Citat:
Ursprungligen postat av
Anabella
Jag har ingenting att lägga till det som jag redan har sagt. Det är vad jag känner.
Med all respekt för andras åsikter, vill jag inte ge mig i diskussionen om hur och varför jag tänker si eller så. Den går bara i cirklar med fara att på vägen tappa fokus på själva kärnan till vad man strider om.
Jag förstår vad du menar och håller i vissa avseenden med dig. Varför föräldrarna gick så långt att de till slut inte själva ville att någon i familjen skulle få existera är helt obegripligt och antagligen bäst förklarat med psykisk sjukdom och vanföreställning som folk utan samma sjukdomssymptom inte kan förstå.
Men någonstans saknas focus på de två barn som aldrig fick blomma ut.
Det är fruktansvärt tragiskt när ett oskyldigt barn eller ung person mördas. Oavsett om verbörande heter Engla,Ebba,Bobby,Lisa,Yara eller Kevin. Vi får faktiskt aldrig glömma offren av hänsyn till mördarna. Det verkar vi inte heller gjort i de uppräknade andra barnamorden där det funnits bilder i media och tydligt fördömande av de som begått brotten Men det gör vi tydligen här??
Som samhällsmedborgare måste även barn kunna känna sig trygga med att deras liv är lika viktigt att värna om och att vi bestraffar och fördömer den som mördar barnen - oavsett vem det är. I vart fall när det, som här, rör sig om straffmyndiga vuxna som utför en medveten planerad handling.
Nu har vi liksom buntat ihop mördarna med de mördade barnen och kallar allas död för "familjetragedi". Innan lockets slutligen läggs på verkar man beklaga föräldrarnas död lika mycket som barnens fast de senare aldrig fick välja och inte heller själva var mördare.
Jag tycker inte att det är rättvis "mörkläggning" av två flickors tragiska öde.