Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Vid depression ges B 12 - och det hjälper många.

Rätt mycket annat vid "ME" diagnosen stämmer utmärkt in på depression - trötthet, utmattning, dålig sömn, håglöshet, lågt blodtryck, ljus och ljudkänslighet - kroppen är på sparlåga.
Magbesvär, hjärtklappning och yrsel stämmer väl in på ångestattack.
Varför skulle patienter som blir hjälpta av B-12 ( mekobalamin) och har ovanstående symptom - inte kunna ha en blandning av depression och ångestattacker?

Att någon som ligger hemma i mörkret jämnt trött till slut får depression är ingen märklig tanke.
Att vederbörande får ångest när kroppen ska uträtta saker den inte orkar är inte så märkligt heller. Att B 12 kan hjälpa vid depression vet vi.
Så varför skulle inte en person som lider av ovanstående kunna få KBT-behandling och antidepressiva/ångestlindrande mediciner - precis som B-12 ? Bara för att man istället kallar sjukdomen "ME"?? Varför vägrar man hjälp om den är psykiatrisk/psykologisk?
Jag kan ärligt sagt inte förstå det. Man griper väl allt inom skolmedicinen som kanske kan hjälpa innan man kvackar vidare i något annat!

Även om jag fruktat att "ME-lobbyn", artiklar i massmedia och Gottfrieskliniken eller andra likasinnade kan ha influerat Bjärreds föräldrarna, om de nu trodde att döttrarna led av "ME". Så är det märkligt att två sannolikt pålästa akademiker inte skulle "googlat-vidare" och också hittat alla de röster som varnar för att svartsynen, osäkerheten och kvasalveribehandlingarna vid denna diagnos. De borde kunnat bli korrekt upplysta av någon inom skolmedicinen och där fått mer hjälp - kanske psykiatrisk.

Men antagligen är som sagt, döttrarnas sjukdom bara en mindre del i det hela och föräldrarnas egna vanföreställningar själva orsaken till morden och självmorden.

ME-grejerna forefaller ointressanta. Det har verkar handla om sinnessjuka manniskor.

Ja, på sätt och vis så har ju inte diagnosen (ME) så stor betydelse. Två vanliga tjejer, som bland annat gillat att spela fotboll och piano, blir plötsligt (?) så sjuka att de inte kan gå i skolan alls.

De tillbringar all tid i sitt hem. De får hemundervisning. De dör under de mest tragiska omständigheter man kan tänka sig.

Någonting har gått väldigt fel under vägen. Huvudfrågan är inte "vilken diagnos hade flickorna" utan istället "hur kunde familjen slinka igenom samhällets skyddsnät för barn som far illa, varför märkte inte omgivningen någonting, varför gjordes ingen orosanmälan, hur fungerade hemundervisningen, hur samarbetade skolan med sjukvården, sökte familjen psykiatrisk hjälp, var fanns nära vänner och släktingar, vilka sort sjukintyg hade man egentligen" osv osv. osv. Alltså, en masa frågor som behöver kartläggas och besvaras för att man ska ha en chans att lära av det som inträffat.

En del svar är kanske obehagliga. Men vi måste försöka dra lärdom.

Vid depression ges B 12 - och det hjälper många.

Rätt mycket annat vid "ME" diagnosen stämmer utmärkt in på depression - trötthet, utmattning, dålig sömn, håglöshet, lågt blodtryck, ljus och ljudkänslighet - kroppen är på sparlåga.
Magbesvär, hjärtklappning och yrsel stämmer väl in på ångestattack.
Varför skulle patienter som blir hjälpta av B-12 ( mekobalamin) och har ovanstående symptom - inte kunna ha en blandning av depression och ångestattacker?

Att någon som ligger hemma i mörkret jämnt trött till slut får depression är ingen märklig tanke.
Att vederbörande får ångest när kroppen ska uträtta saker den inte orkar är inte så märkligt heller. Att B 12 kan hjälpa vid depression vet vi.
Så varför skulle inte en person som lider av ovanstående kunna få KBT-behandling och antidepressiva/ångestlindrande mediciner - precis som B-12 ? Bara för att man istället kallar sjukdomen "ME"?? Varför vägrar man hjälp om den är psykiatrisk/psykologisk?
Jag kan ärligt sagt inte förstå det. Man griper väl allt inom skolmedicinen som kanske kan hjälpa innan man kvackar vidare i något annat!

Även om jag fruktat att "ME-lobbyn", artiklar i massmedia och Gottfrieskliniken eller andra likasinnade kan ha influerat Bjärreds föräldrarna, om de nu trodde att döttrarna led av "ME". Så är det märkligt att två sannolikt pålästa akademiker inte skulle "googlat-vidare" och också hittat alla de röster som varnar för att svartsynen, osäkerheten och kvasalveribehandlingarna vid denna diagnos. De borde kunnat bli korrekt upplysta av någon inom skolmedicinen och där fått mer hjälp - kanske psykiatrisk.

Men antagligen är som sagt, döttrarnas sjukdom bara en mindre del i det hela och föräldrarnas egna vanföreställningar själva orsaken till morden och självmorden.

Ja, på sätt och vis så har ju inte diagnosen (ME) så stor betydelse. Två vanliga tjejer, som bland annat gillat att spela fotboll och piano, blir plötsligt (?) så sjuka att de inte kan gå i skolan alls.

De tillbringar all tid i sitt hem. De får hemundervisning. De dör under de mest tragiska omständigheter man kan tänka sig.

Någonting har gått väldigt fel under vägen. Huvudfrågan är inte "vilken diagnos hade flickorna" utan istället "hur kunde familjen slinka igenom samhällets skyddsnät för barn som far illa, varför märkte inte omgivningen någonting, varför gjordes ingen orosanmälan, hur fungerade hemundervisningen, hur samarbetade skolan med sjukvården, sökte familjen psykiatrisk hjälp, var fanns nära vänner och släktingar, vilka sort sjukintyg hade man egentligen" osv osv. osv. Alltså, en masa frågor som behöver kartläggas och besvaras för att man ska ha en chans att lära av det som inträffat.

En del svar är kanske obehagliga. Men vi måste försöka dra lärdom.

... Så är det märkligt att två sannolikt pålästa akademiker inte skulle "googlat-vidare" och också hittat alla de röster som varnar för att svartsynen, osäkerheten och kvasalveribehandlingarna vid denna diagnos. De borde kunnat bli korrekt upplysta av någon inom skolmedicinen och där fått mer hjälp - kanske psykiatrisk...

Ja, på sätt och vis så har ju inte diagnosen (ME) så stor betydelse. Två vanliga tjejer, som bland annat gillat att spela fotboll och piano, blir plötsligt (?) så sjuka att de inte kan gå i skolan alls.

De tillbringar all tid i sitt hem. De får hemundervisning. De dör under de mest tragiska omständigheter man kan tänka sig.

Någonting har gått väldigt fel under vägen. Huvudfrågan är inte "vilken diagnos hade flickorna" utan istället "hur kunde familjen slinka igenom samhällets skyddsnät för barn som far illa, varför märkte inte omgivningen någonting, varför gjordes ingen orosanmälan, hur fungerade hemundervisningen, hur samarbetade skolan med sjukvården, sökte familjen psykiatrisk hjälp, var fanns nära vänner och släktingar, vilka sort sjukintyg hade man egentligen" osv osv. osv. Alltså, en masa frågor som behöver kartläggas och besvaras för att man ska ha en chans att lära av det som inträffat.

En del svar är kanske obehagliga. Men vi måste försöka dra lärdom.

För mig är det viktigt från vilken källa det kommer (och så kan man missa saker som man själv tycker är viktig emellan allt annat här i tråden). Och jag tror man behvöver inte vänta länge så är det igen någon som påstår att flickorna har varit sängliggande. Att M sågs i affären har jag fattat och att A var på skolavslutningen också (men då kom snabbt påstående att hon kunde ju har deltagit i rullstol och det kan man då inte utesluta). Annars är det inte många som kunde säga något om flickorna förutom att det antagligen var de som var i poolen under sommaren.

Så nu tror jag på att flickorna inte var sängliggande. Men att deras trötthet/symptom kom och gick. Och inte i den meningen att man kan vara upp en timme och sen måste ligga i sängen flera dagar.

Men antagligen är som sagt, döttrarnas sjukdom bara en mindre del i det hela och föräldrarnas egna vanföreställningar själva orsaken till morden och självmorden.

Vem har sagt att töserna var isolerade ?? Det är spekulation som plötsligt blivit sanning i denna tråd 🤔Jag har tidigare nämnt att det finns foto på hela familjen firandes midsommar jul m.m tillsammans med vänner på vänners konto och instagram.Jag har också en gång påtalat att O och H hade olika synsätt på tösernas symptom.De var heller inte helt främmande för Bjärred när de flyttade dit då Oskars farfar och farmor har bott i traktern. Vet att farfar, farmor och även Os bror är begravda där så jag antar att de är födda och uppvuxna där innan de flyttade till Stockholm.Obs detta är dock bara en gissning och inget jag vet till 100 %.

Så är det säkert. Någon form av psykisk sjukdom med vanföreställningar hos föräldrarna måste ha funnits med i bilden.

Samtidigt så är det litet otäckt att tänka på att (den påstådda) ME-diagnosen kanske kan ha påverkat människor i omgivningen och hämmat dem när det kom till orosanmälningar mm? Kan det vara så att människor blev mer osäkra på grund av att de hört talas om att barnen hade en sådan ovanlig opch extremt svår sjukdom? Att man tänkte "vem är väl jag att döma, jag har ju aldrig kommit i kontakt med just den där förfärliga sjukdomen, jag kan inte bedöma hur man reagerar i en familj när man drabbas av detta, jag vet för litet om det här diffusa sjukdomstillståndet, det finns nog ingen annan lösning än att låta barnen vara hemma på heltid och då ska väl inte jag vara elak och ifrågasätta detta genom orosanmälan," osv.

Det vill säga, tänk om diagnosen påverkade människor i omgivningen så att deras spontana ingivelse att vilja reagera, liksom sattes ur spel? (diagnosen skapade en osäkerhet som höll människor tillbaka?)

I så fall kan man ju säga att sjukdomen (diagnosen) faktiskt hade betydelse - indirekt.

[/b]
Helt riktigt både A och M presterade bra under lektionerna och de hade undervisning 4 respektive 3 dagar i veckan.Finns ingen anledning att misstro grannen som hört dem tjoa i poolen i somras heller 😎