Citat:
Ursprungligen postat av
NewDeer
Jag som håller på kraftlaget är lite besviken. Utan Tomas att släpa på i tävlingarna skulle det gått mycket bättre

Men jag gillar honom som person. Min favorit är dock Armand. Vilken kille! Så målmedveten och explosiv och ändå så himla ödmjuk och fin

Hoppas de får tävlingar som passar dom bättre i nästa avsnitt.
Sunnerborn är ju bara en pajas, och Peters dryghet borde kapas lite.
Foppa är kungen, kan bara älska honom.. Njöt när han slaktade alla i simtävlingen. Ewerlöf och Sunnerborn som tydligen simmar en jävla massa, haft morsa som var simlärare och så vidare hjälpte inte mot Foppas järnvilja.
Tomas Johanssons personlighet är väl ganska intetsägande? Helt avsaknad av ansiktsuttryck, ungefär som en guldfisk. När jag betrakar honom får jag känslan av en stor stark person men helt utan hjärna, bra på att lyfta tunga saker och så vidare men inget annat.. Kan ha fel men är som sagt bara min känsla.
Sen känns han lite malplacerad i soffmyset när under Ewerlöfs hyllningsvideo någon uttrycker "2:a och odopad dessutom" eller liknande, syftandes på att ryskorna säkerligen var dopade, men undrar vad Tomas själv tänkte där. Dopad och åkt fast för sexköp liksom? Gör inte mycket för underhållningen heller utan går runt där som en stor flåsande svettig slusk.
Något jag undrar är hur Tomas Johansson kunde vinna Jerringpriset samt erhålla Victoriastipendiet och Svenska dagbladets guldmedalj bara några år efter att han blev dopningsavstängd? Visst, han kom väl tillbaks och vann VM-guld men blir man förlåten så jävla lätt alltså? Kanske tog VM-guldet på ren dopinghistorik. Var han så älskad att han kom så lätt in i de svenska folkhemmen igen? Var det för att han hette Johansson och inte Ludmila tro? Doping brukar ju vara rätt stigmatiserande karriärsmässigt annars. Var Jerringpriset ens folkets röst på den tiden med?