Citat:
Ursprungligen postat av
develi
Det är för det första klena verktyg med tanke på det han lär ha sålt av om nu gubben var så engagerad i hans raketbyggande. Typ som min patetiska verktygslåda.
Men i vissa lägen är han minnenas mästare, han pratar så melodramatiskt att han snudd på gråter av sina egna ord när han talar om en viss del på en maskin - så därav funderingen. Skulle tippa att vissa verktyg likaväl kan ses så där.
Gubben som sådan verkade han inte bry sig om värst. Död. Over and out.
"he describes the death of his father as when part of a rocket falls to the sea: no more contact."
Det är fan som att han bygger raketer och ubåtar som en förlängning av sig själv, som om de vore en del av honom, nästan som hans barn. När han som liten avtrubbades känslomässigt utan någon känslomässig närhet till sin far och istället för att reflektera över tankar, känslor, saknad, kärlek - det fanns ju inte i hans sinnevärld - så la han istället all sin energi på sina tekniska experiment, sitt byggande av miniraketer m.m. Det blev som hans sällskap istället för att ha en familj.
Som en låtsasvärld, där varje sak han byggde blev som en ny bekantskap.
Människor har han knappt någon kontakt med, det är hans skapelser som ger trygghet och glädje.
Människor sviker, människor är svaga. Hans egna små verk är fulla av liv och sviker inte.
Människor dör, människor försvinner. Spela roll. Mina skapelser är kvar, de är en del av mig, de gör mig aldrig besviken. Det blir som att de har ett eget liv och det är HAN som ger dem livet.
Till slut känner han sig som ett med sina raketer och ubåtar.
Endast döden kan skilja dem åt.