Citat:
Det är en väldig skillnad på en shrink och en psykiater! Psykiatriska problem/sjukdomar är inte detsamma som oidipuskomplex och liknande. Det är fint att ha kris och shrink (eller var i alla fall; och prima samtalsämnen) men lika skambetonat som här att behöva gå till psykiater.Ja då kan ja förstå att du diskuterar som du gör. Konstigt att psykiska sjukdomar ska vara så skämmigt 2018 i Sverige? Vi ser inte det här hos de fina folken i U.S.A, där alla med hög inkomst har en egen psykolog, har deras rika kompis inte det så tipsar dem om sin egen psykolog... 
Denna fördom lär ha bidragit till att föräldrarna inte sökt hjälp, inte ok! 
Det är dessutom mer illa i allt, då de hade bra ekonomi, jag har därför mindre empati för dessa föräldrar.
Denna fördom lär ha bidragit till att föräldrarna inte sökt hjälp, inte ok! Det är dessutom mer illa i allt, då de hade bra ekonomi, jag har därför mindre empati för dessa föräldrar.
När jag var ung var blotta tanken på att söka upp en psykolog rent vämjelig under tanken att de sannolikt var dummare än man själv. SvD städslade för några år sedan en psykolog att svara på läsarbrev. Hon gav mig anledning att tro att så fortfarande är fallet. Jag vet inte hur det är med den saken idag.
Å andra sidan har vi sedan dess haft anledning att prata med en helt förtjusande kurator - eller möjligen psykolog- på ett av landets större sjukhus. Hon var verkligen rar, finkänslig och ödmjuk; vi tackade för att hon fanns, men träffade henne inte igen. Så lite naggades mina fördomar i kanten.
Vad som sker på soc vill ni inte veta. Ungdomar i min omgivning har blivit omhändertagna både bra och dåligt.
Men påträngande och beskäftigt.
Så jag kan nog förstå om denna familj också värjt sig. Man vill inte bre ut sig för okända förmågor hur proffiga de än kan vara. Proffsigheten kan för övrigt kännas fel också eftersom det kan bli beskäftig och kännas ytlig.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera