Citat:
Ursprungligen postat av
Remark
Jag är Oerhört imponerad av föräldrarna måste jag säga. Att dels vara så kraftfulla att starta Fonden, dela ut stipendier och framförallt sitta med på rättegången. Den krishanteringen går inte av för hackor. Beundransvärt. Är bara Förnamnet.
Därefter kommer den egna privata Sorghanteringen som är livslång. All styrka till dom.
Ja, det är enda sättet att överleva utan att gå under av sorg och ångest. Fonden och att dela ut stipendier blir på ett sätt att hålla minnet kvar av hur Kim var när hon levde och att liksom fortsätta i hennes anda - uppmuntra och belöna speciellt talangfulla journalister. Hålla minnet kvar av den ambitiösa och omtyckta Kim, minnas det positiva, minnas henne i livet istället för det hemska som hände sedan.
Att de sitter med på rättegången gör de för Kims skull - hur motbjudande det än måste kännas att se djävulen Madsen i rätten och lyssna på allt vidrigt som framkommer.
Ändå sitter de där, rakryggade - för sin dotters skull. Respekt och all heder åt dem.
Otroligt beundransvärt.
Läste i intervjun att de aldrig ens nämner hans namn, det låter mycket klokt.
Han är intet, ett tomrum - som försvunnit ner i ett svart avgrundshål.