Passerat 60 dagar och det känns bättre. Frustrationen är kvar men den tonas ner en aning. Beror kanske på att jag förändrat saker i livet, vågat ta itu med "problem" som stått som ett hinder samt för att jag är rätt mot mig själv.
Har fortfarande många hinder kvar, vilket inte minst märktes i helgen. FYFAN!
Jag som trodde att jag var förbi den känslan, men den kom som en blixt från klar himmel!
Jag var nära att falla tillbaka, samma tankebanor, samma känsla, samma mönster. Jag blev som ett sårbart, svagt, känsligt barn med noll självkänsla. Min sambo såg mig när jag kom hem, hon trodde att jag hade sett ett spöke. Men faktum var att jag var så otroligt rädd för mig själv, mina tankar och mina känslor. Psyket är inte tillräckligt starkt ännu, den är inte där jag vill att den ska vara ännu. Men jag KLARADE DET, och det är jag så sjukt stolt över! Jag klarade det!!
Jag började dividera, triggerpunkten var där och jag såg framför mig hur "skönt" det skulle vara att vara bäng och göra den där sköna ritualen med att sitta i ett köksbord/soffa med grabbarna för att prata om livet. Men jag fick en stark ångest, tankarna sprang iväg och jag visste inom mig hela tiden att jag aldrig borde gå mot det beslutet. Ändock, tvekade jag!
Som tur var hade jag tillräckligt med kraft inom mig till att vända hem, komma in i min trygghetszon där den bästa scenen i mitt liv finns. Jag kom hem till mitt riktiga liv och dagen efter blev jag så otroligt lycklig över att jag kunde motstå frestelsen.
Det kommer att komma fler hinder på vägen, handlar bara om att göra samma sak. Detta ska bli en rutin, inte vice versa!
Vi fortsätter att kriga på! 😁
Har fortfarande många hinder kvar, vilket inte minst märktes i helgen. FYFAN!
Jag som trodde att jag var förbi den känslan, men den kom som en blixt från klar himmel!
Jag var nära att falla tillbaka, samma tankebanor, samma känsla, samma mönster. Jag blev som ett sårbart, svagt, känsligt barn med noll självkänsla. Min sambo såg mig när jag kom hem, hon trodde att jag hade sett ett spöke. Men faktum var att jag var så otroligt rädd för mig själv, mina tankar och mina känslor. Psyket är inte tillräckligt starkt ännu, den är inte där jag vill att den ska vara ännu. Men jag KLARADE DET, och det är jag så sjukt stolt över! Jag klarade det!!
Jag började dividera, triggerpunkten var där och jag såg framför mig hur "skönt" det skulle vara att vara bäng och göra den där sköna ritualen med att sitta i ett köksbord/soffa med grabbarna för att prata om livet. Men jag fick en stark ångest, tankarna sprang iväg och jag visste inom mig hela tiden att jag aldrig borde gå mot det beslutet. Ändock, tvekade jag!
Som tur var hade jag tillräckligt med kraft inom mig till att vända hem, komma in i min trygghetszon där den bästa scenen i mitt liv finns. Jag kom hem till mitt riktiga liv och dagen efter blev jag så otroligt lycklig över att jag kunde motstå frestelsen.
Det kommer att komma fler hinder på vägen, handlar bara om att göra samma sak. Detta ska bli en rutin, inte vice versa!
Vi fortsätter att kriga på! 😁