Barbro "Lill-Babs" Svensson 1938 - 2018

OK, har inte boken tillhands. Hon betonade i varje fall att fyra av kärlekshistorierna hade inträffat innan hon var 21 - som om det var en förmildrande omständighet. (jag är några år yngre och fick en betydligt strängare, borgerlig uppfostran. I mitt liv finns ingen egentlig pojkvän innan jag var 21; var hårt övervakad).

Blir så ledsen över allt skitsnack.Säger mer om dig som skriver än om Lill Babs.
När Peter Foppa träffade Nicole så hade hon ingen koll på vem han var och vilken
fantastisk hockey spelare han var.
Barbro var en sådan glad person, hon brydde sig om sin publik .Tror att hon var en generös
och vänlig person.

Det intressanta är vilken behandling hon fick. Likt många andra som tillsynes verkar friska och pigga så försämras tillståndet dramatiskt så fort de åker in på sjukhus och får diverse behandlingar.

Nu har jag ingen aning vad Barbro fick för diagnos, men det är inte ovanligt att man liksom ''ger upp'' när man får sin dödsdom.
Jag är nog för ung för att ha lyssnat på hennes musik, men jag måste säga att jag tycker att det var lite tråkigt att hon dog. Hon var trots allt 80 år så det är knappast konstigt att döden knackar på dörren, men det var ganska oväntat. Hon verkade genuint varm och go som människa, någon som inte dömde andra och som kunde umgås med alla. Det bevisades ytterligare när flödet på instagram fullkomligt svämmade över av bilder på Barbro kramandes diverse människor, alltifrån Promoe till Carola.

Som vanligt är det ett väldigt hemlighetsmakeri angående vilken typ av cancer det var.
Hjärntumör, malignt melanom, leukemi, lungcancer, underlivscancer, tarmcancer, magcancer, osv.
Kanske det inte var cancer alls utan något man vill hålla hemligt, man börjar tro det p g av att man inget får veta.

Fast det där med ger upp köper jag inte. Okej om man ger upp på så vis att man slutar äta och dricka, men att känslomässigt ge upp gör ju inte att man dör liksom. Och hon låg ju på sjukhus så näring lär hon fått i sig.

Jag tror på felbehandling eller överbehandling. Är man i Barbros ålder samt har viss sjukdom så är man nog inte så mottaglig för starka mediciner, då kanske det är bättre med vila i sitt egna hem och låt det bära så länge det går. Det är också sorgligt att hennes sista tid blev på sjukhus med tanke på hur mycket Järvsö betydde, ett vackert värdigt avslut hade ju skett i Järvsö med hela familjen samlad.

Det kanske är så att man har en cancer som långsamt spridit sig och till sist tar över systemet så att man blir så sjuk att man måste uppsöka vård. Då är det redan kört + att chocken att få reda på att man har en långt gången cancer gör sitt till.

Fast du anar inte hur mycket chock kan göra med människan. Att få reda på att man kanske har max några månader eller ännu värre veckor kvar att leva, då ger man upp helt enkelt. Hon kan ha haft cancer under flera års tid utan att vetat om det, kommit till sjukhuset för några regelbundna kontroller och då helt plötsligt få veta att hon har mycket kort tid kvar att leva. Människor i den situationen pumpas ofta med lugnande och smärtstillande, och det blir man såklart dåsig och kanske även sämre av. Men du slipper den värsta smärtan och du slipper framförallt förstå vad som händer.

Att hennes sista tid blev på sjukhus kan helt och hållet vara hennes egna vilja. En del vill helt enkelt inte hem, det blir för jobbigt. På ett sjukhus distanserar du dig lite från världen utanför, att komma ut och veta att ''det här är sista gången jag ser mitt hem'' (eller vad det nu kan vara) är kanske jobbigare än att ligga i en säng och tänka på allt gott som har hänt i livet. Där är vi alla såklart olika, men det är ingen självklarhet att vilja dö hemma.

Det har gått minnesprogram om Lill-Babs två kvällar i rad denna vecka och jag minns 1983 när Lasse Holmqvist & Co fick dit tolv män, inklusive Lasse Berghagen och Lill-Babs dåvarande fästman Rolf Friberg. Men när jag såg det då, förstod jag inte hur ledsen hon blev eftersom hon höll masken. Men när hon flera år senare berättade hur liten och värdelös hon kände sig och hur ont det gjorde när paraden av män kom in, så är det rätt märkligt när man tänker efter idag hur dom kunde tacka ja till att medverka och faktiskt förnedra henne inför tv-tittarna. Det här har följt henne hela livet och att dessa män, särskilt Rolf och Lasse som hade långa förhållanden och barn med henne som borde känt henne väl, som att hon också var känslig, inte kunde förstå och respektera henne och tacka nej. Det är inte så konstigt att hon sedan levde ensam och hade svårt att lita på män, efter det sveket.

Pappan till hennes tredje dotter, som hon varit gift med (hon var också gift med Berghagen, som hon fick barn med) - Kasparsen, var också med i "manskören".

Sakta i backarna nu! Programmet sändes Annandag Jul 1983. Hon var tillsammans med Rolf Friberg till 1988 och sedan hade hon under första delen av 1990-talet ett förhållande med Olav Bjölstad, norsk kiropraktor och kanske massör som Kjell Kaspersen. Men sen var det nog slut på fasta förhållanden.

Vad jag läst är att de ringde Lasse Berghagen som tyckte att redaktionen skulle ta kontakt med Lillbabs mamma som tydligen gärna hjälpte till. Det var tydligen många som hoppade av programmet så redaktionen körde detta som nödlösning. Jag tror jag ska åka till Kungliga biblan nån gång och kolla vad som stod i tabloiderna dagen efter.