Citat:
Ursprungligen postat av
Hogdal
Jag anser att det är en av huvudanledningarna till att vissa omkringliggande stater accellererat i sitt motstånd till Assad-regimen ja, och till att de givit sitt stöd till de sk rebellerna. Dock finns det flera anledningar, då konflikten också är en arena där regionala och globala stormakter kan brösta upp sig mot varandra.
För Rysslands del handlar det också om flottbaserna i Medelhavet, Tartus som du nämner. Vi har sett i Krim hur långt de är beredda att gå för att behålla sina positioner. Även de två stormakternas ledares puerila personligheter är numera tyvärr en faktor man måste ta med i förklaringsmodellen, som alltså är multifaktoriell men där gasen är ett viktigt ben.
Det stämmer såklart att Syrien är en "bra" arena där man kan göra upp. Analogin med Krim är utmärkt, och i min mening till och med
tillräcklig som skäl till Rysslands engagemang. Ryssland såg hur regim på regim föll under arabiska våren, men när turen kom till nära allierade Syrien, där man till och med hade en fysisk militärbas, kunde man på inga villkors vis acceptera det.
Jag anser att det hade blivit krig även utan puerila ledare, men att de kan vara ett skäl till att det eskalerat så rejält som vi idag ser.
Citat:
Ursprungligen postat av
Hogdal
Ryssland motsatte sig starkt planen på en ledning från Qatar, då den skulle innebära att den väldigt starka energipolitiska påtryckningsposition Ryssland har gentemot EU, och främst då Tyskland, skulle undermineras. Tyskland är fortfarande en stor gaskonsument och beräknas behöva importera över 90% av sin konsumtion, till stor del från Ryssland. Ryssland såg hellre att en pipeline från Iran skulle byggas, då dessa båda nationer har ett bättre samarbete och ofta ställs på motsatt sida av brädet när västvärlden mannar upp. Ledningen från Iran blev godkänd av Syrien 2012, och under året före tom året efter beräknas Qatar ha bidragit med 3 miljarder USD till de sk rebellgrupperna i Syrien. Slump?
Här håller jag inte alls med lika mycket. Jag kan sträcka mig så långt att det kan ha varit ett viktigt skäl för
Qatar, men nu börjar problemen:
1) Relationen Saudiarabien-Qatar var usel redan före kriget och
ett av de skälen var att Saudi var ovilliga till att låta någon ledning gå från Qatar, av rena konkurrensskäl kombinerat med allmänt granngroll antar jag. Ändå stödde man samma sida i Syrien. Jag kan bara se ett enda gemensamt reellt skäl: begränsa Irans inflytande. Ett skäl där man också kan få ombord Israel och USA på ett ögonblick.
2) Irak. Fullständigt opålitligt land uppdelat mellan Sunni och Shia. Kan spela med Iran idag, med Saudi imorrn och gå sönder i övermorgon. Hur kan man utgå från att investeringen inte blir en flopp när en ledning ska dras genom det landet? Kom också ihåg att Irak var ytterst utsatt för avancerad terorism under hela den här tiden (och än idag). Detta, anser jag, är ett särskilt starkt skäl mot samtliga ledningsplaner jag har sett.
3) Tyskland (och förmodligen andra europeiska länder) har helt självförvållade problem med sin energiimport, i och med att man dels valt att helt sonika stänga av ett gäng fungerande kärnkraftverk, dels frivilligt gjort sig beroende av rysk import
oavsett ledningar från Mellanöstern, nämligen genom den
direkta ledningen Nordstream, från Vyborg till Greifswald. Förra förbundskanslern Gerhard Schröder spelar här personligen en stor roll som du säkert vet.
4) Andra källor/ledningar/metoder (fracking), som hittas och föreslås mer eller mindre kontinuerligt. Vad som är bra imorgon kan vara mindre bra eller rent uselt i övermorgon.
Leviathan (och till stor del dess potential) var känt redan när konflikten började och skulle uppenbarligen ge förödande konkurrens åt en "ryskkontrollerad" ledning (nu är Gazprom involverat i Leviathan också). Och Leviathan är bara ett exempel, andra fält kan hittas imorrn, Suez kan breddas (gjort) och göra LNG lite billigare att transportera.
Eller kort sagt: Jag tror röret har spelat liten till ingen roll alls i den här konflikten.
