Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
"Familjetragedi är ett eufemistiskt uttryck för grova våldsbrott inom en familj. Det kan vara föräldrar som mördar den andra/varandra eller barnen, klassiskt följt av självmord. Det kan även vara barn som mördar sina föräldrar, som hämnd för sexuella övergrepp eller på grund av psykisk sjukdom. Uttrycket har kritiserats eftersom det riskerar att romantisera och förminska händelsen. Den korrekta[förtydliga] benämningen är "mord" respektive "självmord"."
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Familjetragedi
Ett gott exempel på att jurist- och mediafolk tänker sig att tjäna pengar både när de skiter och när de sen torkar sig.
Det finns ingen poliskonspiration rörande bruket av "familjetragedi", det finns bara mer eller mindre exakta beskrivningar av en just inträffad händelse, i syfte att hjälpa press och allmänhet att förstå det som just hänt i ett större sammanhang och vilket polisen knappt börjat utreda. Allt kan inte rubriceras terrorhandling och framkalla rikslarm och mobilisering. Allt kan inte kallas "nytt vampyrdåd av känt förbrytarkön" när det basuneras ut på löpsedlar utanför mellanstadieskolor.
Vill pressen kalla det något annat så får de väl göra det. Inget hindrar dem, mer än människors förväntningar på dem.
En händelse måste beskrivas i fas med en verklig verklighet som vi alla lever i och delar, ung som gammal, man som kvinna, klok som stollig. En lagbunden verklighet, en lagbundenhet. Denna lagbundenhet ska vi inte ta enkelt på, den är oerhört viktig. Den formar människor och gör dem sunda eller sjuka. Den kommer alltid att förändras och diskuteras men den måste ändå värnas som sådan.
Att sjuka människor försöker att förvrida eller förvanska denna verklighet är en del av vad som ligger i vågskålen. Där finns intressanta problem, förvisso. Men unga som inte har referensramar eller verktyg att bearbeta vad som helst ska inte utsättas för hysteriska skändligheter som inte är deras fel i något led, då blir de defekta i sin tur. Det gäller särskilt när det inte finns någon verklig hysterisk skändlighet utan bara en som skapats av de som parasiterar på verkligheten.
Vad än en företeelse kallats av ingripande tjänstemän, så kommer utredande myndigheter förr snarare än senare att komma fram till vad som skett. Det är deras jobb. Det blir sällan anledning att ifrågasätta det när brotten är grova. Om familjen varit perverterad och gått under och "familjetragedi" använts men inte duger för pressen så får de väl hitta på något mer lämpligt.
För gemene man finns inte myclet lärdom att hämta i den korrekta rättsliga rubriceringen som sådan ändå, utöver väldigt grundläggande saker. All användbar kunskap ligger i hur något kom dithän och varför. "Korrekt rubricering" är f.ö. inte alls "mord och självmord", eftersom det är för tidigt att uttala sig om det. Och myndigheterna uttalar sig lagligen om det när de kan och vill. "Familjetragedi" är ingen domstolsdom eller brottsrubricering utan ett sätt att tala om att vissa saker är för handen, och andra inte (lös bindgalen mördare, terrorist, läckande gasledning), i väntan på tydligare data.
Sånt här har polis och utredare gjort sen de första städerna anlades av människor, och det är liksom inget som kan anses som Bjärredspolisens påhitt, utöver att de kanske väljer mindre braskande rubrik om de har möjlighet, kanske för att inte oroa folk i onödan. Företeelsen att föräldrar samstämmmigt tar livet av sig och sina barn är högst ovanligt men knappast bortom mänsklig föreställningsförmåga, som är rik och omfattande...
Allt lär skötas av betald och utbildad personal i god och laga ordning. Det finns ingen komplott.
Brotts- och utredningsrubriceringen är förstås sannolik mord, inte familjetragedi eller "drama i villaområde" el annat som inte stämmer in och som hör till tidningsförsäljningens område.
Det måste stämma in. Verkligheten måste stämma. Man kan inte rubricera fel. Det måste överensstämma med praktisk verklighet. Det är också därför det finns domstolar för när saker måste ställas tillrätta.
Saker blir fel när andra förvränger dem. Man kan leva i ett hysteriskt, laglöst samhälle om man vill, men vi vill inte. Världen måste kunna hålla ihop hållbart för framtidens generationer. Då är sanningen det enda som fungerar.
Om allt tyder på att familjens föräldrar kommit överens om att döda sina barn och sig själva så kallar man det vid något som bäst förmedlar vad det handlar om utan att föregripa saker eller skrämma livet ur folk. Det där har de regler för. Ett namn på detta är ansvar. Ansvar handlar om vad som är verkligt. Verkligheten har kanske inte plats för precis alla vettlösheter som finns, men det är ofta inte verklighetens fel.
Har någon dödat någon i hat eller förakt? Har någon dödat någon som hämnd eller i förtvivlan? Har någon manipulerat någon att döda någon för att kunna utnyttja någon? Har de försökt komma över försäkringspengar? Är det skörlevnad och demoraliserande, livsfientlig ondska och förvirring som drivit onda människor ner i ett bestialiskt blodbad? Har de spridit sin avgrundsondska till andra? Vilka fler måste sökas upp och dränkas innan ondskan sprids?
Nä de har levt som goda för att inte säga på många sätt exemplariska medborgare, och föräldrarna har dödat flickorna utan dessas vetskap för att skydda dem från lidande, så som föräldrarna uppfattat detta. Varpå föräldrarna har tagit sina egna liv.
Man måste dra slutsatsen att detta var en i grunden oönskad utveckling från föräldrarnas sida, men uppfattad som ofrånkomlig.
Så ser det ut? Är det bra, nä det kunde väl vara bättre.
Kan det ändå inte vara ett jävvligare nidingsdåd?
Avgrundens anemoner draggar efter klena själar.
De är inte verkliga. Ingenting här är verkligt, mer än lite mossväxt i kanterna.