Citat:
Ursprungligen postat av
deBKatzenbach
WOW! Vilken fantastisk historia det där är. Jag känner förstås till den (Journalisten 1992), men du berättar den bra!
Det här leder till en fråga som har legat och pyrt i mig sen 1986, men som jag aldrig har vågat ställa: Vad tyckte östblocket egentligen om EAP vid den här tiden?
Att DDR ville distansera PU från RAF är fullt begripligt, så då tar man det som finns närmast till hands. Men varför just EAP? Varför inte Contra? Varför inte NRP? Varför inte... Heimdal?
Att just EAP väljs ut behöver inte tyda på att ”det var lika bra att peka ut en fientligt sinnad högergrupp”. Det kan nämligen tyda på att man hade särskilda kunskaper om den här gruppen - och att man kanske hade folk på insidan som kunde bidra till dubbelmörkläggningen!
Vi vet alla vilken otroligt hökig retorik EAP hade mot Sovjetunionen. Vi vet alla hur man hyllade Reagan. Men frågan är var man var mest tillfreds med detta - i Moskva eller Washington?
Ok. Jag vet nästa argument - den sovjetiska dramadokumentären ”Varför sköt de Olof Palme?” från 1987. I den klär en sovjetisk skådespelare ut sig till LaRouche (rätt lik vill jag minnas) och agerar tokig. Drama klipps med doku - i nästa scen sitter Arbatov med glasögon modell ”Fönster mot TV-världen” och uttrycker sin sorg. Jag menar att den sovjetiska TV-dokumentären - som pekar i EAPs riktning - inte nödvändigtvis skall placeras in i ett ideologiskt spänningsfält. Man kanske helt enkelt hjälper bröderna i DDR? Att bara behöva offra en underhållande men obetydlig och opålitlig gruppering i väst är i sammanhanget rena klippet!
Ok. A riddle, wrapped in a mystery, inside an enigma. Jag vet. Och JA - jag tycker att det här är spännande och NEJ - jag tror inte på kryptoknarkarnazirymdödleveganer. Men om man detaljstuderar LaRoucherörelsen dag för dag (vilket jag gjorde på 80-talet) så kan man se att de når kulmen på sitt inflytande/impact på våren/sommaren (Illinois och Kalifornien) 1986 för att därefter börja möta motgångar - som bara har fortsatt och fortsatt och som alltjämt pågår.
Kan det här hänga ihop? Kan LaRouche-rörelsen ha drabbats av sabotage inifrån samtidigt som den drabbades av hetta utifrån? Och kan det i själva verket ha varit så att östblocket såg med gillande på ett gäng galningar som komprometterade den NATO-vänliga men sansade högerfalangen i väst? Och kan öst summa summarum ha insett vilka offer som kostade minst när historien som mest behövde en knuff i rätt riktning?
Kan den den ursprungliga - om det fanns en sådan - CIA-operationen ha måst avblåsas och agenterna kallats hem?
Just my two cents.
EAP var med sin vulgärpropaganda mot
Olof Palme välkänd för allmänheten i Sverige vid tiden för MOP. Partiledaren
Kerstin Tegin-Gaddy hade suttit och brett ut sig i Kvällsöppet. Därmed kunde KGB/Stasi räkna med en viss trovärdighet i historien som deras betalda drängar kokade ihop. Desinformation måste ha en viss trovärdighet för att lyckas.
Sedan fanns ett annat syfte att klippa till EAP. Deras nyhetsbrev EIR var ofta välunderrättade om Sovjetiska underrättelse-operationer och skrev om detta ofta med namngivande av sovjetagenter tillgångar. Detta besvärade Lubjanka som tacksamt tog emot MOP för att känga en jobbig häcklare.
Med tanke på att en broder
Hallenbroich var chef i U-tjänsten och andre brodern EAP-ledare så fanns där en tänkbar kanal för detaljkunskaper om Sovjets hemliga tjänster . EAP var en vulgär högröstad organisation som dock bara kunnat beslås med käftande , aldrig med våldsbrott.
Den ende politiker som fick lika mycket etter spytt över sig som OP var
Henry Kissinger . Båda utpekades som ledare i Dope inc. Finns en del att säga om HK, men Sovjetvän är inget utmärkande drag hos honom.
