Citat:
Ursprungligen postat av
kindness
Håller med dig och Lonnrot. De flesta som skriver här på forumet menar att det startar med barnens "sjukdomar" men det gör det sällan. Det är istället barnen som blir indragna i föräldrarnas gemensamma och individuella relationsproblem. Och då blir det som lonnrot skriver. Men det förstår sällan föräldrar utan lägger "skulden" på barnet.
Tänkvärt. Jag tycker att hela händelsen innehåller flera dilemman av typen "hönan eller ägget." Vi människor har väldigt lätt för att tänka i banor av "felsökningsscheman" där vi tänker oss ett linjärt samband mellan orsak och verkan, och mellan fel och åtgärd. I själva verket är många situationer mycket mer "tjorviga" och olika omständigheter är liksom inflätade i varandra. Och när man börjar nysta kan det vara svårt att reda ut vad som är vad.
Nej, kanske var det inte så att allting
helt och hållet började med barnen? Jag har grubblat mycket över varför föräldrarna var så drivande i fråga om undervisning i hemmet (om de nu var det). Vet inte hur skolsituationen såg ut
innan hemundervisningen trädde i kraft, men kanske var det en jobbig situation med mycket frånvaro, barn som orkade gå i skolan periodvis, barn som orkade vara i skolan några timmar, eller halva dagar, och sedan måste gå hem - och kanske helst behövde mötas av en omhändertagande förälder där hemma?
Var detta en jobbig period för föräldrarna? Jobbigt för mamma med detta ständiga pendlande i hälsoläget hos dottern( dörrträna) och alla försök att parera, stötta och finnas till hands. Och påfrestande för pappa att ta del av allt detta när han behövde alla krafter till den akademiska karriären. Blev det - utifrån hela familjens behov, det vill säga även
utifrån föräldrarnas behov enklast/mest hanterligt/bästa överlevnadsstrategin att helt enkelt låta barnen vara hemma på heltid?
Jag säger inte att det var så. Det är bara ett exempel på att allt kanske inte började
enbart utifrån barnen...