Citat:
Ursprungligen postat av
youkindofwantit
Jag är mycket väl medveten att bostäder inte är aktier, jag pratar om bostadspriserna. Vi är nog överens där annars.
Den höjda räntan är nog utom synhåll de närmaste 5 åren, men jag tänker om exempelvis en lågkonjunktur skulle slå mot Europa. Då skulle Sveriges export sjunka, arbetslösheten stiga och påverka människors möjlighet att betala av sina lån på bostäderna. Vid kraftigare påverkan på arbetslösheten skulle de resultera i en kedjeeffekt som kan likna USA 2008. Lägre bostadspriser innebär att folk inte kan betala tillbaka sina skulder som resulterar i tryck på bankerna.
Fast det var inte en sådan setup 2008. Det som hände 2008 var att bankerna åren innan hade lånat ut massor med pengar till icke kreditvärdiga låntagare long story short. Det var ingen dålig konjunktur som kom smygande. Det som hände var att FED höjde räntan från 1% 2004 till 5.5% på 2 år och sedan orkade inte dessa icke-kreditvärdiga med att betala.
Så ser det inte ut i vår del av världen. Kännetecknade senaste åren är snarare att bankerna snarare kört inversen på denna utlåningspolitik. Även familjer med god ekonomi blir nekade lån, därför att deras ekonomi eller sparande inte är gott nog. De som köpt de dyraste husen och lägenheterna i sverige senaste åren är de rikaste inkomstmässigt, precis tvärtom mot USA 2008.
Citat:
Ursprungligen postat av
youkindofwantit
Var anser du gränsen går mellan låg belåningsgrad och hög i siffror? Spelar svenska hushålls snittbelåning någon roll alls med bostadspriserna? Och låt mig rätta lite i det jag skrev – Jag baserar tanken att banker blir räddade av staten på Magdalena Anderssons Nordeacitat härom året. Staten utger sig vara en säkerhet för banker som innebär att banker kan ta fler ekonomiska risker. Här är en risk som en del ekonomer anser sig vara betydelsfulla: 2013 var svenska bankers skulder 11935 miljarder kronor medan Sverige BNP var 3500 miljarder. Om exempelvis Nordea skulle behöva att staten tar över och ersätter privatpersoner för besparingar så kan kostnaderna gå upp för skattebetalarna. Det känner jag är en risk som inte värderas högt eftersom bankerna sägs vara såpass säkra att de inte kan gå under. Är det troligt? Nej, men som sagt tycker jag sannolikheten är högre än vad många andra tycker.
Låg eller hög belåningsgrad är ett irr-spår. Det är upp till banken och kunden och är extremt individuellt. Vad man kan säga är att det skuldsättningsmått som använts senaste åren är helt idiotiskt då det inte tar hänsyn till tillgångar. Vad man vill veta är hushållens soliditetet men det är inte det man mäter. Svenska hushåll har ju löjligt stora summor sparade i aktier och fonder. Bara swedbanks Robur förvaltar fonder åt folk för 1000 miljarder kronor. SEB sparbarometer ger att hushållen har aktier & fonder för 6000 miljarder. Bostäderna är vidare värda 8000 miljarder. Det kan förstås sjunka, men inte till noll. Att skuldsättningsmåttet helt bortser från dessa tillgångar gör ju hela diskussionen kring överbelånade hushåll lite löjlig.
Senast jag kollade minns ej var hade vi 117 banker och utlåning till allmänheten på 4000 miljarder och 4000 miljarder i bostäder. Om jag minns rätt. Dvs 2/3-delar av den summa du nämner. Om BNP är 4000 miljarder så producerar vi 4000 miljarder
varje år. Så om en viss procent av utlåningen går förlorad så kan staten lätt absorbera det. Det kommer förstås inte hindra en lågkonjunktur i en sådan situation.
Citat:
Ursprungligen postat av
youkindofwantit
Vid varje tillfälle i historien går vi in i unika scenarier som stimulerar till krascher. Med andra ord en världssituation som ingen upplevt tidigare. 1929 var det livsmedelspriserna, oljan på 70- och 80-tal och på 2008 sjönk bostadspriser, något de inte gjort på länge medan sådan magnitud. Jag tvivlar som sagt på att att hushållspriserna, privata belåningen eller statens utlåning kommer skapa en kris av sig själva, men det är effekten de har på varandra som skulle ställa till det.
1929 växte ur det glada 20-talet. Många tekniska innovationer, radion t.ex., folk hade råd med bilar, ett växande välstånd gav många snabbväxande företag på och utanför börserna. På sätt och vis kan man säga att 1929 hade ganska mycket gemensamt med IT-bubblan. Dvs, en enorm framtidstro, massor med framgångshistorier. Detta ville folk ta del av och börsspekulationen var en sådan möjlighet. Det folk gjorde var att belåna allt de ägde för att köpa aktier i dessa framgångsrika företag. Det var definitivt en euforisk tid. När börsen inte mäktade med stiga mer och allt reverserades så kom det att betyda rätt mycket att folk lånat för att köpa aktier. Politiker hade heller ingen rutin på hur man skulle hantera detta, så det upplevdes naturligt att banker fick gå i konken. P.g.a. detta blev det en ganska djup lågkonjunktur. Hade staten tagit över driften av banken hade krisen troligtvis krympt ganska dramatiskt.
Citat:
Ursprungligen postat av
youkindofwantit
Nyfikenhetsfråga – hur klarade du av bankernas höjda ränta? Hade du reserver för att betala av din belåning, bundit räntan eller knappt några lån?
Jobbade extra så gick det ihop.
