Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Exakt vad flickorna tyckte vet vi inte. Den enda lilla glimt vi har sett av familjen på sociala medier är Agnes Instagram och där verkar hon ju definitivt inte ha varit någon muntergök.
"Agnesisboring" och "A girl has nothing to say".

Kanske har flickorna uttalat en vilja att dö. Det är ju inte så ovanligt med flickor i den åldern, men om de dessutom är svårt sjuka så har det ju lite mer tyngd.


Den sista tiden var nog väldigt mörk. De verkar mest ha suttit hemma och knappt firat jul och nyår. Kanske kände flickorna på sig vad som komma skulle. Kanske hade föräldrarna berättat för dem att slutet var nära. Det är svårt att föreställa sig hur det faktiskt var.

Byns lilla skola motsvarade nog inte familjens bildnings- och uppfostringsideal. Agnes började glida dem ur händerna, hon var understimulerad, illa påverkad socialt. De timmar hon slöade i skolan kunde disponeras så mycket bättre hemma: läsa böcker som pappa lägger fram, förkovra sig inom humaniora och naturvetenskap, föra utvecklande samtal med föräldrarna. Så duktig som A var, skulle hon lätt följa skolplanen med fri skolgång alt hemundervisning, det skulle rusta henne bättre för livet, tyckte föräldrarna

Vilket barn inte vill slippa skolan ibland? Man sjukanmäler barnet en gång till och en gång till… Man kan inte säga till skolan rakt av vad man tycker om dem men på något sätt måste man förklara frånvaron, så säger man att flickan är krasslig och lider av trötthet. Det är så de började…
Så länge det fanns bra kontakt med föräldrarna och A hängde med i skolarbetet fanns det ingen anledning till oro från skolans sida. De trodde nog att det var en temporär lösning.

Att gå hemma och ha pappan som mentor och supervisor har blivit ganska påfrestande i längden.
Så småningom börjar A utveckla symptom som familjen applicerar på henne: trötthet = nedstämdhet.
I 5an får Agnes Gardasil-vaccinet. Hanna går med på det utan att fråga O och han blir ursinnig. Hanna är rädd för cancer lika mycket som Oscar är rädd för flickornas stundande rätt till sexualitet. Häftiga diskussionerna hemma om vaccinets skadliga effekt kunde inte undgått Agnes som blir medveten att ngn farlig substans håller på att fördärva hennes kropp. A mår allt sämre och H lider av skuldkänslor eftersom O lyckades övertyga henne att allt var hennes fel.

Jag tror varken på ME eller genetiskt betingade sjukdomar hos flickorna.
Ett barn som upplever föräldrarna som sin största trygghet, anpassar sig omedvetet och uppvisar de symtom som föräldrarna behandlar barnet som om det hade. Hur långt somatiserandet kan gå och med vilka fatala konsekvenser för barns psykiska och fysiska hälsa har jag sett med egna ögon, tyvärr. De har påverkat A psykologiskt att omedvetet uppvisa symptom: inte simulera dem utan verkligen ha dem.
En noceboeffekt.
Så går månader, år och Agnes blir alltmer sjuk och undandragande.
Föräldrarna anstränger sig att hitta en kroppslig orsak till A ohälsa och försöker bota henne från sjukdomssymptom som de själva så sakta men framgångsrikt har odlat, de söker ivrigt efter läkarkompetens som skulle bekräfta deras egna teorier. Det blir en sluten cirkel.

Anhöriga var maktlösa. De såg mycket och hade säkert en del egna åsikter, därför hölls de på avstånd. Föräldrarna borde söka hjälp, öppet och förutsättningslöst, men de trodde de skulle klara sig bäst själva.
Istället för att rannsaka sig själv, var och en, kastar de bittra anklagelser mot varandra. ”En familj i kris” börjar få ett ansikte.

Oscar älskade sina döttrar på gränsen till besatthet och just denna besatthet och övertro på sin egen godhet kunde göra honom blind, hindra honom att inse att hans goda föresatser och all energi han la för att förverkliga dem kunde vara direkt kontraproduktiva. Var O kontrollerande? Ja. Kalla det dominant eller auktoritär. Han gick inte runt med piskan vinande men flickorna har levt efter pappans regelverk under hela sitt medvetna liv.
Var flickorna isolerade? Båda ja och nej. Det syntes inte så mycket utåt men ett infångat djur bryter sig inte igenom lapptäcket även om det rent tekniskt kan.

Hanna var en kärleksfull mamma, hypokondriskt lagt och ofta nedstämd. Ständig oro för dotterns sjukdom, skuldkänslor för hon har orsakat den. H mådde riktigt dåligt och två känsliga flickor som levde så nära sin mamma var naturligtvis starkt påverkade av det och svarade inte bara med känslomässiga utan även med kroppsliga reaktioner. Hanna kanske inte hade ngn livslust kvar och ibland kände hon att hon ville bara dö, hon kanske t o m sagt det ngn gång men hon skulle aldrig valt att aktivt ta livet av sig och lämna sina barn, ännu mindre ta dem med i döden. Det är inte min bild av henne.

Hur var det med julstämningen i familjen H? Inget vidare, tror jag. Inga dokumenterade släktbesök, inga gäster, bara telefonsamtal med O’s syster den 6-e.
En deprimerad mamma som har tappat livslusten. En slutkörd pappa som uppenbarligen hade problem på jobbet, saknade arbetsro under julledigheten och var spänd inför en kommande konferens.
Fanns det öht plats för glädje kring granen? Var föräldrarna kapabla att fatta att mitt i alla deras problem och bekymmer fanns två intelligenta, begåvade tjejer som inte hade några bra föräldrar längre. Barn med sina viljor, lustar, tonårsgrubblerier, och som mentalt var kanske mycket friskare än deras föräldrar, och alltmer medvetna om detta. O och H har för länge sedan abdikerat från rollen som föräldrar till två ”nästanvuxna” döttrar och reducerade dem till vårdobjekt, orsak till deras ständiga oro och förtvivlan. Kanske så till den graden att A och M ville befria föräldrarna från den bördan?

Jag tror att A kraftiga försämring kring den 4 advent var ett starkt känslomässigt utbrott mot föräldrarna. En flicka som hade "nothing to say" har kanske för en gångs skull tagit till orda och då har det tagit hus i helvete. Familjen kontaktade läkaren. Men var det i så fall ett skov av sjukdom eller en tonårings adekvata reaktion på ett liv hon inte orkade leva?

A som kunde knappt gå själv den 4 advent är med på skolavslutningen några dagar senare. Inget konstigt med det, det tyder ytterligare på att det handlade om ett psykiskt utbrott som har ebbat ut efter några dagar. Hur kul var det för henne på skolavslutningen? Att sitta på åskådarbänken, känna att hon inte är en del av det här livet längre och kanske aldrig kommer att bli. Andra ska resa, festa, bli kära… Ett liv som har runnit ifrån henne. Hon kanske mådde inte alls bra efter.
Det nämndes att A har haft suicidala tankar tidigare och det skulle inte förvåna mig.

Vad var det som hände i Bjärredsvillan? Alla vi har våra teorier. Jag har inte ändrat min sedan mitt första inlägg i tråden.
Jag tror det brast för flickorna. Kanske har det varit bråk hemma, kanske har någon sagt något man inte borde. Kanske har koncentrationen av allt elände nått över den kritiska kokpunkten och allt bara rasade. De orkade varken somna eller vakna till samma liv morgonen därpå. De tog tabletterna. Beslutet var Agnes, Moa följde med. Hur kändes det för 11-åriga Moa när dörren smällde bakom henne? Ingen skola, inget pianospel längre - bara två disfunktionella föräldrar och en sjuk syster vars öde hon trodde sig gå till mötes.
Tonårssuicid har oftast något tragiromantiskt över sig, ett försök att skrika ut, manifestera ngt. På allvar men kanske inte riktigt... Ett självmordsförsök leder inte alltid till döden. Innerst inne räknar man kanske att bli räddad för att så händer ofta.

Hur många tabletter fick de tag i och orkade svälja för att döden skulle hinna inträffa under nattens timmar? Obduktionen kan visa om dosen var dödlig. Var flickorna bortom räddning när föräldrarna hittade dem? Inte alls säkert. Vilken normalfuntad förälder som helst skulle gripa efter det sista halmstrået och skrika efter ambulans. Ponera att den kommer och hämtar två flickor som nästan lyckades ta livet av sig? O och H var rökta som föräldrar. Om barnen överlevde, skulle soc omhänderta dem omedelbart, en megautredning skulle startas och syna familjen i alla sömmar. Skam och katastrof utav like. Föräldrarna orkade knappt med livet innan dess och det som ev väntade skulle vara värre än döden. Att avsluta sina liv var det enda alternativet. Men fanns det fortfarande liv i flickorna? I så fall skulle det räcka att lägga en kudde över ansiktet.. Hanna skulle inte vara vara kapabel att göra det, däremot Oscar. I det tillstånd av panik och psykos han/de säkert befann sig i. I så fall måste det finnas spår.
Sedan var de bara att följa döttrarna. Om H tog tabletter, hur snabbt skulle de verka? O ”hjälper” henne inte minst för att få tyst på henne.

Avskedsrevet? Det verkar inte vara skrivet med själ och hjärta utan är tydligen en ganska formell skrivelse där ingen av de närstående känner igen sin anhörigs röst. Anhöriga från respektive sida är splittrade och tydligen vägrar acceptera att just deras barn/syskon har mördat flickorna. Kanske finns det utrymme för deras tvivel.
Brevet skrevs för att sätta punkt, utesluta spekulationerna. Båda var juridiskt kunniga personer och därmed medvetna att i och med deras död skulle utredningen inte vara offentlig. Locket ska vara på och det är det de ville mest av allt. Antingen har de hunnit skriva brevet i samförstånd eller har Oscar gjord det efter att ha ”hjälpt” Hanna. Jag gissar på det sista. Hur svårt är det att kopiera namnteckning av sin livskamrat?
Videon vill jag inte spekulera om, det är alldeles för många frågetecken med den, dessutom är dess existens inte bekräftat av anhöriga. Kanska har polisen bara omhändertagit webbkameran från familjens dator för vidare undersökning.

Jag har inte varit där, jag har inga bekanta i Bjärred, jag får inga PM men jag kan inte hjälpa att jag har en stark bild av det som har hänt och den bär jag med mig, därför hade ett sort behov att skriva av mig.
I min föreställningsvärd finns bara en teori som är psykologiskt och beteendemässigt rimlig.

Flickorna var inga klena statister i dramat, de var dess huvudfigurer.

Du har naturligtvis rätt. I en diskussion bör man lyssna på motparten och om man vill bemöta något kunna göra det på ett anständigt sätt.

Vi kan förmoda att det här i huvudsak finns vuxna människor vilka förutsätts klara av den saken.

Att tillskriva föräldrarna olika negativa egenskaper utan stöd i fakta eller som rent motsäger dylika är förtal av en avliden person. En person som av högst naturliga skäl inte kan försvara sig.

Skuldbeläggning förekommer också baserade på lika oklara grunder vilken må gälla skola, skolpersonal, BUP, läkarexpertis, kommun, släktingar mfl. Där flertalet av personliga skäl inte orkar/eller har skäl att deltaga. De övriga flertalet är helt begränsade av sekretess. Därför omöjliggörs eventuella dementier och ogrundade påstående blir oemotsagda. Precis som när man förtalar en avliden person.

Därmed inte sagt att man inte kan diskutera med hur täta maskor det sociala nätet skall stickas för att, om möjligt, förhindra att barn far illa. Men det kan göras på ett sansat sätt och bör avvägas nogsamt mot den personliga integriteten.

I detta fall har många olika personer och myndigheter haft insyn i familjens och tösernas problematik utan att någon kunnat se något som gett anledning till ett uns av oro.

Så kan det vara. Jag har haft nära bekanta som avslutat deras egna liv där ingen sett eller anat att dessa tankar existerade. Det är något som pågår inom människor. I detta unika fall har, vilket är ytterst sällsynt, två människor samtidigt kommit att dela dessa tankar samt tagit två oskyldiga barn med sig. Det kan inte varit med lätthet.
En förskräcklig familjetragedi för att de involverar så många anhöriga runt familjen som också drabbas av det som har hänt och som skall leva vidare med denna sorg för lång tid framöver. Dom är lika oskyldigt drabbade.

Så alla här har ett ansvar att föra en debatt på ett vuxet och hövligt sätt. Normalt sett är det i allmänhet mer fruktbart om så kan ske.

Så ser jag på det.

Angående att förstå "hur föräldrarna tänkte".

Läs denna bloggen nedan, skriven av två föräldrar som fått sina fyra "ME-sjuka" barn omhändertagna av socialtjänsten några veckor efter Bjärred-händelsen.
I barnens påstådda ME-diagnoser har föräldrarna i sina sjuka tankegångar kring barnen lagt till sådant som stark parfymallergi, "kemikalieöverkänslighet", allergi mot alla möjliga födsloämnen.


https://rattslosa-barn.webnode.se/blogg/


EXAKT såhär tror jag att föräldrarna i Bjärred tänkte och levde med sina barn. Även i bloggföräldrarnas fall är det två föräldrar som drivs av samma övertygelse om att barnen måste skyddas och hållas hemma till varje pris.

Inlägg efter inlägg radar upp hur barnens ME och deras påstådda allergier triggas där de nu placerats efter att omändertagits av socialen utifrån föräldrarnas sjukdoms-tillskrivningar på barnen. Jag skriver påstådda allergier, eftersom de påstådda reaktionerna barnen "drabbas av" är: illamående, magont, yrsel, och huvudvärk. ALLT DETTA ÄR PSYKOSOMATISKA SYMPTOM barn får vid ångest/oro. Det förekommer aldrig några reeella reaktioner någon utomstående kan se och diagnosticera (uppsvullnad, synliga hudutslag eller dylikt).

Tänk att du som dessa barn levt år efter år med föräldrar som säger att man blir "jättejättesjuk" av bland mycket annat:
- Alla tillsatser, tex. "citronsyran i krossade tomater", alla e-ämnen, konserveringsmedel
- Sköljmedel
- Tvättmedel
- Att vistas i samma rum som en tvål (?)
- Nya möbler (särskilt från Ikea enligt föräldrana....)
- Nya kläder, tyger, material

Barnen i bloggen, LIKSOM BJÄRREDSFLICKORNA, har föräldrar som i flera år sagt till dig att du har ME, och att "sjukdomen förvärras och du blir jättesjuk" av:
- Ljus
-Ljud
- Lukter
- Att umgås i grupp
- Springa
- Klättra
- Bada i simhall
- Titta på tv mer än 15 minuter
- Läsa för länge
... och en hel uppsjö andra "triggers". Klart du som barn blir livrädd för att gå till skolan eller åka och bada - barnet blir så oroligt när det utsätts för ovanstående utifrån ångesten kring att ens "allvarliga sjukdom" skall förvärras att det hela tiden går runt med "yrsel, illamående, magont, huvudvärk". Föräldrarna tolkar sedan dessa som ME-symptom, varpå de jagar upp sig ännu mer, och ångesten som uppstår kanaliserar de genom att ännu mer fokusera på din sjukdom och hur de kan minska sjukdomssymptomen. Definitionen av en ond cirkel!


Alltså: Hemmahållandet berodde på svåra psykologiska problem hos åtminstone en förälder som i sitt enormt starka driv kring vanföreställningarna fått med sig den andre. Vanföreställningarna i detta fall var bland annat sjukdomarna de läste in hos barnen. Föräldrar med stort kontrollbehov och stark egen ångest de inte har insikt i och som de inte kan hantera kanaliserar denna i sjukdoms-oro kring barnen.

Barn tror på sina föräldrar. När man av sina föräldrar får inbankat i sig att man är "jättesjuk" tar det inte lång tid innan barnet får sjukdomssymtom av all denna oro. Barnet får stark ångest (nervositet, panik, magont, illamående) när det hela tiden får höra att det är jättesjukt och att sånt som ljus, ljud intryck etc. avsevärt kommer förvärra sjukdomen och göra en sämre. Barnen i Bjärred blev säkerligen snabbt nedbrutna av detta, varpå de de fakto uppvisade sjukdomssymtpom och självmant ville isolera sig av rädsla för att "bli sjukare" (vilket ME-sjuka blir av för mycket intryck etc).

Angående att förstå "hur föräldrarna tänkte".

Läs denna bloggen nedan, skriven av två föräldrar som fått sina fyra "ME-sjuka" barn omhändertagna av socialtjänsten några veckor efter Bjärred-händelsen.
I barnens påstådda ME-diagnoser har föräldrarna i sina sjuka tankegångar kring barnen lagt till sådant som stark parfymallergi, "kemikalieöverkänslighet", allergi mot alla möjliga födsloämnen.


https://rattslosa-barn.webnode.se/blogg/


EXAKT såhär tror jag att föräldrarna i Bjärred tänkte och levde med sina barn. Även i bloggföräldrarnas fall är det två föräldrar som drivs av samma övertygelse om att barnen måste skyddas och hållas hemma till varje pris.

Inlägg efter inlägg radar upp hur barnens ME och deras påstådda allergier triggas där de nu placerats efter att omändertagits av socialen utifrån föräldrarnas sjukdoms-tillskrivningar på barnen. Jag skriver påstådda allergier, eftersom de påstådda reaktionerna barnen "drabbas av" är: illamående, magont, yrsel, och huvudvärk. ALLT DETTA ÄR PSYKOSOMATISKA SYMPTOM barn får vid ångest/oro. Det förekommer aldrig några reeella reaktioner någon utomstående kan se och diagnosticera (uppsvullnad, synliga hudutslag eller dylikt).

Tänk att du som dessa barn levt år efter år med föräldrar som säger att man blir "jättejättesjuk" av bland mycket annat:
- Alla tillsatser, tex. "citronsyran i krossade tomater", alla e-ämnen, konserveringsmedel
- Sköljmedel
- Tvättmedel
- Att vistas i samma rum som en tvål (?)
- Nya möbler (särskilt från Ikea enligt föräldrana....)
- Nya kläder, tyger, material

Barnen i bloggen, LIKSOM BJÄRREDSFLICKORNA, har föräldrar som i flera år sagt till dig att du har ME, och att "sjukdomen förvärras och du blir jättesjuk" av:
- Ljus
-Ljud
- Lukter
- Att umgås i grupp
- Springa
- Klättra
- Bada i simhall
- Titta på tv mer än 15 minuter
- Läsa för länge
... och en hel uppsjö andra "triggers". Klart du som barn blir livrädd för att gå till skolan eller åka och bada - barnet blir så oroligt när det utsätts för ovanstående utifrån ångesten kring att ens "allvarliga sjukdom" skall förvärras att det hela tiden går runt med "yrsel, illamående, magont, huvudvärk". Föräldrarna tolkar sedan dessa som ME-symptom, varpå de jagar upp sig ännu mer, och ångesten som uppstår kanaliserar de genom att ännu mer fokusera på din sjukdom och hur de kan minska sjukdomssymptomen. Definitionen av en ond cirkel!


Alltså: Hemmahållandet berodde på svåra psykologiska problem hos åtminstone en förälder som i sitt enormt starka driv kring vanföreställningarna fått med sig den andre. Vanföreställningarna i detta fall var bland annat sjukdomarna de läste in hos barnen. Föräldrar med stort kontrollbehov och stark egen ångest de inte har insikt i och som de inte kan hantera kanaliserar denna i sjukdoms-oro kring barnen.

Barn tror på sina föräldrar. När man av sina föräldrar får inbankat i sig att man är "jättesjuk" tar det inte lång tid innan barnet får sjukdomssymtom av all denna oro. Barnet får stark ångest (nervositet, panik, magont, illamående) när det hela tiden får höra att det är jättesjukt och att sånt som ljus, ljud intryck etc. avsevärt kommer förvärra sjukdomen och göra en sämre. Barnen i Bjärred blev säkerligen snabbt nedbrutna av detta, varpå de de fakto uppvisade sjukdomssymtpom och självmant ville isolera sig av rädsla för att "bli sjukare" (vilket ME-sjuka blir av för mycket intryck etc).

Angående att förstå "hur föräldrarna tänkte".

Läs denna bloggen nedan, skriven av två föräldrar som fått sina fyra "ME-sjuka" barn omhändertagna av socialtjänsten några veckor efter Bjärred-händelsen.
I barnens påstådda ME-diagnoser har föräldrarna i sina sjuka tankegångar kring barnen lagt till sådant som stark parfymallergi, "kemikalieöverkänslighet", allergi mot alla möjliga födsloämnen.


https://rattslosa-barn.webnode.se/blogg/


EXAKT såhär tror jag att föräldrarna i Bjärred tänkte och levde med sina barn. Även i bloggföräldrarnas fall är det två föräldrar som drivs av samma övertygelse om att barnen måste skyddas och hållas hemma till varje pris.

Inlägg efter inlägg radar upp hur barnens ME och deras påstådda allergier triggas där de nu placerats efter att omändertagits av socialen utifrån föräldrarnas sjukdoms-tillskrivningar på barnen. Jag skriver påstådda allergier, eftersom de påstådda reaktionerna barnen "drabbas av" är: illamående, magont, yrsel, och huvudvärk. ALLT DETTA ÄR PSYKOSOMATISKA SYMPTOM barn får vid ångest/oro. Det förekommer aldrig några reeella reaktioner någon utomstående kan se och diagnosticera (uppsvullnad, synliga hudutslag eller dylikt).

Tänk att du som dessa barn levt år efter år med föräldrar som säger att man blir "jättejättesjuk" av bland mycket annat:
- Alla tillsatser, tex. "citronsyran i krossade tomater", alla e-ämnen, konserveringsmedel
- Sköljmedel
- Tvättmedel
- Att vistas i samma rum som en tvål (?)
- Nya möbler (särskilt från Ikea enligt föräldrana....)
- Nya kläder, tyger, material

Barnen i bloggen, LIKSOM BJÄRREDSFLICKORNA, har föräldrar som i flera år sagt till dig att du har ME, och att "sjukdomen förvärras och du blir jättesjuk" av:
- Ljus
-Ljud
- Lukter
- Att umgås i grupp
- Springa
- Klättra
- Bada i simhall
- Titta på tv mer än 15 minuter
- Läsa för länge
... och en hel uppsjö andra "triggers". Klart du som barn blir livrädd för att gå till skolan eller åka och bada - barnet blir så oroligt när det utsätts för ovanstående utifrån ångesten kring att ens "allvarliga sjukdom" skall förvärras att det hela tiden går runt med "yrsel, illamående, magont, huvudvärk". Föräldrarna tolkar sedan dessa som ME-symptom, varpå de jagar upp sig ännu mer, och ångesten som uppstår kanaliserar de genom att ännu mer fokusera på din sjukdom och hur de kan minska sjukdomssymptomen. Definitionen av en ond cirkel!


Alltså: Hemmahållandet berodde på svåra psykologiska problem hos åtminstone en förälder som i sitt enormt starka driv kring vanföreställningarna fått med sig den andre. Vanföreställningarna i detta fall var bland annat sjukdomarna de läste in hos barnen. Föräldrar med stort kontrollbehov och stark egen ångest de inte har insikt i och som de inte kan hantera kanaliserar denna i sjukdoms-oro kring barnen.

Barn tror på sina föräldrar. När man av sina föräldrar får inbankat i sig att man är "jättesjuk" tar det inte lång tid innan barnet får sjukdomssymtom av all denna oro. Barnet får stark ångest (nervositet, panik, magont, illamående) när det hela tiden får höra att det är jättesjukt och att sånt som ljus, ljud intryck etc. avsevärt kommer förvärra sjukdomen och göra en sämre. Barnen i Bjärred blev säkerligen snabbt nedbrutna av detta, varpå de de fakto uppvisade sjukdomssymtpom och självmant ville isolera sig av rädsla för att "bli sjukare" (vilket ME-sjuka blir av för mycket intryck etc).

Angående att förstå "hur föräldrarna tänkte".

Läs denna bloggen nedan, skriven av två föräldrar som fått sina fyra "ME-sjuka" barn omhändertagna av socialtjänsten några veckor efter Bjärred-händelsen.
I barnens påstådda ME-diagnoser har föräldrarna i sina sjuka tankegångar kring barnen lagt till sådant som stark parfymallergi, "kemikalieöverkänslighet", allergi mot alla möjliga födsloämnen.


https://rattslosa-barn.webnode.se/blogg/


EXAKT såhär tror jag att föräldrarna i Bjärred tänkte och levde med sina barn. Även i bloggföräldrarnas fall är det två föräldrar som drivs av samma övertygelse om att barnen måste skyddas och hållas hemma till varje pris.

Inlägg efter inlägg radar upp hur barnens ME och deras påstådda allergier triggas där de nu placerats efter att omändertagits av socialen utifrån föräldrarnas sjukdoms-tillskrivningar på barnen. Jag skriver påstådda allergier, eftersom de påstådda reaktionerna barnen "drabbas av" är: illamående, magont, yrsel, och huvudvärk. ALLT DETTA ÄR PSYKOSOMATISKA SYMPTOM barn får vid ångest/oro. Det förekommer aldrig några reeella reaktioner någon utomstående kan se och diagnosticera (uppsvullnad, synliga hudutslag eller dylikt).

Tänk att du som dessa barn levt år efter år med föräldrar som säger att man blir "jättejättesjuk" av bland mycket annat:
- Alla tillsatser, tex. "citronsyran i krossade tomater", alla e-ämnen, konserveringsmedel
- Sköljmedel
- Tvättmedel
- Att vistas i samma rum som en tvål (?)
- Nya möbler (särskilt från Ikea enligt föräldrana....)
- Nya kläder, tyger, material

Barnen i bloggen, LIKSOM BJÄRREDSFLICKORNA, har föräldrar som i flera år sagt till dig att du har ME, och att "sjukdomen förvärras och du blir jättesjuk" av:
- Ljus
-Ljud
- Lukter
- Att umgås i grupp
- Springa
- Klättra
- Bada i simhall
- Titta på tv mer än 15 minuter
- Läsa för länge
... och en hel uppsjö andra "triggers". Klart du som barn blir livrädd för att gå till skolan eller åka och bada - barnet blir så oroligt när det utsätts för ovanstående utifrån ångesten kring att ens "allvarliga sjukdom" skall förvärras att det hela tiden går runt med "yrsel, illamående, magont, huvudvärk". Föräldrarna tolkar sedan dessa som ME-symptom, varpå de jagar upp sig ännu mer, och ångesten som uppstår kanaliserar de genom att ännu mer fokusera på din sjukdom och hur de kan minska sjukdomssymptomen. Definitionen av en ond cirkel!


Alltså: Hemmahållandet berodde på svåra psykologiska problem hos åtminstone en förälder som i sitt enormt starka driv kring vanföreställningarna fått med sig den andre. Vanföreställningarna i detta fall var bland annat sjukdomarna de läste in hos barnen. Föräldrar med stort kontrollbehov och stark egen ångest de inte har insikt i och som de inte kan hantera kanaliserar denna i sjukdoms-oro kring barnen.

Barn tror på sina föräldrar. När man av sina föräldrar får inbankat i sig att man är "jättesjuk" tar det inte lång tid innan barnet får sjukdomssymtom av all denna oro. Barnet får stark ångest (nervositet, panik, magont, illamående) när det hela tiden får höra att det är jättesjukt och att sånt som ljus, ljud intryck etc. avsevärt kommer förvärra sjukdomen och göra en sämre. Barnen i Bjärred blev säkerligen snabbt nedbrutna av detta, varpå de de fakto uppvisade sjukdomssymtpom och självmant ville isolera sig av rädsla för att "bli sjukare" (vilket ME-sjuka blir av för mycket intryck etc).

Det jag undrar över är:
Vad tjänar föräldrarna på att hålla barnen hemma?
Varför var det så viktigt att krångla med allt, läkarbesök, skolmöten, utlandsresor, BUP mm mm
för att hålla två fult friska barn hemma?
Det måste väll ha varit mycket lättare och bättre för föräldrarna om barnen tog cyklarna till skolan, vistades där hela dagarna, och sen cyklade hem igen, för dom gjorde ju faktiskt bra ifrån sig och var vetgiriga.
Då hade ju föräldrarna kunnat ägna 100% åt sina karriärer.
Så varför hittade dom på allt det här, och då även försvårade för sig själva?

Låter ju som ren idioti.

Här har Oskar en strålande chans att bli professor med en spikrak karriär, men icke då!
- Jag hittar på en sjukdom, fejkar intyg, ljuger för alla, dödar min familj och förstör allt istället.

Varför då?

Det behöver inte ha skett avsiktlig från föräldrarna - de gjorde det kanske oavsiktligt för de visste och kunde inget annat. De kanske verkligen var ängsliga rädda och övertygande om att barnen var sjuka och att de gjorde det rätta.

Oskars lillebror dog tydligen i späd ålder enligt uppgift - vad gjorde det med Oskars egna föräldrar och hans uppväxt? Hannas föräldrar var skilda och hon uppges haft bristande kontakt med dem(?). Då har man ingen mormor till barnen att fråga och ta råd av. Har hon dessutom vid rätt unga år fått chocken av att ha drabbats av bröstcancer har nog en hel del sjukdomsrädsla och ängslighet kunnat uppstå.

Jag tror Oskar och Hanna skulle behövt gå inte på Bup, men var för sig inom vuxenpsykiatrin. De var helt enkelt inga sunda bra föräldrar långt innan de blev mördare. Och de kanske själva inte visste vad de skulle göra åt det.

Ja det är tragiskt att de nu när socialtjänsten gripit in tom blivit ännu mer isolerade, sjuka och missar sin skola. Är en ”jävla” sjukdom. Som kan få en förälder helt att tappa koncepterna. Och behöva skriva av sig om sin situation. Som terapi.
Men nu är barnen under bevakning i alla fall för deras egen trygghet. Hoppas att de får det bättre snart. Att soc och vården lyssnar på barnen så att de får gå i skolan igen som de vill. Och att familjen orkar ta sig igenom det här med rätt soc hjälp. ❤️

Det jag undrar över är:
Vad tjänar föräldrarna på att hålla barnen hemma?
Varför var det så viktigt att krångla med allt, läkarbesök, skolmöten, utlandsresor, BUP mm mm
för att hålla två fult friska barn hemma?
Det måste väll ha varit mycket lättare och bättre för föräldrarna om barnen tog cyklarna till skolan, vistades där hela dagarna, och sen cyklade hem igen, för dom gjorde ju faktiskt bra ifrån sig och var vetgiriga.
Då hade ju föräldrarna kunnat ägna 100% åt sina karriärer.
Så varför hittade dom på allt det här, och då även försvårade för sig själva?

Låter ju som ren idioti.

Här har Oskar en strålande chans att bli professor med en spikrak karriär, men icke då!
- Jag hittar på en sjukdom, fejkar intyg, ljuger för alla, dödar min familj och förstör allt istället.

Varför då?