
Medlem
Jag är ensamstående men har en ordnat ekonomi...har män (bröder och kusiner) runt i kring mig som kan reparera osv...har bil...är ingen parasit heller...så vad du har fått det där ifrån vet jag inte. Däremot söker jag kärleken som dom flesta andra? En ensamstående mamma är dessutom så duktig och stark så hon kan klara av mängder med grejer själv...varför ska man bli apatisk och förlita sig på någon annan? Sluta svärta ner denna grupp!
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback