Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Jag förstår hur du tänker.

För mig handlar det inte överhuvudtaget om att döma. För mig handlar det om att förstå vilka tillkortakommanden hos föräldrarna som ligger till grund för ett närmast världsunikt val. Oavsett vad som dessa föräldrar hade fler för dolda umbäranden i livet så har någon annan i Sverige genom tiderna haft det värre.
Det kan därför inte vara det det hänger på. Det är något hos båda föräldrarna, annars hade det inte hänt.

Om jag verkligen skall spekulera så kan det vara två människor med silversked i mun genom hela livet. Duktiga, högpresterande, hög IQ - universitetsstudier och jobb går som en dans - fram till för ca 3-4 år sen. Då fick de problem. Problem som de flesta av oss klarar av även om det är väldigt jobbigt och känslosamt. Men med tanke på deras guldkantade liv så har de inte skydd för problem. De var hudlösa. Men låter för enkelt.

Jag tror du är på helt rätt spår kring ett begynnande enkelt liv utan stora prövningar men sen blir det för enkelt som du skriver. Skyddslöshet räcker inte, men skyddslöshet tillsammans med..

Silversked? Förstår du hur mycket arbete de lagt ner på studier och jobb för att komma dit de var? Det är ständigt stress, press och deadlines. Hårt arbete på jobbet och hårt arbete hemma för att hinna med.

Alla dessa spekulationer är lite lätt provocerande.

Lätt!? De flesta är oerhört provocerande. Mitt lilla inlägg var nog den snällaste här.

Mitt fetade.
Annat än att tvingas stanna hemma från skolan och pianolektionerna, blir svårt att få veta för oss, ja.

Sluta hämma andra! Detta är en diskussionstråd. Där dryftar man tankar och idéer dvs spekulerar. Om du inte klarar det är det du och inte den som tänker och spekulerar som är på fel plats.

När döttrarna började på skolan i Bjärred var dom säkerligen både söta och glada som rektor säger.
Något hände uppenbarligen med åren som slutligen ledde till hemundervisning för båda barnen.

Jag tänker ändå att barn inte går från frisk till sjuk (hemundervisning) över en natt direkt. Utan att det är en sjukdom som rimligtvis utvecklats under tid.

Jag tror mer på en progressiv sjukdom hos barnen än på en accelererande galenskap hos båda föräldrarna. Beslutet att mörda barnen var FEL, vilket föräldrarna tycks varit medvetna om eftersom dom tog sig själva av daga.

Förhoppningsvis vet de närmast anhöriga anledningen till deras (?) handling.

Någon som hittat graven? Kan ju va Västrs Kyrkogården i Götebof tex. Hanna kom ju från Önnered, och här bor K****in ju?

Ingen vet ens om deras urnor har hamnat i jorden än. Att ha en begravningsceremoni innebär inte att det finns en plats att gå till än.

Missade den här när den publicerades, men det kan nog vara så att den har postats tidigare:

https://www.etc.se/inrikes/ofta-saknar-barn-nagon-att-vanda-sig-till

Det kan ha varit toppen av ett isberg. Åtminstone vill vi tro det för annars ter sig dådet än mera cyniskt. Att morden och självmorden till råga på allt var planlagda (utifrån de uppgifter som har presenterats i media) och inget som skedde i affekterat tillstånd, är i sig bisarrt och kan uppfattas som frånstötande. Så, javisst är det udda.
Om vi vänder på frågeställningen om svåra prövningar; kan det vara så att dessa, både som individer och familj, hade varit ovanligt förskonade från livets prövningar fram tills för några år sedan? Något som bidrog till att inre strategier och förhållningssätt till en ny, annorlunda verklighet visade sig vara otillräckliga.

Angående sista raden: att många skribenter gång på gång påtalar det oförlåtliga och djupt oetiska i att beröva sina barn livet skulle kunna ses som gott och ett medmänskligt förhållningssätt där man sätter barnens tragiska öde framför föräldrarnas oförmåga att lösa sin livssituation? Vad jag vill säga är att de allra flesta härinne säkerligen är eniga i grunden men missförstånd uppstår ideligen p.g.a en otydlighet (?) i resonemanget hos den sida som gärna vill förstå förövarna på ett känslomässigt plan. Det kan tolkas som att: -när vi får samtliga kort på bordet kommer vi att kunna känna medkänsla och t.o.m hysa en viss sympati för föräldrarnas beslut. Sånt kan väcka provokation.
En del kommer säkert att kunna sträcka sig så långt, andra nöjer sig med att på ett kognitivt och mera objektivt plan förstå vilka omständigheter som har föregått händelsen.