Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Du talar i gåtor för mig... Bara så du vet.

Jag vill gärna veta mer, men vill inte belasta sjukvårdsupplysningen för ett fb-resonemang...

Jag blir snart galen...Jag har träffat en äkta psykopat en gång....vilken otäcking...
Han såg väldigt bra ut...och vid ett tillfälle, så spände han blicken i mig och sa....jag ser väldigt trevlig ut...men inom en sekund skulle jag kunna döda dig....(jag jobbade som "lärare" inom kriminalvården)

Dom sökte ju hjälp överallt, hos sjukvård i Sverige, utomlands - överallt. Inget hjälpte. Att söka hjälp av psykiatrin gör man inte i de kretsar JAG lever i ialla fall. Finns inte på kartan. Det hamnar i ens journaler. Jag har mått dåligt till och från - men aldrig i livet jag skulle söka hjälp där. Och tror inte att det fanns på kartan hos Bjärred-familjen heller. Man håller på fasaden. Men tror inte fasaden är det viktiga här - jag tror att Hanna ledde in Oskar (den friske) i eländet. Möjligen har han försökt få H att söka hjälp, men hon vägrat. Aldrig i livet hon skulle göra det - kan jag tänka.

Bra med en psykopat med insikt. Inte alltid de har det. Det innebär att de kan lära sig att hålla det i kontroll

Tror du är helt rätt på det. Möjligen kan man söka privat psykiatrisk hjälp men socialtjänst som hade krävts i detta fall för att få direkt hjälp med barnen är haram.

Lägg då till att familjen utåt sett troligen uppvisade sig kompetenta att hantera situationen varför denna hjälp troligen aldrig ens erbjöds, så har vi några av orsakerna till katastrofen.

Hur man som Kryptogram säger skulle nå dessa vette fan, då de sannolikt hade tackat vänligt men bestämt nej och då hade lagstiftningen gjort att man inte hade kunnat tvinga sig på. Men jag håller ändå med Kryptogram, man borde i alla fall gett möjlighet till socialtjänststöd och psykiatri. Det var en miss från sjukvård och skola (givet att man nu inte gjorde det).

Hon KAN ha fått ett negativt besked och insett att hon faktiskt inte orkar gå igenom skiten igen. Gått hem och funderat - tackat nej till vårdplan och onkolog. Agnes blev sämre i något dom inte visste riktigt vad det var. Hanna gick ger till halvtid på jobbet. Cancer gör en trött eftersom själva tumören lever på det näringsintag man får i sig. Man blir jäkligt trött. Och så en trött unge hemma på det (eventuellt då). Framtiden ter sig inte så ljus.

Har då också M lite symtom som de misstänker är samma som Agnes så kommer förtvivlan hos de tre. Oskar är frisk. Hanna pallar inte med livet längre. Och säger det till Oskar - som efter viss tankemöda lierar sig med henne. Resten vet vi ju hur det gick. Bara spekulationer från min sida, men kan tänka att det är lite av sanningen. Sen kan det ligga en del annat skit i beslutet som vi överhuvudtaget inte har en susning om. Men vi får hoppas att vi får veta så småningom.

Jag kan mycket väl tänka mig att man erbjudit stöd i samband med att man sökt hjälp för Agnes. Men att man sagt att man inte behöver det, "vi klarar oss". Man kan inte tvinga på folk vård om inte starka varningssignaler finns. Och då är det tvångsvård. Då ska man vara väldigt väldigt sjuk - och det skall synas.
Om en, till synes, välfungerande individ tackar nej till stöd och hjälp, så får man i vården finna sig i det. Så är det bara. Man har säkert erbjudit men blivit avvisade. Och att sitta och vräka ur sig sina tillkortakommanden och sin hjälplöshet hos en kurator/psykolog/psykiatriker finns bara inte. Jag begriper hur de tänkt om de erbjudits stöd. Vänligt men bestämt tackat nej. "Hellre dör jag", typ.

Typ ....

Jag kan mycket väl tänka mig att man erbjudit stöd i samband med att man sökt hjälp för Agnes. Men att man sagt att man inte behöver det, "vi klarar oss". Man kan inte tvinga på folk vård om inte starka varningssignaler finns. Och då är det tvångsvård. Då ska man vara väldigt väldigt sjuk - och det skall synas.
Om en, till synes, välfungerande individ tackar nej till stöd och hjälp, så får man i vården finna sig i det. Så är det bara. Man har säkert erbjudit men blivit avvisade. Och att sitta och vräka ur sig sina tillkortakommanden och sin hjälplöshet hos en kurator/psykolog/psykiatriker finns bara inte. Jag begriper hur de tänkt om de erbjudits stöd. Vänligt men bestämt tackat nej. "Hellre dör jag", typ.

Vilken märklig och väldigt negativ syn på psykiatrin du har, Picasso.
Svensk psykiatri och BUP hjälper väldigt många idag, tyvärr är de underbemannade och kan inte riktigt möta upp den galopperande psykiska ohälsan vi har i samhället idag. Men de hjälper ändå väldigt många och har man problem bör man söka hjälp.

Agnes läkare ordnade så Hanna fick träffa en kurator på slutet, pga att hon mådde så dåligt - (Jag ser det som skrattretande, för hon behövde nån med mycket mer kompetens)
Han skrev även ut sömnmedel och antidepressiva, då hom mådde MYCKET dåligt och inte kunde sova.
Uppenbarligen valde hon INTE att söka bättre hjälp, utan trillade över på att ge upp istället.
Hon orkade helt enkelt inte mer.... Inte nu när även Agnes blivit sämre.
Som sagt, hon gav upp.

Om man plussar på våra båda senaste inlägg så känns det plausibelt. Men tror det finns mer ändå bakom det hela.