Citat:
Ursprungligen postat av
develi
Eller hur.. man kan ju inse vidden av hennes ettrighet när hon sätter denna sidan till. Det är väl så den vettiga sonen beskrev det, det är ingen idé att säga emot.
Breven nu efter rättegångarna är identiska med lappar innan - jagar frihet på falsk väg om det så är att köpslå med exinterner eller MR. Korkat så det förslår.
Hon är fantasilös och förutsägbar, mal om samma saker, i samma mönster och växlar mellan att köpslå, ta på offerkoftan, åberopa mammarollen för att övergå i rejäla personangrepp och utfall när hon tappat mark.
Vems tillit är det hon försöker vinna? Inbillar hon sig att någon enda människa tar henne och det hon skriver på allvar? Tror hon att HD läser Expressen och tänker "stackaren, henne måste vi hjälpa"? Förstår hon inte att folks ekvationer om henne bara kan sluta på ett sätt med sina ologiska, odiskreta och infantila försök att muta sig till frihet.
Först då Mohammad som "ljugit om allt" så att hon fått livstidsdom, som hon skrev om senast. Kort innan dess så friade hon till honom, ville hjälpa honom vara kvar i Sverige, hjälpa hans familj och har tydligen erbjudit en muta på en miljon om han ensam tar på sig dådet. Innan dess då x-internen hon ville muta för att vittna falskt. Detta blandat med 35-40-sidors brev till Expressen om hur jävla oskyldig hon är och stackars, stackars hennes små barn om MR inte är så hjärtlös att han själv tar på sig all skuld. Fy fan vilken äcklig morsa som enbart använder sina egna barn att utnyttjas för egna syften. Vill bara KRÄKAS!
Och det är så stackars, stackars, stackars Johanna, fattar ingenting av vad som händer nu?
Allt är så rättsosäkert?!
Som grädde på moset så ljuger hon om och förtalar sin mamma och sin syster.
Tror hon att hon vinner några poäng på det? Tror hon att hon får medlidnde för det?
Hon förstår verkligen inte att hon spär på den avsky alla känner för henne och det hat alla känner för hennes brott.
Det här hon säger är nog det värsta:
”Om jag hade begått de här brotten skulle jag ha varit väldigt sjuk och i behov av vård, inte knivhugg av de jag kallade familj”, skriver nu Arbogakvinnan.
Att hon skriver just "knivhugg" är som att hon likställer knivhuggen mot sin mamma och pappa med de "knivhugg" av de hon kallade familj. Dvs att de talade sanning i förhören och inte ställde upp och ljög för hennes skull - det kallar hon "knivhugg" från familjen och det är på samma nivå som knivhuggen mot föräldrarna, d.v.s det är lika synd om Johanna som om dem. FY FAN!!
Respektlöst och kränkande mot de anhöriga att publicera JM:s vedervärdiga lögner och påhopp så här. Det blir ju aldrig något slut på lidandet för familjen och anhöriga.
Med den vansinniga envisheten, att alltid ska ha rätt - hur fel hon än har, hjärntvättsövertalningarna (massproduktion av brev nu, kan tänka hur det varit förr), elakheten, besserwissermentaliteten, trots att hon är korkad, empatilösheten, utnyttjandet av sina barn och den ultimata bristen på självkritik, självinsikt och verklighetsförankring - då förstår man lätt varför hon aldrig haft några nära vänner utan bara tvångsumgåtts med sina vuxna, av henne pengaberoende barn. Och sen undergivna flyktingar.
Jag förstår inte ens hur hon har kunnat existera överhuvudtaget, utan att folk har stoppat henne och sagt till henne att hon är en idiot. Jag är verkligen ingen person som förespråkar våld, men jag förstår ärligt talat inte varför ingen slagit henne på käften än?
Hoppas att det finns några riktiga häxor på Hinsan som ogillar hennes attityd och kommer att sätta henne på plats, ordentligt - speciellt mtp på det hon skrev i AB:
”Att vara frihetsberövad innebär inte endast att inte få vara fri. Den omfattar en frihet att slippa kämpa i vardagen med arbete, barn, städning och matlagning. Att vara ”fri” innebär stora påfrestningar, hårt arbete för att försörja sig osv. Här inne ”it´s all for free
”.