Uppemot 40 stick/hugg/skärskador på offret varav enbart två med säkerhet kan konstateras
vara åsamkade före dödens inträde. Där är man alltså.
För offrets skull önskar man givetvis att alla de övriga skadorna påförts efter att livet slocknat
och ingenting av lidande längre är möjligt att erfara. Men tyvärr, ser man på saken krasst
realistiskt så har nog nästan alla dessa stick, hugg och skärskador skett medan detta offer
fortfarande varit vid liv och ännu kunnat
känna.
Ty vad är det vi har att göra med? Jo, en renodlad bestialisk sexualsadistisk förövare
och vad är en sån intresserad av? Jo, att åstadkomma lidande och en död person lider ju inte.
Så att skära, sticka eller hugga när livet konstateras ha flytt hos offret ter sig ju rätt poänglöst
då även om det förvisso finns enstaka fall med förövare som får visst utbyte av att gå
loss också på döda kroppar.
Men Madsen lär knappast tillhöra den lilla gruppen.
Han vill ha
reaktioner. Det är liksom det som det hela går ut på för en sån som honom.
Han vill se SKRÄCK. Han vill se hur det rister och skakar och skälver. Han vill höra skrik.
Med eventuell munkavle på så åstadkoms ändå ljud tillräckligt för att det ska upplevas
som njutbart.
Runt klockan halv nio den 10 augusti: nere i kajutan, i dunklet som ännu håller på det
infernaliska helvete som är noga planlagt och så hett åstundat. Gifflar och vattendryck och en
högst beslutsam predators månande om en "god, trygg och gemytlig stämning" ett bra tag
innan han går sitt mörker till mötes och släpper loss krafter som hör det helt omänskliga och
obegripliga till.
Allt som nu sker finns det inga egentliga ord för. En människa som bestämt sig för att plåga
ihjäl en medmänniska - hur blir det greppbart nånstans?
Och hur i all världen kan någon efter allt som framkommit, med otvetydiga bevis för en
fruktansvärd illgärning som går utanpå det mesta i mordväg, fortsätta förklara sin kärlek
till den som åstadkommit detta ofattbart onda?
"Kommer alltid älska Peter"
https://www.youtube.com/watch?v=hfaoZMqfB8U