Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Så tolkar jag det också. Inte en enda timme i skolan varken för Agnes eller Moa under höstterminen 2017 - de hade inte varit i skolan alls enligt rektorn.
Det är väldigt anmärkningsvärt för någon som fysiskt ser frisk ut och orkar har 3-4 dagars undervisning i hemmet varje vecka.

Vi vet såklart inget säkert men visst lutar det åt det som polisen skrev? Eller har det kommit fram nåt mer? Men du har rätt, vi ska inte döma någon på förhand! Inte heller Oskar.

Byns lilla skola motsvarade nog inte familjens bildnings- och uppfostringsideal. Agnes började glida dem ur händerna, hon var understimulerad, illa påverkad socialt. De timmar hon slöade i skolan kunde disponeras så mycket bättre hemma: läsa böcker som pappa lägger fram, förkovra sig inom humaniora och naturvetenskap, föra utvecklande samtal med föräldrarna. Så duktig som A var, skulle hon lätt följa skolplanen med fri skolgång alt hemundervisning, det skulle rusta henne bättre för livet, tyckte föräldrarna

Vilket barn inte vill slippa skolan ibland? Man sjukanmäler barnet en gång till och en gång till… Man kan inte säga till skolan rakt av vad man tycker om dem men på något sätt måste man förklara frånvaron, så säger man att flickan är krasslig och lider av trötthet. Det är så de började…
Så länge det fanns bra kontakt med föräldrarna och A hängde med i skolarbetet fanns det ingen anledning till oro från skolans sida. De trodde nog att det var en temporär lösning.

Att gå hemma och ha pappan som mentor och supervisor har blivit ganska påfrestande i längden.
Så småningom börjar A utveckla symptom som familjen applicerar på henne: trötthet = nedstämdhet.
I 5an får Agnes Gardasil-vaccinet. Hanna går med på det utan att fråga O och han blir ursinnig. Hanna är rädd för cancer lika mycket som Oscar är rädd för flickornas stundande rätt till sexualitet. Häftiga diskussionerna hemma om vaccinets skadliga effekt kunde inte undgått Agnes som blir medveten att ngn farlig substans håller på att fördärva hennes kropp. A mår allt sämre och H lider av skuldkänslor eftersom O lyckades övertyga henne att allt var hennes fel.

Jag tror varken på ME eller genetiskt betingade sjukdomar hos flickorna.
Ett barn som upplever föräldrarna som sin största trygghet, anpassar sig omedvetet och uppvisar de symtom som föräldrarna behandlar barnet som om det hade. Hur långt somatiserandet kan gå och med vilka fatala konsekvenser för barns psykiska och fysiska hälsa har jag sett med egna ögon, tyvärr. De har påverkat A psykologiskt att omedvetet uppvisa symptom: inte simulera dem utan verkligen ha dem.
En noceboeffekt.
Så går månader, år och Agnes blir alltmer sjuk och undandragande.
Föräldrarna anstränger sig att hitta en kroppslig orsak till A ohälsa och försöker bota henne från sjukdomssymptom som de själva så sakta men framgångsrikt har odlat, de söker ivrigt efter läkarkompetens som skulle bekräfta deras egna teorier. Det blir en sluten cirkel.

Anhöriga var maktlösa. De såg mycket och hade säkert en del egna åsikter, därför hölls de på avstånd. Föräldrarna borde söka hjälp, öppet och förutsättningslöst, men de trodde de skulle klara sig bäst själva.
Istället för att rannsaka sig själv, var och en, kastar de bittra anklagelser mot varandra. ”En familj i kris” börjar få ett ansikte.

Oscar älskade sina döttrar på gränsen till besatthet och just denna besatthet och övertro på sin egen godhet kunde göra honom blind, hindra honom att inse att hans goda föresatser och all energi han la för att förverkliga dem kunde vara direkt kontraproduktiva. Var O kontrollerande? Ja. Kalla det dominant eller auktoritär. Han gick inte runt med piskan vinande men flickorna har levt efter pappans regelverk under hela sitt medvetna liv.
Var flickorna isolerade? Båda ja och nej. Det syntes inte så mycket utåt men ett infångat djur bryter sig inte igenom lapptäcket även om det rent tekniskt kan.

Hanna var en kärleksfull mamma, hypokondriskt lagt och ofta nedstämd. Ständig oro för dotterns sjukdom, skuldkänslor för hon har orsakat den. H mådde riktigt dåligt och två känsliga flickor som levde så nära sin mamma var naturligtvis starkt påverkade av det och svarade inte bara med känslomässiga utan även med kroppsliga reaktioner. Hanna kanske inte hade ngn livslust kvar och ibland kände hon att hon ville bara dö, hon kanske t o m sagt det ngn gång men hon skulle aldrig valt att aktivt ta livet av sig och lämna sina barn, ännu mindre ta dem med i döden. Det är inte min bild av henne.

Hur var det med julstämningen i familjen H? Inget vidare, tror jag. Inga dokumenterade släktbesök, inga gäster, bara telefonsamtal med O’s syster den 6-e.
En deprimerad mamma som har tappat livslusten. En slutkörd pappa som uppenbarligen hade problem på jobbet, saknade arbetsro under julledigheten och var spänd inför en kommande konferens.
Fanns det öht plats för glädje kring granen? Var föräldrarna kapabla att fatta att mitt i alla deras problem och bekymmer fanns två intelligenta, begåvade tjejer som inte hade några bra föräldrar längre. Barn med sina viljor, lustar, tonårsgrubblerier, och som mentalt var kanske mycket friskare än deras föräldrar, och alltmer medvetna om detta. O och H har för länge sedan abdikerat från rollen som föräldrar till två ”nästanvuxna” döttrar och reducerade dem till vårdobjekt, orsak till deras ständiga oro och förtvivlan. Kanske så till den graden att A och M ville befria föräldrarna från den bördan?

Jag tror att A kraftiga försämring kring den 4 advent var ett starkt känslomässigt utbrott mot föräldrarna. En flicka som hade "nothing to say" har kanske för en gångs skull tagit till orda och då har det tagit hus i helvete. Familjen kontaktade läkaren. Men var det i så fall ett skov av sjukdom eller en tonårings adekvata reaktion på ett liv hon inte orkade leva?

A som kunde knappt gå själv den 4 advent är med på skolavslutningen några dagar senare. Inget konstigt med det, det tyder ytterligare på att det handlade om ett psykiskt utbrott som har ebbat ut efter några dagar. Hur kul var det för henne på skolavslutningen? Att sitta på åskådarbänken, känna att hon inte är en del av det här livet längre och kanske aldrig kommer att bli. Andra ska resa, festa, bli kära… Ett liv som har runnit ifrån henne. Hon kanske mådde inte alls bra efter.
Det nämndes att A har haft suicidala tankar tidigare och det skulle inte förvåna mig.

Vad var det som hände i Bjärredsvillan? Alla vi har våra teorier. Jag har inte ändrat min sedan mitt första inlägg i tråden.
Jag tror det brast för flickorna. Kanske har det varit bråk hemma, kanske har någon sagt något man inte borde. Kanske har koncentrationen av allt elände nått över den kritiska kokpunkten och allt bara rasade. De orkade varken somna eller vakna till samma liv morgonen därpå. De tog tabletterna. Beslutet var Agnes, Moa följde med. Hur kändes det för 11-åriga Moa när dörren smällde bakom henne? Ingen skola, inget pianospel längre - bara två disfunktionella föräldrar och en sjuk syster vars öde hon trodde sig gå till mötes.
Tonårssuicid har oftast något tragiromantiskt över sig, ett försök att skrika ut, manifestera ngt. På allvar men kanske inte riktigt... Ett självmordsförsök leder inte alltid till döden. Innerst inne räknar man kanske att bli räddad för att så händer ofta.

Hur många tabletter fick de tag i och orkade svälja för att döden skulle hinna inträffa under nattens timmar? Obduktionen kan visa om dosen var dödlig. Var flickorna bortom räddning när föräldrarna hittade dem? Inte alls säkert. Vilken normalfuntad förälder som helst skulle gripa efter det sista halmstrået och skrika efter ambulans. Ponera att den kommer och hämtar två flickor som nästan lyckades ta livet av sig? O och H var rökta som föräldrar. Om barnen överlevde, skulle soc omhänderta dem omedelbart, en megautredning skulle startas och syna familjen i alla sömmar. Skam och katastrof utav like. Föräldrarna orkade knappt med livet innan dess och det som ev väntade skulle vara värre än döden. Att avsluta sina liv var det enda alternativet. Men fanns det fortfarande liv i flickorna? I så fall skulle det räcka att lägga en kudde över ansiktet.. Hanna skulle inte vara vara kapabel att göra det, däremot Oscar. I det tillstånd av panik och psykos han/de säkert befann sig i. I så fall måste det finnas spår.
Sedan var de bara att följa döttrarna. Om H tog tabletter, hur snabbt skulle de verka? O ”hjälper” henne inte minst för att få tyst på henne.

Avskedsrevet? Det verkar inte vara skrivet med själ och hjärta utan är tydligen en ganska formell skrivelse där ingen av de närstående känner igen sin anhörigs röst. Anhöriga från respektive sida är splittrade och tydligen vägrar acceptera att just deras barn/syskon har mördat flickorna. Kanske finns det utrymme för deras tvivel.
Brevet skrevs för att sätta punkt, utesluta spekulationerna. Båda var juridiskt kunniga personer och därmed medvetna att i och med deras död skulle utredningen inte vara offentlig. Locket ska vara på och det är det de ville mest av allt. Antingen har de hunnit skriva brevet i samförstånd eller har Oscar gjord det efter att ha ”hjälpt” Hanna. Jag gissar på det sista. Hur svårt är det att kopiera namnteckning av sin livskamrat?
Videon vill jag inte spekulera om, det är alldeles för många frågetecken med den, dessutom är dess existens inte bekräftat av anhöriga. Kanska har polisen bara omhändertagit webbkameran från familjens dator för vidare undersökning.

Jag har inte varit där, jag har inga bekanta i Bjärred, jag får inga PM men jag kan inte hjälpa att jag har en stark bild av det som har hänt och den bär jag med mig, därför hade ett sort behov att skriva av mig.
I min föreställningsvärd finns bara en teori som är psykologiskt och beteendemässigt rimlig.

Flickorna var inga klena statister i dramat, de var dess huvudfigurer.

Jag vet inte om intresset kanske delvis beror på vilka kopplingar man själv har till frågor som finns inbäddade i Bjärredfallet. Själv är jag i mitt yrke involverad i frågor rörande barnfamiljers väl och ve, och inte minst samhällets möjligheter att underlätta och stötta. Om det i Bjärred fanns brister inom skola, sjukvård eller socialtjänst - eller i samarbetet dem emellan, så känns det som en viktig samhällsfråga att definiera dessa för att dra lärdom. Det blir också en politisk fråga.

Fast i Gårdsten kom dödsorsaken ut, tidpunkten när det skedde och också rätt mycket fakta om förestående vräkning, föräldrarnas bakgrund med språksvårigheter och att modern själv var förövare och pappan oskyldig och ovetande.
Mamman i Gårdsten var sannolikt psykiskt sjuk när det hände med störd verklighetsuppfattning.

Här vet vi nästan ingenting - varken hur det gick till, när eller vem som har gjort det.
Bara fösta utsagan från polisens presskonferens att "föräldrarna uppger i avskedsbrevet att det skett i samförstånd" och att man inte söker någon utomstående förövare. Vi vet inte ens om detta uttalande från polisen fortfarande gäller att bägge gjorde det.

Ett klart formulerat avskedsbrev, två samtida ostraffade mördare med god ekonomi, jobb och betydligt äldre barn som sannolikt skulle satt sig till motvärn, kombinerat med en oerhört skum hemundervisningssituation i familjen - är i alla fall i mina ögon en händelse som tarvar mer förklaring helt enkelt. Eller i vart fall samma förklaringsmängd som i Gårdsten.

Tack för ditt långa fina inlägg!

Mycket tänkvärt.

Du skriver att du aldrig varit i Bjärred, men att "det är inte min bild av henne". Har du egen insyn i fallet. Eller har du, som jag, bara uppgifter från media och ur tråden?

Bara det.

Mycket av det du skriver ser ut som påståenden.
Är det inte lättare att tro på det som hittills kommit fram, att pappan var en vänlig och omtänksam person, och att modern var troligtvis deprimerad på gränsen till självmord? Och som några trovärdiga skribenter skrivit att modern var den drivande?
Förstår inte vart allt manshat kommer ifrån. Råkade pappa trampa på nappen när ni var små?

Vet du någonting om varför Hanna var orolig för flickorna? Och vet du vilken sorts hjälp Oskar försökte ge/hitta till Agnes?

"Byns lilla skola" ? Bjärehovsskolan har ca 700 elever. Jag bor i Bjärred, kände inte familjen men följer tråden slaviskt och förundras ofta över vad ni har för föreställningar om detta ställe. Bjärred är en ort med över 10 000 invånare, här bor oerhört mycket folk från egentligen hela Sverige, många flyttar hit efter att ha bott i Malmö eller Lund. De flesta arbetar i någon av dessa städer och har sina barn på någon av de fyra kommunala skolorna på orten. Jag har aldrig hört talas om att någon här är scientolog. Det är inte en inskränkt, liten by som är svår att flytta till. Alla här är vana vid inflyttare och samtidigt som det är lätt att skaffa vänner här så är det tillräckligt stort att kunna dra sig undan om man vill. Bra skolor, nära större städer, strand mitt i samhället etc bidrar till att Bjärred på det stora hela är en mycket bra ort att växa upp i. Vi är alla förtvivlade över vad som hände familjen!

Alla i Bjärred vet att det handlade om kroniska trötthets sjukdomen. Sen är det inte alla som tror på det. Jag vet inte vilken behandling flickorna fick mer än att de ofta var hos läkare för att få hjälp. De var också hos barnpsykiatriker på bup.

Det är bra att du skriver i tråden.

Det är faktiskt människor med mänskliga känslor som har tappat förståndet av stressen att få hjälp för sina barn.

Att du inte kan tycka synd om mamman längre är ju fullt begripligt.