Citat:
Ursprungligen postat av
natsch
En sak jag tänkt på när det gäller polisens initiala handfallenhet i samband med mordet på Palme är att det här var ju mitt under kalla kriget. Sovjetunionen utgjorde ett gigantiskt och i allra högsta grad påtagligt hot. Man måste så klart ha varit medveten om att avancerade attentat mot landets politiska ledning skulle kunna komma att genomföras i inledningsstadiet till ett militärt angrepp. Därför tycker jag det ger ett ganska löjligt intryck att påstå saker som "man togs på sängen", "det blev kaos", "man var inte förberedd på att något liknande kunde hända i Sverige", "det var otänkbart" osv. Så har det ju ofta låtit i debatten om varför polisen gjorde så många märkliga misstag i inledningsskedet. Men ju mer man tänker på det desto löjligare låter det. Under kalla kriget måste man så klart ha varit fullt medveten om olika hotbilder och ockupationsscenarion och även polisledningen måste ha varit införstådd med vad som skulle kunna tänkas hända.
Det du tar upp är inte alls dumt. Väldigt intressant att fundera över i alla fall. Man övade regelbundet på olika scenarier, och inte minst reaktionerna hos höga militärer när mordet blev känt visar det.
ÖB fick ett samtal från den officer som var utsedd till sambandsofficer hos NATO att han var beredd att ge sig iväg till Washington omedelbart om så behövdes, just utifrån risken att mordet var inledningen på ett angrepp mot Sverige.
Polisen (inkl. Säpo) däremot reagerade inte alls. Ingvar Carlsson fick ingen poliseskort eller skydd från bostaden till regeringskansliet, inte heller fanns någon polis på plats där när han anlände mitt i natten vilket gjorde honom orolig med tanke på att det kunde röra sig om ett angrepp riktat mot regeringen. Kjell-Olof Feldt reagerade också på det men fick inte heller någon respons från polisen.
Alla utom just polisen verkade ta risken på stort allvar, alla utom just de som var ansvariga för skyddet av statsledningen.