Citat:
Ursprungligen postat av
idiamindada
Nu bor jag ungefär som TS tänker sig. Bor i en liten by med 12 så spridda hus att man knappt ser grannen. Här har man sina vänner och ovänner. Vännerna hjälper man, ovännerna kollar man snett på. Här löser sig allt - har man ett problem löses det mha lokala förmågor och man ser till att lösa andras problem så gott man kan. Det är viktigt att plus och minus hålls rimligt lika så att man inte ses som en parasit men är det någon som har det lite svårare (gammfolk, ensam mor) så har de "frisläng". Det är viktig att säga tack, att inte vara för påstridig, att hålla sin kant hyfsat - man bor inte på landet för att man vill ha folk i knäet hela tiden.
Som svar på TS fråga, det är lätt att bli lantis - bara skaffa sig ett hus där man tycker det är trivsamt (billigt är det dessutom) vara glad och prata med folk, bjuda till då det behövs och njuta av livet!
Har ett fot i varje värld, med ursprunget i staden. Håller på att lära mig bli lantis. Känner igen mig/omständigheterna i din beskrivning. Det enda jobbiga är att jag som icke-lantis knappt har något att bidra med för att hjälpa andra. Får kompensera med att vara en trevlig jävel som pratar, lyssnar och skrattar. Och bjuder på fika eller öl när någon kommer förbi.
Som svar på TS fråga så är svaret att man kan lära sig bli lantis. Och alla i byn är inte lika präktiga och arbetsamma - så om man anstränger sig så hamnar man inte på "botten". Viktigast för att bli ansedd eller i alla fall inte bli nedtittad på, är att man håller ordning på sitt eget och är lite om sig och kring sig och fixar med sitt hus eller mark.
Några raggartyper med sydstatsflagga finns inte i min by. Jag tror det mer är den typ som bor inne i samhället. Min erfarenhet/känsla är att inne i samhället (med en ICA, ett Coop och några pizzerior) bor folk i hyreslägenheter och är lite bösigare. En del "white trash", feta och handlar i mjukisbyxor och foppatofflor. Och numera de allestädes närvarande somalierna och arbetslösa araberna. Det är inte den typen som bor i villor och mindre gårdar och torp utanför samhällena och som jag betraktar som "lantisar".