Citat:
Ursprungligen postat av
Ravenbox
Jag har synliga tatueringar, bland annat på händerna, och början av halsen.
Det fick mig att tänka till lite när jag läste trådstarten. Anledning till varför jag vaknade upp en idag och bestämde mig för att göra mor och far besvikna på mig i 18årsåldern grundade nog i osäkerhet och till viss mån i psykisk ohälsa, men också ett sätt att signalera till omvärlden att jag för närvarande inte bryr mig om vad andra tycker och tänker.
Jag ville helt enkelt kommunicera något dom allra flesta på ett undermedvetet plan tar som destruktivt.
På senare år har man ju givetvis mognat och börjat inse konsekvenserna. Man attraherar en viss sorts brudar. Man får endast en viss typ av jobb och så vidare.
Men det förstod jag nog när jag gjorde dom men den vesentliga skillnaden är att jag nu kan stå för att det var korkat gjort men jag väljer att bära (dom flesta iallafall) med stolthet då jag ser dom varje dag och tänker ”fränt”.
Jag har också en del bläck inklusive hals, händer och två drakar på sidorna av huvet. Ska man skämmas över de nu? Det är som du säger, påverkar lite i livet och de märks ju definitivt på vilken typ av brudar som dras till en.. Men vafan, skämms jag när jag går på föräldrarmöte? Knappast, det känns bra att de syns på en att man inte växte upp med en silversked i käften. Peace