Citat:
Ursprungligen postat av
letsdoit
Kanske kan hustruns situation ha varit utslagsgivande, och han kan också på ett känslomässigt plan ha varit beroende/påverkad av henne (och hennes bedömning av barnens sjukdom). - I brist på relevant info kan man kanske också tänka sig att han ställdes inför fullbordat faktum (3 döda) och därefter i något slags förvirrat ädelmod arrangerade det hela som en samförståndslösning. - Men alla scenarion befinner sig endast på ett högst teoretiskt plan eftersom vi saknar alltför många beståndsdelar i fallet.
Förvisso är det så. Likväl tror jag inte hustrun gjort något utan att han varit införstådd med det. Det vore ett stort svek. I så fall måste hon vara mycket illa däran känslomässigt, vilket förvisso inte är otänkbart. Har de kämpat en längre period då de varit medvetna om mammans hypotetiskt förestående bortgång kan de ha alienerats något från varandra, om hon "gått in i sig själv", och barn och arbete tagit upp tiden för båda.
Sanning att säga så kan ju lite av varje ha hänt på slutet, men man borde kunna hålla för troligast att de tänkt på varandras och barnens bästa tillsammans ända in i slutet. Det borde ligga närmast till hands. Ändå måste man fråga sig... det blir ju någonstans att han dör mest för deras skull, men det är möjligt att han inte kunde föreställa sig att leva vidare helst på egen hand heller. Om det hade gått för sig utan skuld och ansvar...