Citat:
Ursprungligen postat av
boboslacke
Du inser att författaren till boken du tjatar om var ett barn när Palmemordet skedde och att han i sin första bok också skriven i första person tog inspiration från en farbror. Det är alltså fiktion med inspiration från verkliga händelser han sysslat med inte verklighet.
Vad sa vi om metoden att tolka in saker i skönlitteratur. Är det en konstruktiv väg att lösa brott?
fel,fel,fel nu är du *helt* ute och cyklar
igen, tillbaka till google
"hahha ja, det är tur vi har allas vår trådchef.
Hur känns det att vara så intelligent och överlägset bra."
(Författaren är spökskrivare för en person som är dödende i AIDS (Anthol Vissner) som han träffar under 6 veckor innan denne blir för dålig för att prata. Spökskrivaren menar att det är non-fiction men lite tillspetsat ibland. Innan detta har författaren skrivit en annan bok: Spökrivarens
farbor var legosoldat och MI6 vilket författaren luskade ut efter farbroderns mystiska uppmärksammade död. Han skrev sin
första bok om farbrodern och vad han lyckades luska fram om hans liv.
I samband med det arbetet kommer han i kontakt med AIDS-patienten som såg upp till hans farbor och efter många om och därför går med på att berätta
även sin historia som då blir författarens
andra bok: "devil incarnate".
Författaren är numera filmregissör och har gjort en deal med MI6 om att inte diskutera sina två böcker med ett enda ord längre så han svarar inte på intervjuares frågor om dem. (Han pratar gärna om sina filmer).)