Citat:
Ursprungligen postat av
larsingvarsfru
Men nu var det ju inte mig det handlade om, utan dina kommentarer om pianolärarinnan, som du dessutom trodde tjänade pengar på att uttala sig om familjen. Vad har du för belägg för det?
Jag har då inte sett något i några tidningar.
Kom ihåg att det är dina snaskiga slutkommentarer jag kan dra slutsatser av, dem du försöker projicera på mig när jag ifrågasätter.
Pianolärarinnan verkar vara en synnerligen obehaglig människa som inte låter utredningen ha sin gång och istället springer till journalister för att försöka övertrumfa polisens samlade bild av det inträffade.
En bild skapad av 10 dyngs brottsplatsundersökning, 50 förhör (där pianolärarinnan står för 1/50-del eller 2% av dessa) och genom att ha tagit del av avskedsbrevet.
Pianolärarinnan låter alltså denna minimala skärva av historien få tolkningsföreträde och genom att göra sanslöst vilda tolkningar utifrån den lilla skärvan, uppröra och förvirra sörjande familj och vänner – till ingen annan nytta än att tillfredsställa hennes egen uppmärksamhetskåthet.
För informationen har ju redan delgetts polisen i hennes förhör med dem, så det kan inte vara av detta skäl som pianolärarinnan jagar journalister. Och hade hon velat få fallet granskat av någon tillsynsmyndighet, vänder man sig naturligtvis till dessa direkt och inte till en skandaljournalist.
En attention junkie som är beredd att få sitt uppmärksamhetsbehov tillgodosett genom att profitera på två döda flickor, håller jag inte för orimligt att hon inte också är beredd att vaska guld i dammen på kyrkogården.
För övrigt bör du nog uppdatera din uppfattning om vad som är att beteckna som medier idag, tidningar är väldigt mycket 1900-talet...
Du bör också själv ta ansvar för dina egna kortslutningar och felslut som uppstår i din hjärna när du tar in information, och inte lägga över dem på andra.
Och därmed är den här meningslösa konversationen mellan dig och mig – över.
Styrkekramar!