Citat:
Ursprungligen postat av
Frank.Einstein
Ja. Uppfattningen om att de flesta tillstånd endast uppkommer under vissa förutsättningar delar jag — om det nu var det du menade.
Somliga bryter dock benen väldigt lätt och ofta – antingen av genetiska skäl eller pga vad de blivit/blir utsatta eller själva utsätter sig för. Andra verkar kunna göra vad som helst utan att bryta benen.
Sårbarhet ser ut att vara en viktig aspekt för om någon råkar ut för något eller inte.
Sen kan man ju ha ren och skär otur också.
I föreliggande fall tror jag mest på en cocktail av all of the above.
(Ser du förresten att jag har lärt mig skriva olika längder av tankstreck på min padda. Du anar inte hur stolt jag är — eller det gör du kanske..?)
Jo, jag kan se stoltheten skina. Man blir som en helt annan människa – med korrekta tankstreck. Sen är mina lite för korta, medan "m"-strecken är i längsta laget, men det är väl amerikanarnas fel.
Resten behöver jag knappt kommentera. Det är spot on. Liknelsen med benbrott är inte så dum. Benskörhet är också ganska spritt i våra dagar, med andra benstommesideal än då jorden skulle brukas i steniga tegar, med endast kärringen att dra plogen med. Idealet idag ser hos somliga snarare ut att vara att få ner två i samma flygstol. (Fast där n.b. finns notabla undantag.)
Sen är kanske inte ev. benskörhet den mest fruktbara eller spännande infallsvinkeln på ett familjedrama. Ens om det skulle gå att visa att det var avgörande.
Men, visst, många "faller" på de områden där de är som svagast, eftersom det är där de känner att de har ngt att bevisa.
I det här fallet verkar det ju ändå möjligen fruktbart att tänka sig en kombination av att de två föräldrarna varit/upplevt sig som hänvisade till varandra och att en viss "sårbarhet" och långvarig utsatthet för oro och stress bidragit till utgången.
Endast yttre kända faktorer och förhållanden kanske inte räcker.