Hur blev du psykiskt starkare?

avhålla sig från flashbacks forum är en bra början

Man försöker att adoptera en realistisk syn på verkligheten. Om du frågar många som mår dåligt vad de har för åsikter kring saker och ting så märker man snabbt att förakt och en allmän arrogans ligger och pyr.
Sanningen är att ingen av dessa sinnesstämningar stämmer överrens med vad som är. Det betyder att om du hade kunnat adoptera en verkligare syn på saker och ting så hade förakt varit en känsla att skratta åt (för så patetisk är den).

Man kan dock trots avsaknad av arrogans och förakt fortfarande må dåligt såklart. Vissa klarar helt enkelt inte av den grad smärta de får utstå och väljer att ge upp. Det finns så många faktorer som spelar in. Man behöver inte vara svag per automatik om man ger upp då smärtan som ändå är så subjektiv ter sig olika i olika individer oberoende av syn på livet. Som sagt, livet kan vara hårt och smärtan kan förgöra vissa människor, det vet vi alla. Men innan man gör något tokigt tycker jag man bör försöka granska sin egen syn på sig själv, andra människor och livet i allmänhet. Det är läskigt ofta okunskap som leder till onödigt fördärv.

Det där med vad som är en svaghet eller en styrka är svårt att definiera egentligen? En del av de s.k. svagheter som vi har i form av rädsla/känslighet är egentligen bra att ha. Till exempel är det sunt att vara höjdrädd eftersom man lätt skadar sej (eller ännu värre) om man faller från hög höjd. Och det är ibland bra att vara blyg eller reserverad i sociala sammanhang etc då det inte går att lita på folk till hundra procent tyvärr.

Genom att va nere på botten och sakta bygga sig uppåt, det tog ett år och fortfarande har jag en bit kvar men sen blir man stark man behöver bara ge det tid och ta emot hjälp.

Erfarenhet. Verkligheten är vad du vill att den ska vara. Du formar din verklighet, du har makten över ditt liv och ditt psyke. Enda sättet att bli starkare är att vara starkare.

Iskalla duschar på morgonen och strikt nofap..fasta är oxå bra men det är tufft

Inse att det enda jag kan kontrollera är mig själv och hur jag reagerar på saker var grundläggande för att ta mig ur en del problematiker.

Har fått gå igenom en del jobbiga känslor för att kunna komma ut starkare på andra sidan. Lära mig "möta mig själv" och känna det jag känner för att kunna gå vidare. Är ljusår från vad jag har varit i termer av hur känslig jag var för min omgivning förut.

Meditation och andningsövningar har varit grymma verktyg. Kallduschar också.

Lära sig bli vän med sig själv och sina känslor är en god väg för att bli starkare inombords, genom att bli mer "relaxad" och kunna acceptera saker som kommer, "roll with the punches" som det heter på engelska. Att inte hugga på allt som kommer och ödsla energi på sådant man ändå inte kan påverka lär mig sig vartefter. När man är i kontakt med sig själv kan man falla tillbaka på sig själv i svåra stunder, istället för att oroa sig för vad som händer runtomkring en. Det handlar sonika inte bara om att bli stark som i att få en stark vilja och bli disciplinerad, utan det är viktigare att lära sig bli avslappnad - då blir man "stark" if you must.