Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Rätt trist att läsa någon kalla föräldrarna "inkapabla människor", som inte ens kände dem! Fy och usch vilket dömande....

LÄS GÄRNA DETTA.

Jag fick OK att lägga ut det i tråden.

Det är i grund och botten från en vän, till en "riktigt nära" anhörig.

Citat :

Av allt som Xxxxxx har berättat så var Oskar en jättesnäll och omtänksam kille som alltid ställde upp på barnen, kollegorna etc. Han satte sig alltid på andra plats.
Hanna var också en snäll och omtänksam kvinna, dock väldigt privat av sig, hon pratade inte om privatlivet med kollegorna som Oskar gjorde.
Hanna började må väldigt dåligt i november, hon pratade med Agnes läkare och han vidarebefordrade henne till en kurator för stöd, samtidigt skrev han ut sömntabletter och någon form av lugnande tablett som hon skulle ta vid behov.
Agnes blev kraftigt försämrad omkring tredje advent, hon orkade knappt vara uppe längre. Läkaren hon hade kontaktades och dom skulle påbörja en utredning angående narkolepsi. ( dock påbörjades inte den utredningen för dom dog innan) Agnes hade ingen energi, ont i kroppen svår smärta i ben och knä.
Hon hade ofta feber och infektioner.
Någon diagnos hade hon inte fått men Hanna och Oskar hade börjat gräva i om det var vaccinationen hon fick när hon var 12 år för att förebygga livmoderhalscancern som hade orsakat Agnes all denna trötthet och smärta.
Hon var också yr så hon kunde knappt gå själv där hemma utan stöd.
Hanna kunde tydligen inte sova och var helt slut dagarna efter julafton, hon hade sagt till Oskar att hon inte skulle orka med allt då Moa också hade börjat visa tecken på sjukdom.
Dock var hon mest fysiskt trött och hade inte den uttalade smärtan som Agnes hade, dock hade ju Agnes varit sjuk längre.
Till slut hade Hanna sagt att hon kommer ta livet av sig, och Oskar hade väl försökt prata henne till rätta men utan framgång om jag förstod Xxxxx rätt. Oskar älskade verkligen både frun och barnen och kunde inte se ett liv utan Hanna, och efter jul några dagar innan nyår då händer något, dock visste Xxxxx inte vad, men då hade dom kommit överens om att dom skulle lämna in som en familj. Jag tolkar det som att Agnes har blivit sämre, Hanna hade ingen Cancer, och Xxxxx sa att någon psykopat var han eller hon verkligen inte. Dom gjorde allt för sina barn och dom orkade inte se barnen bara bli sämre och någon diagnos hade läkarna inte kommit fram till heller. Men sjukdomen ME var det troligtvis inte. Hon har varit inne och läst på FB dagligen och har gråtit sig till söms då hon inte kan förstå hur folk kan skriva som dom gör utan att ha någon fakta framför sig.
Xxxxx berättade att Oskars syster hade pratat med Oskar den 7 jan så då levde dom.
Enligt obduktionen så dog Oskar sist men det handlar endast om några timmar efter att Hanna och barnen hade somnat in, han tog några lugnade och hängde sig i trappen, enligt Xxxxxx så hade han inte kunnat genomföra det utan tablett då han inte var den som gav upp i vanliga fall.
Barnen visste inte om vad Oskar och Hanna planerade. Där finns en film enligt Xxxxxx som är ca 17 minuter lång, där förklarar Oskar och Hanna ingående för familjer och vänner varför dom har tagit detta beslut. Filmen har också skickats ut via nätet till Oskars föräldrar varför han gjorde så var för att han inte visste om filmen på något sätt skulle komma bort i huset när dom slutligen skulle bli hittade. I brevet så framgår det en massa men den informationen hade Xxxxxx inte fått ta del av. Den var för smärtsam.
Just det den sista tiden innan jul då orkade Agnes knappt med någon hemundervisning, dom fick ta massor av pauser och glöden försvann mer och mer på Agnes, Hanna såg ingen framtid, läkarna sa ju inte rakt ut att barnen skulle dö men föräldrarna såg ju hur barnen försämrades dagligen.
Där finns inga bilder på Moa på nätet, Agnes hade Instagram och Facebook. Dock inte öppen för allmänheten sa Xxxxxx .

Hur vet du att dom mördade sina två barn? T.ex så kan ju den ena av dem ha hittats död.

Det blir väl ändå svårt att fråga föräldrarna?

Tror egentligen inte alls på hypotesen om ”ädelmod”. Han bör ju då ha förstått att han signerat ett dubbelmord, och han löpte också risken att man skulle tro att han arrangerat ett trippelmord. - Det han hur som helst haft kvar efter ett "fait accompli" hade varit sitt arbete - vilket måste anses som mer än ingenting: matematiskt sett 90% ity han de facto inte varit beredd att inskränka mer än 10% till förmån för hustru och sjuka barn. Det finns ingen ”skälig grund” att tro något annat än att OH värderade sitt arbete högt och absolut inte accepterade att hamna i B-laget.

Då tror jag hellre på att hans arbete tillsammans med lång och varaktig preparering från HB:s sida utgjort grogrund för det gemensamma beslutet, och att detta beslut fattats, förberetts och genomdrivits av honom själv vid en tidpunkt då han varit helt slutkörd och under isen (efter en längre tids sammanhängande ledighet som till 100% tillbringats i hemmet = jul- och nyårshelgen) samt då han efter för honom själv tidsmässigt ödesdigra insatser och göromål i hemmet insett eller trott sig förstå att ingenting skulle bli bättre, varken på hem- eller arbetsfronten. - Och hans borttagande av sin linkedIn resp. fb talar för att han senast under mordkvällen varit införstådd med sitt eget självmord. - Frågan är om han inte redan den 2 augusti (då han lade sista handen vid sin lilla momsskrift - efter att denna legat i träda i fem år) umgåtts med tankar på att lämna in, eller i vart fall radikalt förändra sin ohållbara livssituation.

En hypotes framläggs således om att OH efter lång och varaktig preparering blivit medberoende och anammat HB:s olika psykosyntesidéer med påföljd att han inte längre kunde tänka klart men ändock kunnat behålla en viss handlingskraft.

Att OH skulle uppoffra sig så till den milda grad, eller att han skulle ha känt så stor skuld att han varit beredd att ge upp det egna livet, är [b]svårsmält.[\B] Den tveksamheten leder ofelbart fram till att han förutom sjukdomarna i familjen (som han dittills kunnat bemästra hjälpligt men till priset av att hans arbetssituation blivit lidande) på slutet också ställts inför ytterligare påfrestningar vilka skulle kunna härledas till de seminarier han inom kort förväntades medverka i och vilka pga den långa - och tidsmässigt oavbrutna - ledighetens betydligt större dos av sjukdom och elände kan ha fått honom att helt tappa fotfästet.

Om han redan innan jul- och nyårshelgen haft svårt att hålla ansiktet över vattenytan; hur långt hade han då hunnit sjunka när hans ledighet närmade sig slutet; när han hunnit få så stora doser av sjukdomsyttringar och hemsysslor att han inte ens orkat öppna sin dokumentportfölj; än mindre kunnat samla sina tankar kring vad som förväntades av honom den 9 jan?

Föräldrarna, skötsamma vårdnadshavare för två barn, boende i villa med pool, två bilar, med avklarade juriststudier och den ene blivande professor och väl anlitad ledande skattejuridisk expert - var nog i allra högsta grad att betrakta som kapabla individer.

Med de var nog inkapabla att skaffa adekvat hjälp i rätt tid. Något gjorde att de inte fick det stöd de skulle behövt eller inte såg till att skaffa sig det. Något gjorde också att de inte bara för egen del gav upp var för sig - utan faktiskt ansåg måste döda barnen också.

De hade kunnat låta bli att döda flickorna. HB och OH hade syskon och släktingar, det finns resurser i samhället, psykiatrin för barn är riktigt bra när man väl kommer innanför dörrarna.
Barnen kunde faktiskt fått en chans att få leva vidare. Likt andra föräldralösa barn som växer upp med morföräldrar, hos sin faster eller i adoptivfamiljer. Krigsbarnen från 40-talet har ofta klarat sig väl. Med HB och OH genetiska mycket kompetenta arv hade barnen möjligen kunnat få ett bra liv som vuxna och kanske fått uppleva hur den eventuella trötthetssjukdom de led av kunde botas i framtiden.

Tack Avd9! Hur länge har du haft denna info? Detta klargör ju en del, då jag förutsätter att informationen stämmer. Ändå konstigt att O inte ser till att H får mer (professionell) hjälp för sitt mående och sina tankar än att liksom bara kasta in handduken tillsammans, och ta flickorna med sig.

För att inte tala om 20- och 30-talets generation. De var starka på ett sätt, svaga på ett annat. I alla fall de jag mött, hade hjälp, men sa inte allt, skulle klara sig själva, inte ligga någon till last, ordnade mycket för sig själva med "sitt bestyr". Men missade mycket, för de var inte snälla mot sig själva.

Generaliserar mycket nu, mött dem mest i vården, men hanterandet av att ta emot hjälp vs inte hjälp av andra beror nog på många fler faktorer...

Ja, låter helt rimligt, och undrar, kan det ha agerats så, eller myndigheters icke-agerande här berott på att de låter bli för att de tror att med så, i samhället, ´kapabla´ och utbildade människor kan ju inget vara fel. (?) Eller har de sett men tänkt att "vem ska ta upp frågan med ohälsan"? Det är oprofessionellt att som lärare, psykolog, läkare och de sociala institutioner vi har, inte vågar varken ensam eller ens i samråd, försöka göra något för att hjälpa till i så fall.

En bra vård inom sjukhusvärlden är ju att jobba tvärvetenskapligt, att patienten är i centrum, att sjukgymnast eller kurator för ensamma människor finns med på samlat möte där allas kunskaper tas till vara för att i samråd med patienten utskrivning eller fortsatt bra liv hemma ska kunna upprätthållas på bästa sätt. (Fast visst, det funkar inte så överallt ändå.)

Men den här tendensen ser jag ju i samhället i övrigt. Man jobbar ängsligt. Hur ska detta värderas av andra om jag tar tag i det här osv.... men det är OT.

Vi vet fortfarande inte vad denna familj har erbjudits.

Men även om denna familj inte blev erbjudna någonting hade andra föräldrar antingen råddat situationen i lidande tysthet, alternativt tagit hus i helvete, åkt till barnakuten, psykakuten, soc, lämnat in barnen till en granne, ställt sig på gatan och skrikit HJÄLP, hellre än att gemensamt döda sina barn.

Det gjorde inte dessa föräldrar , som första föräldrapar i Sverige.

Varför? Rimligen står en del av svaret att finna i föräldrarnas begränsade förmågor - oförmåga att visa att man behöver hjälp i kombination med en oförmåga att söka adekvat hjälp.

Ja, vad skall man tro? Ja, det stämmer säkert. Finns ingen anledning att misstro den "riktigt nära anhöriga" för hennes berättelse. Hon är troligtvis ett syskon till OH eller HB. Att hon vet hur både OH och HB kommunicerar på jobbet är märkligt. Därför kan man ana att alla uppgifter hon lämnar har hon fått återberättade. Dvs inte fakta. Polisen har i alla fall redan i sina första intervjuer fått samma information så de vet. Jag tror inte att det kommer någon mer information till allmänheten.

1. Håller med dig, till punkt o pricka.
2. Oj oj oj, .... jag lider verkligen med dej, hoppas att du fått ordning på det mesta.
3. Det hoppas jag med, och det borde "nån" ha gjort i Bjärred.
4. Håller med, för visst är det så.
5. Håller med, och så skulle jag göra om min fru skulle gå mentalt bananas.
6. Behöver absolut inte be om ursäkt....ha ha
7. JA, detta PM ramlade in 2018-01-31 kl. 20:29, och jag tror också på det som står där.
Idag fick jag ett OK på att förmedla det i tråden, och då gjorde jag det.
Jag tror också att det kan ligga mer bakom, men jag tror INTE på narcissism eller psykopati.

Den sista delen av din text håller inte med om alls.
Du har din fria vilja att tro och tycka precis vad du vill, men där tycker jag nått annat.
Intressant skrivet.

Jag tycker fortfarande att det är fel att mörda barn......... ville få med det.