Hur blev du psykiskt starkare?

Hur blev du som tidigare var psykiskt svag, starkare? Jag lider själv av psykisk svaghet och skulle gärna höra framgångshistorier eller tips.

Vad menar du med psykiskt svag/stark?

Känslighet osv.

Om någon kallar dig bög 1000 gånger så kanske du blir psykisk stark att motstå sådant.

Kan appliceras mot mycket i livet

Det mesta i livet är orelevant.

Vill du vara svag då ett tillfälle som kräver att ditt psyke är starkt uppstår?

Vill du att alla runtomkring dig ska behandla dig extra snällt och försiktigt eftersom alla vet att du är känslig och inte tål något, vilket således leder till att du lär dig mindre eftersom du blir särbehandlad?

Är du i god fysisk form? Är du svag? Vill du vara svag? Vill du att dem som borde lita på dig inte kan göra det i en situation då du måste vara stark?

Det är inte svårt att finna svaret men du måste agera för att ändra den människa du är nu.

Din svaghet kan vara någon annans styrka.
Och vice versa.

Det behövs alla sorts mentalititer i ett välfungerande samhälle. Du blev given DIN gåva, och nu är du som du är, och så är det med det.

Bruka den efter förmåga.

Fast människan är menad att utvecklas, och om man är svag skall man stäva att bli starkare.

Att vara likadan genom hela livet är ett misslyckande imo.

Se det så här: Smärta är svaghet som lämnar kroppen, njutning i överflöd bryter ner din vilja och styrka. Det bästa tipset för att bli psykiskt starkare är alltså att kliva utanför din bekväma bubbla. Detta gäller allt från att våga vara mer utåtgående socialt till att göra mer avsiktligt och konkret obehagliga saker som att duscha kallt och träna tills du är helt slut. Njutning som du inte förtjänar är något oerhört destruktivt för din psykiska hälsa. Sluta runka till porr, sluta ät mat framför dator/tv.

Givetvis finns det stunder för allt och ibland kan du med gott samvete äta middag framför tvn med familjen eller ta en lång varm dusch. Men för att bli psykiskt stark måste du omfamna din situation oavsett om den är trevlig eller inte. Om du kan gå från en trevlig situation till en obehaglig situation utan problem, då har du kommit långt mot att bli stark.

Om du står i duschen med varmt skönt vatten och utan problem kan kliva ut när som helst, då är du stark. Om du istället står i duschen och hela tiden tänker: jag vill stå kvar lite till, lite till, lite till, då är du svag.

Min psykoterapeut sa till mig att personligheten är som ett träd, och ibland så växer grenarna snett från barndomen, men man fortsätter att växa genom hela livet.

Hur vet jag inte.

Ilska hjälper mig ganska mycket.

Så det finns förmodligen en stark gren som bara väntar på att växa ut inom dig, men exakt hur vet jag inte.

Var bara säker på att den finns.
Och odla den?

Genom att bli utsatt för fysiska kraftiga smärtor och farliga tillfällen med ambulanstillfällen och rejäl vård. Att behöva åka ambulans ensam. Vänta på läkare på akuten 14 timmar alldeles ensam. Att kriga sig hem efter en vecka på sjukhus själv i en taxi och "börja om" med mathandling och struktur. Jag började lita på mig själv fullt ut och såg att jag fixade en oerhört påfrestande tid alldeles ensam, mentalt. Det har gjort mig mycket stark.

Sjukdomar i kombo med dåligt med pengar och ångest. Tagit sig igenom en helvetesperiod. När man börjar komma upp ifrån det mörkaste och ser att man fortfarande lever ger det en enorm styrka och tro, tacksamhet för sig själv.

Vet inte hur alla andra har det men vi lär oss strategier att hantera en del "psykiska svagheter" med stigande ålder. Och tyvärr så utvecklar man även nya svagheter med åren tror jag.

När man blir litet äldre så har man sett och hört en hel del skit så man blir avtrubbad. Inte ofta som man blir förvånad när saker händer i vardagen. Man blir mer kall med åren, men i vissa situationer är det bra att vara en sån som håller huvudet kallt på det sättet då man åtminstone ibland klarar att göra logiska val i pressade situationer som man inte tidigare pallade med.

Men jag har samtidigt utvecklat nya fobier (eller nåt liknande) på senare år. Är väl nån överkänslighet i mitt fall, då andra tycks vara bättre än undertecknad på att hantera vissa typer av händelser. Ibland känns det nu för tiden som jag håller på att koka över när jag blir utsatt för olika brott o.s.v. Det är ju en ny slags svaghet som tillkommit på senare år, jag har blivit en bitter surgubbe.