Citat:
Ursprungligen postat av
Amriswil
Jonas Andersson, riksdagskandidat för SD från Västerbotten, har skrivit en
text på Facebook som bland annat handlar om AfS. JA är inte bara nybakad SD:are, utan även föreståndare för ett skäggbarnsboende (eller har i vart fall varit under många års tid), och passar alltså perfekt i dagens SD.
Jonas Andersson är bättre representant för det nya SD än vad du förmodligen förstår. För utöver det du skriver om föreståndare för skäggbarnsboende, så är det även så här:
Jonas Andersson har marknadsfört sin person genom att författa debattartiklar och vara aktiv på facebook. Det har pågått i ett antal år och föregår hans SD-aktivitet. Ty han hade endast varit medlem i SD i några månader när han blev föreslagen som riksdagskandidat för Västerbotten av valberedningen inför valkonferensen. Tänk dig nu SD:s lokala organisation i Västerbotten. Där har du folk som stretat på i åratal i Norrlands absolut värsta vänsternäste. Distrikt Västerbotten är förvånansvärt fritt från konflikter. Distriktsordföranden Petter Nilsson verkar vara populär.
Från absolut ingenstans slängs Jonas Andersson in på riksdagslistan. Ett debattslem snett in från sidan, glidandes på räkmacka. Redan bevisat krum och principlös genom sitt arbete.
Det är inte happy, happy, joy, joy i SD Västerbotten.
F.ö. var det Petter Nilsson som rakryggat la fram en alternativ riksdagslista på valkonferensen, där Kent Ekeroth fanns med. Tveksamt om det finns någon framtid i SD för Petter efter det. Jag skulle inte blir förvånad om det blir en långa knivarnas natt någon gång efter valet.
Varianter på ovan har också skett i Norrbotten och Jämtland. Norrbotten fick också en riksdagskandidat plockad ur trollkarlens hatt och Jämtland begåvas med sittande ledamot Cassandra Sundin, som "ska flytta till Jämtland" (från Sundsvall).
Tips till Afs: Ett växande parti medför konkurrens om diverse olika platser, ungefär som fallet SD visar. Det är oundvikligt och en naturlag. Det är då extremt viktigt med ett i ordens rätta bemärkelse, gott ledarskap. Ett ledarskap som kan samla både vinnande och förlorande individer, jämka intressen och ingjuta ödmjukhet i vinnarna respektive framtidsoptimism i förlorarna. Det som absolut måste undvikas är den klena, ovärdiga väg SD har valt, där mellanchefernas vassa armbågar och taktlöshet skapar fler politiska fiender i varje vinst på det partiinterna slagfältet, än man knyter till sig lojala, dugliga förtrogna.