Filmprojekt - 52 veckor 52 filmer

Film 34: Vecka 17. Foreign Director - Federico Fellini

Tidigare sedda: La Dolce Vita & 8½
Rekommenderade filmer: La Dolce Vita är väldigt bra, så den rekommenderas.
Vald Film: Tänkte avvakta lite och se vad som rekommenderas för projektet, men har tänkt att försöka se några filmer av Fellini denna veckan då han har en del filmer som intresserar mig.

Dags för en av de bästa!

Vecka 17. Foreign Director - Federico Fellini

Sedda filmer: 12 st.

Rekommenderade filmer: Roma (1972), 8 1/2 (1963), Amarcord (1973)

Se inte: Orchestra Rehearsal (1978), Satyricon (1969)

Vald film: Jag ska se hans debutfilm: Luci del varietà (1951).

https://www.imdb.com/title/tt0042692/?ref_=nm_flmg_dr_27

Hal Ashby

Allright, jag såg Being There, ytterligare en komedifilm. Här har vi ännu en film som jag tyckte så lite om att jag inte direkt känner för att recenssera den. Trovärdigheten är noll, komedin fungerar inte och den är alldeles för lång.

Sammantaget; 1 / 5

Foreign Director - Federico Fellini

Vald film; Fellini Roma

Jag kommer antagligen se denna film antingen Måndag den 30e eller Tisdagen den 1a. Jag har en överdjävlig vecka nästa vecka och känner inte för att vaska en osedd Fellini på en kväll där min skalle är potatismos.

Tidigare sedda 11 stycken.

Starkt rekommenderade 8 ½, Giulietta degli spiriti, Le notti di Cabiria

Rekommenderade La Strada, La Dolce Vita, Il Casanova di Federico Fellini

Undvik Fellini Satyricon

Hoppas den går hem! Jag såg om Roma ikväll och den fortsätter vara min favoritfilm av Fellini. Det finns en kitschig scen som kan tolkas som kritik mot vulgariseringen av katolska kyrkan som kan vara det bästa jag sett av honom. Massa annat godis tillkommer. Klockren 4/5 och filmen ska in på topp 100 nästa gång jag får möjlighet att göra en lista.

Tror att jag börjar med att se denna filmen och tar den för projektet, Anthony Quinn är en favorit här borta!

Ett mycket bra val om du vill något som är lite rakare än 8 1/2. Fellinis följeslagare Masina är sanslöst bra i den där.


Tack, jag ser fram emot den. Ska bli kul att se vad du tycker om debuten, jag har själv inte sett den.

Felliniveckan

Sedd Film: Luci del varietà (1951)

Fellinis förstlingsverk har en mycket fellinidoftande plot: vi får stifta bekantskap med, och följa, ett halvknackigt kabarétsällskap och dess vedermödor; pengaproblem och kärlekstrianglar, tjattrande och gräl och så vidare. Huvudpersonen får sägas vara direktören för det hela, Signore Checco, en rätt hal, kärlekskrank och småtöntig figur. Här tycker jag man valt fel skådespelare; Peppino De Filippo och även Carla Del Poggio, som spelar showens nykomling och sedermera stjärna, lyser inte så klart som man kan önska. Giulietta Masina i filmens tredje största roll gör en bättre insats än de båda andra. Hon är en skådespelerska jag irriterade mig en del på förut, men här har jag ändrat uppfattning.

Ingredienser som senare skulle förknippas starkt med Fellini finns det gott om även här: vitaliteten och energin, de många sång- och dansnumren, ovan nämnda Masina för att ge några exempel.

Det är en godkänd, men förgänglig, debutfilm och mer ett smakprov på vad som komma skulle än någon minnesvärd film. Det den lämnar efter sig är ett enkelt och givet budskap om kärlek och relationer. Nåväl, kul att kunna stryka filmen från watchlisten i alla fall.

2.5/5

Film 34: Vecka 17. Foreign Director - Federico Fellini

Vald Film: La Strada
Betyg: 3/5
Kommentar: Då jag utgår från att alla involverade redan sett denna film så skippar jag att recensera handlingen. Anthony Quinn gör en prestation som påminner om hans senare rolltolkning i den utmärkta Requiem for a Heavyweight och han kändes helt rätt i sin roll. Det var första gången jag stötte på Giulietta Masina som jag såg även var Fellinis fru, spännande! Hon var i mitt tycke mycket bra i sin roll och påminde stundtals om Charlie Chaplin's ständiga rollkaraktär the tramp. Tänkte försöka se bland annat Nights of Cabiria i veckan då både Fellini och Masina gav mersmak, även om jag inte älskade filmen så var den intressant att se på hela tiden vilket är ett plus.

Film 35: Vecka 18. ”Old Master” - Howard Hawks

Tidigare sedda: 14 styck. Scarface, The Crowd Roars, Twentieth Century, Ceiling Zero, Come and Get It, Bringing Up Baby, Only Angels Have Wings, His Girl Friday, Ball of Fire, To Have and Have Not, The Big Sleep, Red River, Gentlemen Prefer Blondes & Rio Bravo.
Rekommenderade filmer: Hawks hade under hela sitt liv en fascination för flygplan, ödets ironi berövade honom på sin bror i en flygolycka tidigt i livet. Hawks hyllningar till flygarna var många under sin karriär, men aldrig bättre än i Only Angels Have Wings. En fenomenal Cary Grant bedriver ett flygbolag i Amazondjungeln där du får följa piloternas vardagsliv på deras flygbas och se hur de riskerar sina liv, med fina birollstolkningar av bland annat Jean Arthur och Rita Hayworth. Annars rekommenderas Scarface med Paul Muni i en Al Capone liknande roll eller Red River, en western som har tagit sin handling från myteriet på bounty med John Wayne och Montgomery Clift i sin filmdebut i huvudrollerna.
Undvik: Bringing Up Baby, screwball komedi när det är som sämst, Katharine Hepburn’s karaktär i denna film är nog den jobbigaste karaktären i filmhistorien.
Vald Film: Sergeant York, Gary Cooper i verklighetsbaserat första världskriget drama blir intressant att se.

Vecka 17. Foreign Director - Federico Fellini

En dag sent, men givetvis missar jag, för allt i världen, inte Felliniveckan (däremot missar jag antagligen Howard Hawks veckan, har inte lyckats hitta några DVDer utav honom).

Jag såg Fellini Roma, en film som påminner lite om Amarcord på det viset att den inte riktigt har några centrala karaktärer. Scenernas gemensamma nämnare är Rom.

Det här är en knepig film men Fellini återanvänder många favoritteman så tolkning av den underlättas av att vara väl bekant med hans filmografi, tror jag. Fellini berör ofta konflikten mellan sin katolska uppväxt och sin dragning mot Det ljuva livet. I den här filmen berör han samma konflikt men istället verkar han indikera att den präglar hela staden Rom och att detta leder till upplösningen av Italiens stolta kulturella arv. Han verkar också föra resonemang om Italiens stolta historia och fascismen.

Scenerna är givetvis enormt genomarbetade och rakt igenom trollbindande. Det är så mycket skit på gång att man inte vet vart man ska titta utan mest sitter knockad och beundrar allt.

Överlag kan jag inte direkt rekommendera förutom till redan initierade Fellinitalibaner, men det är förstås skitbra. Fellini är bäst, svårare än så är det faktiskt inte.

7 / 10