Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Många människor har ingen lust att tvätta sitt smutsiga byk offentligt. Svårigheter klarar man själv. Varför belasta andra? Jag är likadan. Jag sköter mina problem själv, andra har nog med sitt. Varför ska man då belasta dom? Många tänker så. Bor man dessutom en bit ifrån så finns det inte så många naturliga tidpunkter att bara sätta sig ner och prata. Och alla VILL inte prata utan är just.... privata. Inte alls säkert att de anhöriga hade speciellt mycket insyn i familjen.

Här beskrivs en familj som helt har "imploderat", Föräldrarna har enligt beskrivningen inte klarat av att agera på ett funktionellt sätt när den äldsta dottern blev så dålig att hon inte kunde gå, fick ont och inte orkade någonting. För mig låter det som om dottern akut borde lagts in på sjukhus. Därefter borde ha inletts en massiv insats av både social och psykologisk art, både rent konkret med hjälp att sköta döttrarna och med samtalsstöd för både döttrarna och föräldrarna. Denna familj verkar, om beskrivningen är riktig, inte alls ha fått adekvat stöd och hjälp. Inte på något sätt. Av beskrivningen att döma verkar de helt och hållet ha lämnats åt sitt öde. Om nu denna beskrivning är pålitlig.

Ja, låter helt rimligt, och undrar, kan det ha agerats så, eller myndigheters icke-agerande här berott på att de låter bli för att de tror att med så, i samhället, ´kapabla´ och utbildade människor kan ju inget vara fel. (?) Eller har de sett men tänkt att "vem ska ta upp frågan med ohälsan"? Det är oprofessionellt att som lärare, psykolog, läkare och de sociala institutioner vi har, inte vågar varken ensam eller ens i samråd, försöka göra något för att hjälpa till i så fall.

En bra vård inom sjukhusvärlden är ju att jobba tvärvetenskapligt, att patienten är i centrum, att sjukgymnast eller kurator för ensamma människor finns med på samlat möte där allas kunskaper tas till vara för att i samråd med patienten utskrivning eller fortsatt bra liv hemma ska kunna upprätthållas på bästa sätt. (Fast visst, det funkar inte så överallt ändå.)

Men den här tendensen ser jag ju i samhället i övrigt. Man jobbar ängsligt. Hur ska detta värderas av andra om jag tar tag i det här osv.... men det är OT.

LÄS GÄRNA DETTA.

Jag fick OK att lägga ut det i tråden.

Det är i grund och botten från en vän, till en "riktigt nära" anhörig.

Citat :

Av allt som Xxxxxx har berättat så var Oskar en jättesnäll och omtänksam kille som alltid ställde upp på barnen, kollegorna etc. Han satte sig alltid på andra plats.
Hanna var också en snäll och omtänksam kvinna, dock väldigt privat av sig, hon pratade inte om privatlivet med kollegorna som Oskar gjorde.
Hanna började må väldigt dåligt i november, hon pratade med Agnes läkare och han vidarebefordrade henne till en kurator för stöd, samtidigt skrev han ut sömntabletter och någon form av lugnande tablett som hon skulle ta vid behov.
Agnes blev kraftigt försämrad omkring tredje advent, hon orkade knappt vara uppe längre. Läkaren hon hade kontaktades och dom skulle påbörja en utredning angående narkolepsi. ( dock påbörjades inte den utredningen för dom dog innan) Agnes hade ingen energi, ont i kroppen svår smärta i ben och knä.
Hon hade ofta feber och infektioner.
Någon diagnos hade hon inte fått men Hanna och Oskar hade börjat gräva i om det var vaccinationen hon fick när hon var 12 år för att förebygga livmoderhalscancern som hade orsakat Agnes all denna trötthet och smärta.
Hon var också yr så hon kunde knappt gå själv där hemma utan stöd.
Hanna kunde tydligen inte sova och var helt slut dagarna efter julafton, hon hade sagt till Oskar att hon inte skulle orka med allt då Moa också hade börjat visa tecken på sjukdom.
Dock var hon mest fysiskt trött och hade inte den uttalade smärtan som Agnes hade, dock hade ju Agnes varit sjuk längre.
Till slut hade Hanna sagt att hon kommer ta livet av sig, och Oskar hade väl försökt prata henne till rätta men utan framgång om jag förstod Xxxxx rätt. Oskar älskade verkligen både frun och barnen och kunde inte se ett liv utan Hanna, och efter jul några dagar innan nyår då händer något, dock visste Xxxxx inte vad, men då hade dom kommit överens om att dom skulle lämna in som en familj. Jag tolkar det som att Agnes har blivit sämre, Hanna hade ingen Cancer, och Xxxxx sa att någon psykopat var han eller hon verkligen inte. Dom gjorde allt för sina barn och dom orkade inte se barnen bara bli sämre och någon diagnos hade läkarna inte kommit fram till heller. Men sjukdomen ME var det troligtvis inte. Hon har varit inne och läst på FB dagligen och har gråtit sig till söms då hon inte kan förstå hur folk kan skriva som dom gör utan att ha någon fakta framför sig.
Xxxxx berättade att Oskars syster hade pratat med Oskar den 7 jan så då levde dom.
Enligt obduktionen så dog Oskar sist men det handlar endast om några timmar efter att Hanna och barnen hade somnat in, han tog några lugnade och hängde sig i trappen, enligt Xxxxxx så hade han inte kunnat genomföra det utan tablett då han inte var den som gav upp i vanliga fall.
Barnen visste inte om vad Oskar och Hanna planerade. Där finns en film enligt Xxxxxx som är ca 17 minuter lång, där förklarar Oskar och Hanna ingående för familjer och vänner varför dom har tagit detta beslut. Filmen har också skickats ut via nätet till Oskars föräldrar varför han gjorde så var för att han inte visste om filmen på något sätt skulle komma bort i huset när dom slutligen skulle bli hittade. I brevet så framgår det en massa men den informationen hade Xxxxxx inte fått ta del av. Den var för smärtsam.
Just det den sista tiden innan jul då orkade Agnes knappt med någon hemundervisning, dom fick ta massor av pauser och glöden försvann mer och mer på Agnes, Hanna såg ingen framtid, läkarna sa ju inte rakt ut att barnen skulle dö men föräldrarna såg ju hur barnen försämrades dagligen.
Där finns inga bilder på Moa på nätet, Agnes hade Instagram och Facebook. Dock inte öppen för allmänheten sa Xxxxxx .

Hur vet du att dom mördade sina två barn? T.ex så kan ju den ena av dem ha hittats död.

H*n har en dialog med avd9? H*n läser i tråden tydligen?

Många människor har ingen lust att tvätta sitt smutsiga byk offentligt. Svårigheter klarar man själv. Varför belasta andra? Jag är likadan. Jag sköter mina problem själv, andra har nog med sitt. Varför ska man då belasta dom? Många tänker så. Bor man dessutom en bit ifrån så finns det inte så många naturliga tidpunkter att bara sätta sig ner och prata. Och alla VILL inte prata utan är just.... privata. Inte alls säkert att de anhöriga hade speciellt mycket insyn i familjen.

Kan faktiskt ha varit så att frågan har ställts men att föräldrarna inte velat ha hjälp. Sjukvården kan inte tvinga sig på folk om dom inte vill själva.

Tack Avd9! Hur länge har du haft denna info? Detta klargör ju en del, då jag förutsätter att informationen stämmer. Ändå konstigt att O inte ser till att H får mer (professionell) hjälp för sitt mående och sina tankar än att liksom bara kasta in handduken tillsammans, och ta flickorna med sig.

Det har dock kommit en jul och har funnits tillfälle att ialla fall hälsa på, men visst H o O kanske inte ville ha besök eller involvera anhöriga i sina familje problem. Tänker också på vad en av rektorerna sa-det fanns problem inne i familjen, och verkar så ha varit under en längre tid så helt ovetande kan ju inte anhöriga ha varit om dom haft lite kontakt med varandra.

Nä, det är sant. Jag håller ju det för troligt att det var den högpresterande pappan som mördade sin hustru och sina två barn. Det har jag hävdat hela tiden. Jag kan dock inte styrka det med nåt PM - som för den informella balansen skull, tycks vara nåt förstadium till den hormonella obalansen, som kallas PMS.

Här beskrivs en familj som helt har "imploderat", Föräldrarna har enligt beskrivningen inte klarat av att agera på ett funktionellt sätt när den äldsta dottern blev så dålig att hon inte kunde gå, fick ont och inte orkade någonting. För mig låter det som om dottern akut borde lagts in på sjukhus. Därefter borde ha inletts en massiv insats av både social och psykologisk art, både rent konkret med hjälp att sköta döttrarna och med samtalsstöd för både döttrarna och föräldrarna. Denna familj verkar, om beskrivningen är riktig, inte alls ha fått adekvat stöd och hjälp. Inte på något sätt. Av beskrivningen att döma verkar de helt och hållet ha lämnats åt sitt öde. Om nu denna beskrivning är pålitlig.