Citat:
Ja, jag hade artikeln i åtanke eftersom hon berörde aktuellt fall, f.ö inget att kritisera rent generellt.Wennstam är väl ok, artikeln i DN däremot hade en del brister och spret. Den fick mig att tänka till i alla fall, och berör mitt intresse kring kvinnomord och psyken hos gärningspersoner som jag sysslar med på olika plan.
Mitt kursiverde: Ja, det är säkert en stor anledning, och ett ovanligt fall med svenska mått mätt, internationellt har jag inte fördjupat mig så mycket än.
Återstår att följa detta till the bitter end nu. Minns att det var många i tråden innan rättsaken började som oroade sig för att inte få tillräckligt mycket detaljer och dokumentation, vad den saken anbelangar så finns det knappast något att klaga på.
Hade vi inte fått så mycket rapportering hade jag självklart tyckt det var kasst, så offentlighetssvärdet är tveeggat verkligen.
Mitt kursiverde: Ja, det är säkert en stor anledning, och ett ovanligt fall med svenska mått mätt, internationellt har jag inte fördjupat mig så mycket än.
Återstår att följa detta till the bitter end nu. Minns att det var många i tråden innan rättsaken började som oroade sig för att inte få tillräckligt mycket detaljer och dokumentation, vad den saken anbelangar så finns det knappast något att klaga på.
Hade vi inte fått så mycket rapportering hade jag självklart tyckt det var kasst, så offentlighetssvärdet är tveeggat verkligen.
Jag värjer mig givetvis mot sensationslystnad.
Det måste dock sättas i rätt perspektiv och går således inte att jämföra med andra mord. Det är mkt groteskt (mord, sadism, psykopati) så detaljerna blir därefter, att han sen styckat gör att det smalnar av rejält.
Personligen ser jag lärdom såsom du beskrev mycket bra i annat inlägg - ju ovanligare förövare, ju svårare att förstå hur oerhört sublimt och sofistikerat de här förövarna agerar (rör sig i samhället lever dubbelliv). Ju mindre vetskap, ju farligare för omgivningen och jag anser att det är av vikt att lära känna varningsflaggorna hur en predator agerar - eller för all del en psykopat.
Människan har en tendens att inte vilja inse hur illa det är, önskar tona ner övervåldet - man hoppas det var mindre hugg och snabbt förlopp. Man vill knappt tro att det är sant det som påvisas.
Jag vill det samma, helst att allt ska vara ogjort - men man riskerar att göra offret en björntjänst. Parallellt kan en överdjävligt ondskfull, gravt sadistisk och pervers förövare hamna i fel ljus.
De jag lider med är offrets närstående, de söker sanning så långt de orkar.
Jag kan tycka att överlevare har mycket viktig information och tar gärna del av berättelser från barn till de här absurda föräldrarna (procentuellt övervägande män) - de få som orkar ut i offentligheten. Hela tillvaron vänds upp och ner. Man inser hur oerhört bedrägliga de är och man förstår hur lätt de då kan bedra en okänd person som Kim.
ÅK gör ett mycket bra jobb, all teknisk bevisning som går att påvisa är presenterad, brottsplatsen i sig var oerhört svårundersökt. Han slår hål på PM's amsagor, väver ett starkt nät av indicier och allt som kan indikera planering levereras.
