Citat:
Ursprungligen postat av
mvagrippa
Christoph Anderssons Operation Norrsken berättar om bestörtningen på Stasis Anti-terrorenhet den fjärde mars 1986. Genom signalspaning mot Sveriges beskickning kommer uppgiften att Rote Arme Fraktion(RAF) ligger bakom MOP. Anti-terroristenheten var också dom som gett Tyska vänsterterrorister en fristad i arbetarnas lyckorike, DDR.
Aktiviteten i terroristenheten blir febril , inte minst då rapporten går rakt upp i DDR-toppen, till den fruktade Erich Mielke som styr hela säkerhetsapparaten. STASI aktiverar sina kontakter i internationella terrorkretsar bl a, armeniska frihetsfronten, Abu Nidal och japanska röda armen. Ingen har hört något om ett attentat mot Olof Palme och japanerna uttrycker viss beundran för OP. .
Nu börjar anti-terrorenheten utröna möjligheterna av att kunna påverka PU. Av alla 1391 svenska STASI-kontakter finns bara fyra som bedöms som möjliga. I den kvartetten finns märkligt nog inte IM-könig, Björn Jensen, med trots sina goda kontakter med topparna i Socialdemokratiska partiet. Ingen av de fyra lyckas och Istället börjar STASI en desinformationskampanj för att PU ska rikta blickarna mot EAP. Genom telefonsamtal med tidningsredaktioner lyckas STASI plantera uppgiften. När sedan Viktor Gunnarssons gripande kommer som en skänk från ovan är det klackarna i taket på anti-terrorenheten.
Utlandsspionaget HVA börjar efter fantombilden undersöka om PKK,Iran eller Irak kan ligga bakom. Man skickar agenter till sverige för att spionera på exiliranier. En av de sistnämnda bor i Västerås men kollen av honon och hans bekantskapkrets blir ett fiasko- Iranierna konverserar på persiska ett språk som den Östtyske agenten inte behärskar
Den första rapporten att RAF låg bakom MOP innehöll också uppgiften att tidigare förbundskanslern Willy Brandt står på tur att avrättas av de Väst-tyska vänsterterroristerna. Intressant är att se hur den Öst-tyska ledningen såg både Brandt och OP som positivt inställda samtalspartners i den internationella politiken
Operation Norrsken innehåller vidare Bofors landsförrädiska export av Kalasjnikovkrut till DDR och även till Khomeinis kvinnostenande regim i IRAN. Allt detta skedde med Martin Ardbo, Mats Lundberg och Claes-Ulrik Winbergs goda minne. Förre underrättelsechefen Carl-Fredrik Algernon var också informerad.
För mig har den också oppnat ögonen inför ASEAs försäljning av kärnvapenteknologi till DDR. ISOSTAT-pressarna som vi ännu denna dag inte vet var alla finns. Detta var dock ingen smuggling utan godkändes av Olof Palmes regering!!, fredsarbete? Statsråden BirgittaDahl och Thage G Petersson beredde ärendena och borde få frågor på om hur dom tänkte och om dom vet var pressarna tog vägen.
Källor till ovanstående är "Operation Norrsken". Andersson har en frikostig notapparat med hänsvisning till sina källor. Däribland ett antal dokument med korrepspondens inom den Öst-tyska maktapparaten.
WOW! Vilken fantastisk historia det där är. Jag känner förstås till den (Journalisten 1992), men du berättar den bra!
Det här leder till en fråga som har legat och pyrt i mig sen 1986, men som jag aldrig har vågat ställa: Vad tyckte östblocket
egentligen om EAP vid den här tiden?
Att DDR ville distansera PU från RAF är fullt begripligt, så då tar man det som finns närmast till hands. Men varför just EAP? Varför inte Contra? Varför inte NRP? Varför inte... Heimdal?
Att just EAP väljs ut
behöver inte tyda på att ”det var lika bra att peka ut en fientligt sinnad högergrupp”. Det kan nämligen tyda på att man hade särskilda kunskaper om den här gruppen - och att man kanske hade folk på insidan som kunde bidra till dubbelmörkläggningen!
Vi vet alla vilken otroligt hökig retorik EAP hade mot Sovjetunionen. Vi vet alla hur man hyllade Reagan. Men frågan är var man var mest tillfreds med detta - i Moskva eller Washington?
Ok. Jag vet nästa argument - den sovjetiska dramadokumentären ”Varför sköt de Olof Palme?” från 1987. I den klär en sovjetisk skådespelare ut sig till LaRouche (rätt lik vill jag minnas) och agerar tokig. Drama klipps med doku - i nästa scen sitter Arbatov med glasögon modell ”Fönster mot TV-världen” och uttrycker sin sorg. Jag menar att den sovjetiska TV-dokumentären - som pekar i EAPs riktning - inte nödvändigtvis skall placeras in i ett ideologiskt spänningsfält. Man kanske helt enkelt hjälper bröderna i DDR? Att bara behöva offra en underhållande men obetydlig och opålitlig gruppering i väst är i sammanhanget rena klippet!
Ok. A riddle, wrapped in a mystery, inside an enigma. Jag vet. Och JA - jag tycker att det här är spännande och NEJ - jag tror inte på kryptoknarkarnazirymdödleveganer. Men om man detaljstuderar LaRoucherörelsen dag för dag (vilket jag gjorde på 80-talet) så kan man se att de når kulmen på sitt inflytande/impact på våren/sommaren (Illinois och Kalifornien) 1986 för att därefter börja möta motgångar - som bara har fortsatt och fortsatt och som alltjämt pågår.
Kan det här hänga ihop? Kan LaRouche-rörelsen ha drabbats av sabotage inifrån samtidigt som den drabbades av hetta utifrån? Och kan det i själva verket ha varit så att östblocket såg med gillande på ett gäng galningar som komprometterade den NATO-vänliga men sansade högerfalangen i väst? Och kan öst summa summarum ha insett vilka offer som kostade minst när historien som mest behövde en knuff i rätt riktning?
Kan den den ursprungliga - om det fanns en sådan - CIA-operationen ha måst avblåsas och agenterna kallats hem?
Just my two cents.
Va oväntat!
