Citat:
Det har jag tänkt på många gånger. Både angående pianospel och när jag läste den här meningen i tidningen angående A ”Hon slutade successivt med olika aktiviteter. Fotboll, sedan vet jag att hon gick på tennis och dans. Hon slutade med det successivt, för att hon inte orkade med, för att kunna koncentrera sig på skolan.” Det att man inte orka mer är en sak, men den där sista delen ”för att kunna koncentrera sig på skolan”. Jätte märklig prioritering, när barnet inte mår bra.
Varför man avanmäler M från pianolektion är ännu konstigare, samt sättet hur det skedde.
Varför man avanmäler M från pianolektion är ännu konstigare, samt sättet hur det skedde.
Jag tror att vi är många som reagerat starkt på detta. Alla vi här i tråden har själva varit barn - vi har alla varit i 11-14- årsåldern. Kan någon tänka på sig själv i den åldern och föreställa sig att han/hon skulle ha tillbringat ett eller flera läsår enbart i hemmet, utan några fritidsaktiviteter utanför det egna huset? Jag kan inte föreställa mig det - blir nedstämd bara av att försöka tänka på det.
Många av oss här har barn. Skulle någon kunna föreställa sig att ens egna barn skulle tvingas till en isolerad tillvaro i hemmet under ett flera läsår? Och att ens egna barn skulle tvingas ägna sig åt "skolarbete" under dessa omständigheter? Jag kan inte ens tänka tanken, beträffande mina egna barn. Om mina barn hade blivit så sjuka så skulle jag nog försöka låta dem ägna sig åt sådant som lättade upp tillvaron för dem, under de korta stunderna som de mådde litet bättre.
Är det inte någonting väldigt konstigt i det här hemundervisnings-arrangemanget?

