Citat:
Ursprungligen postat av
Friherr
Poängen är just att det inte sägs. Man kan bedriva implicit svenskvänlig politik men motivera den med vilka luddiga universalistiska argument som helst.
”Utvisa våldtäktsmän för att ge brottsoffer upprättelse.”
”Statliga hemvändarbidrag för att hjälpa somalier med hemlängtan.”
”Utvisa de som ljugit om sin identitet för att återupprätta rättsstaten.”
Osv. Ingenstans har jag sagt något om ras, och det är inte heller nödvändigt. Det är NMR som hela tiden talar om ras men det är inte för att bli stora i opinionen utan för att godhetssignalera gentemot den egna sekten så att de inte blir kallade falsk opposition.
Precis, man kan idag komma mycket långt med implicit svensk idenitetspolitik och det är det som många av AfS anhängare förstår men som många av NMRs anhängare kanske inte kan eller vill förstå. Men man kan notera att AFS faktiskt har gått över i explicit svensk identitetspolitik när Kasselstrand deklarerade på twitter att AfS inte kommer tveka att ställa grupp mot grupp - och att då ställa sig på svenskarnas sida.
SD däremot är så makthungriga och anpassliga att de ofta tycks vilja dra debatten tillbaka om det är vad som krävs för att säkra lite regeringssamverkan. De blir så att säga så implicita i sin svenskvänlighet att de ibland blir explicit antisvenska - som republikanerna i USA. De verkar inte alls ha förstått att de måste skapa opinion för sin politik och att de inte bara kan luta sig tillbaka och vänta på att ytterligare några hundratusen svenskor ska våldtas eller att moderaterna eller Kd ska ge bort sin makt på grund av vänlighet. Och dessutom är de ett genomruttet parti och deras politik är, särskilt inte innan AfS tvingade SD att skärpa tonen de senaste veckorna, i retorik och handling inte tillräckligt radikal för att erbjuda något reellt alternativ till sjuklövern.
Om vi ska nå framåt i debatten inom partipolitiken, vilket kommer vara alla systemkritiska partiers huvudsakliga funktion den närmaste mandatperioden, alltså att flytta debatten, tvinga de övriga partierna att förhålla sig till reella lösningar och övertyga fler människor om att våra lösningar är de rätta, behöver vi ett parti som kan hitta de ståndpunkter som ligger en lagom bit bortom det som är acceptabelt att säga i mainstreamen, det vill säga det som är radikalt, men som inte slår över i det som är otänkbart, och till det senare hör till ex att prata om raser. Och här har AfS positionerat sig oerhört väl (och man har också helt rätt taktik när det kommer till media).
Man kan dock notera att av en kombination av historiska faktorer och närmast slump är det endast radikalt att prata om människor i termer av grupperna svenskar och invandrare och att bedriva explicit svensk identitetspolitik men närmast otänkbart att prata om människor som är i Sverige i termer av grupperna européer kontra icke-européer, som ju i princip kan översättas till vita kontra icke-vita, trots att en explicit svensk identitetspolitik är mer exkluderande än en explicit vit identetspolitik.
Hursomhelst, motsatsen till Sd, att annamma ståndpunkter som är i det närmaste otänkbara (Som t ex NMR och nationalsocialism) leder till att man inte kan samla den mängd väljare bakom sig för att bli en reell politisk kraft där ens röst betyder något och man inte längre kan ignoreras (Vilken i Sverige kan sägas vara 4 % - gränsen för riksdagsinträde) och därigenom kommer ens inflytande förbli minimalt. Det kan till och med vara så att man stöter bort väljare från ens ståndpunkter genom sitt agerande om man gör fel taktiska val i övrigt då väljare ofta är irrationella. Men sammantaget kan man konstatera att det helt enkelt är omöjligt att flytta Overton-fönstret (Eller åsiktskorridoren) i alltför stora steg annat än genom revolutionära medel inom politiken.
Jag tror dock att NMR själva i någon mån är medvetna om detta eftersom de egentligen inte vill verka parlamentariskt. Däremot tror jag att många av deras väljare (Som ändå kommer förbli mycket få) inte förstår detta och oftare drivs av godhetssignalering och den känslan av moralisk renhet de kan uppnå när de inte på något sätt behöver kompromissa med vad de tror på när de lägger sin röst.
Hursomhelst har AfS lyckats hitta den i stort sett perfekta balansen mellan radikalitet och väljbarhet, och det spelar därför ingen roll huruvida Jeff Ahl säger att man inte repatrierar på etnisk grund. För att återknyta till början av inlägget, det som är implicit i all återvandringspolitik är ju att den kommer ske på etnisk grund.
EDIT: Till
WhiteWalker, tack för att du idag kl 17.46 sa rakt ut vad jag försökt säga snyggare innan.