Citat:
Ursprungligen postat av
Remark
Tveksamt. Dessutom tycks hennes gloria enligt forskare hamnat lite på sniskan ...
---------------------------
Långvarigt engagemang och "uppoffrande" tillhör inte psykopatens kännetecken direkt. Som jag ser det ter sig hela OHs uppenbarelse/karaktär snarast motsatt vad som kan kan förväntas av en psykopat. Utifrån det som är känt för mig/oss. Självmord hade dessutom varit mkt anmärkningsvärt.
Varför inte skylla allt på Hanna och ringa 112? Han kom hem efter förberedelser inför den stora konferensen, sökt en professortjänst han blivit uppmanad till, var mitt i karriären .......... och möttes av denna förskräckliga syn.
I stället hänger han sig.
En akademiskt "högpresterande" och pålitlig och pliktmedveten psykopat som skriver "barnmomsböcker", långa invecklade teoretiska diskuterande monografier, rättar tentor, diskuterar ändlöst med studenter och doktorander om momsbefrielse av second hand-försäljning med välgörenhetsinslag, och åker land och rike runt för en ostmacka och en raml*sa, och tydligen gott och väl meriterar sig för professor vid c:a 50 bast. När ska han hinna med allt jävelskap?
Låt vara att det finns sociopater (min förståelse) i omlopp som kan högfungera på sin brist på verklighetsförankring, och känslomässig förankring (att trollbinda publik blir tex en drog, just för att ingen egentligen vill prata med dem eller veta vad de tycker) men bubblan brukar spricka när det blir tydligt att ingen vill veta av dem. Och det är en bit kvar till verkligt mord, även om de är fullt beredda i sin egen inbillning. Såna skulle nog dessutom ha närmare till mord än självmord, och skulle känslomässigt inte kunna relatera till vad som uppenbarligen ägt rum i Bjärred.
De blir liksom inte deprimerade heller, bara "fördärvade". De hittar en orsak (en person) och riktar allt hat på den. Den stora ondskan, som står i vägen, och förutan vilken vägen till lycksalighet skulle ligga öppen och fri. De överpresterar, men i sökandet efter den själ som saknas. De gnäller, för det är alltid någon annans fel. (Med vilket jag inte vill ha sagt att de inte en dag kan gå under eller finna sig vid vägs ände.)
Nu kan jag inte göra anspråk på att veta mycket om OH, men jag får inte riktigt det intrycket.