Svenska Kim Wall hittad död sedan danska ubåten UC3 Nautilus havererat (2017-08-11)

Han har också redan börjat att visa sin inställning till det han gjort. Att han bortser från att han för det första inte har rätt att mörda en annan människa och ta ifrån henne livet. Det är inget han berör utan visar att han tänker på henne och känner hennes spirit. Han dödade inte henne för att han hatade henne vill han belysa. Det är något större. Ett offer till gudarna. En rit som förde honom närmare henne och existensen. Det onda och det goda i förening. Han har kontakt med universum nu. Och identifierar sig med hjältinnan i Terminator. Som upplever att det är världen emot henne. Nåt sånt tror jag rör sig i hans hjärna.

Diskussionerna kring varför Kim var hans idealoffer har inkluderat hennes utseende, klädsel (fast det hoppas jag nu har släppts), yttre omständigheter, tillfälligheter, osv. Jag tror att en del av det säkert kan ha spelat in, men att det främst handlar om något helt annat. Jag tror att nyckeln är hans bloggpost från 2015 som har delats här flera gånger, senast häromdagen, där han skriver om dödsinsikt. Om vad som händer med en människa när den går från desperata försökt och hopp om att lösa en hemskt situation, till insikten att “jag tar mig inte ur det här, jag kommer dö”.

Transportsträckan till dödsinsikt, samt effekten av den insikten, torde vara större ju mer levande man är och desto mer nyfikenhet och planer man har. Av allt jag har läst och sett om Kim, så känns det otvetydigt som att hon var intensivt “bubbligt” levande, det framstår nästan som om det var kärnan i den hon var, tillsammans med en omåttlig nyfikenhet. Och hon var definitivt fylld av stora planer – en väldigt stor sådan skulle sättas i verket bara några dagar senare, i och med flytten till andra sidan världen.

Att plocka ner och trasa sönder denna bubblande livsglädje, att på det mest brutala vis sätta ett definitivt stopp för all nyfikenhet och alla framtida planer… det tror jag att PM gick igång på och var besatt av.

Det är i så fall också svaret på varför han inte valde ett offer som inte hade saknats i samma grad, som en knarkare eller prostituerad. Han ville ha så mycket LIV som möjligt, för att maximera fallhöjden.

När går man från att kämpa för och tro på överlevnad, till att önska att man får dö? Det fick han nog svar på, den jäveln.

Det är utomordentligt svårt att tänka sig ett lämpligt straff som inte faller utanför ramarna för de mänskliga rättigheterna… men bortsett från att vara inlåst resten av sitt liv tycker jag nog att man kunde beröva honom privilegiet att ha tillgång till penna och papper.

Men är inte dessa program gjorda när mördaren redan har suttit inne x-antal år? Och kanske insett att han aldrig mer kommer att släppas ut?

Madsen har suttit häktad några månader. Han lever säkert fortfarande på hoppet om att kunna "tala för sin sak". Utöver drömmer han kanske dessutom om att han endast döms för styckningen.

Det är hon fullt medveten om så klart. Hon vet exakt vad Madsen är för typ.

Icke förty får hon ändå fram t.ex.

* Att Madsen beskriver det som att Kim är ständigt närvarande (=att han återupplever det fasansfulla han gjorde med Kim. En film på njutningsrepeat i hans hjärna.)

* Att han totalt bortser från vad han gjort (ingen ånger), utan flirtar vidare som om inget hänt.

Alla tecken på en psykopat. Samt säkert en drös andra störningar.

Det kan en skicklig reporter tydliggöra.

Jag håller med dig, men det här blir nån slags forskning.( som kan vara interessant, ja) Vad som hände med Kim och varför kommer han aldrig att avslöja. Han kommer leka med henne. (pina henne)
Om du stirrar för lenge inn i ondskan, stirrar snart ondskan inn i dig, du vet. Jag är redd han kommer skada henne.(psykiskt) Hon borde rådföra sig med nån duktig psykiater.

Tack. Ja, Madsen var starkt avundsjuk på andras framgångar, lycka och glädje. Det gjorde hans misslyckande på dessa fronter viddjupa.

Ja, jag tror du har helt rätt i din analys.

Till skillnad från Kim VET hon vilka hemskheter han gjort mot sin bästa kompis Kim. Hon har en awarness som Kim inte alls hade.

När domen mot Madsen faller, tror jag hon återgår till sin vanliga journalistik.

Bara hon legger av i tid går det nog bra. Et eksempel: Madsen säger att han har sett filmen The Terminator och att han sympatiserar med hjältinnan Hamilton, så frågar han May om hon är en terminator som är äfter honom. Han försöker redan här att manipulera henne. Det er ju han som är Terminatorn och hon som är hjeltinnan, men nu har han sådd et frö av "kaos" i hennes hjärna. Han är farlig.

Diskussionerna kring varför Kim var hans idealoffer har inkluderat hennes utseende, klädsel (fast det hoppas jag nu har släppts), yttre omständigheter, tillfälligheter, osv. Jag tror att en del av det säkert kan ha spelat in, men att det främst handlar om något helt annat. Jag tror att nyckeln är hans bloggpost från 2015 som har delats här flera gånger, senast häromdagen, där han skriver om dödsinsikt. Om vad som händer med en människa när den går från desperata försökt och hopp om att lösa en hemskt situation, till insikten att “jag tar mig inte ur det här, jag kommer dö”.

Transportsträckan till dödsinsikt, samt effekten av den insikten, torde vara större ju mer levande man är och desto mer nyfikenhet och planer man har. Av allt jag har läst och sett om Kim, så känns det otvetydigt som att hon var intensivt “bubbligt” levande, det framstår nästan som om det var kärnan i den hon var, tillsammans med en omåttlig nyfikenhet. Och hon var definitivt fylld av stora planer – en väldigt stor sådan skulle sättas i verket bara några dagar senare, i och med flytten till andra sidan världen.

Att plocka ner och trasa sönder denna bubblande livsglädje, att på det mest brutala vis sätta ett definitivt stopp för all nyfikenhet och alla framtida planer… det tror jag att PM gick igång på och var besatt av.

Det är i så fall också svaret på varför han inte valde ett offer som inte hade saknats i samma grad, som en knarkare eller prostituerad. Han ville ha så mycket LIV som möjligt, för att maximera fallhöjden.

När går man från att kämpa för och tro på överlevnad, till att önska att man får dö? Det fick han nog svar på, den jäveln.

Det är utomordentligt svårt att tänka sig ett lämpligt straff som inte faller utanför ramarna för de mänskliga rättigheterna… men bortsett från att vara inlåst resten av sitt liv tycker jag nog att man kunde beröva honom privilegiet att ha tillgång till penna och papper.

Han tycker nog det är stimulerande att försöka vinna...som ett spel. Han verkar ju inte reagera med en normal människas känslor. T ex hur han svarar Kim's vän. Han har mlrdat hennes vön och pratar om filmen Terminator och att han tänker pp Kim varje dag. Sadistiskt. Vilket han ju är. Finns olika mördare, de som känner ånger, de som skäms iallafall inför åtminstone nånting t ex omgivningen. Men Madsen tror jag faktiskt inte bryr sig ett spår mer än om sig själv.

Precis.
Det är ju just det här som Kims väninna avslöjar i sin välskrivna artikel.
Genom att offentliggöra hans tankar i deras privata konversation så visar hon att hon har den distans som krävs och att hon inte låter sig manipuleras, är snarare Madsen som manipuleras till att locka fram sina mycket obehagliga sidor.

Det är som att han verkligen greppar efter varje halmstrå till kontakt, så förbannat ensam och utan den näring till egot han behöver. Försöker nästla sig in, försöker desperat få till en träff.
Snarare ensam och avskydd än populär.

Genom att offentligt avslöja hans tankar så framkommer också det vi fasat över, nämligen att han njuter av sina minnen av det han gjort mot Kim, dock förväntat när det gäller denna typ av sexualsadistisk mördare. Det han gjorde mot Kim var ju klimax på hans inre sjuka fantasier och drömmar, klart att äcklet då njuter av minnet.

Genom sin beskrivning av sina tankar om Kim så förstår man att han känner det som att han och Kim är förenade för evigt - som soulmates. Blir nästan något gudomligt.

Tror att Madsen är irriterad och känner sig förrådd (i sin narcissistiska bubbla) av artikeln, att hans svar till Kims väninna May publicerades och även en del annat av artikelns innehåll.

Sista raderna i breven var nog inte ämnade till polisen, åklagaren och allmänheten:

"Without exception—whatever you are—you are welcome, I am all yours."
"I will try to get this letter out to you as soon as possible, and hope that you will stay in touch as things gets easyer."

https://www.wired.com/story/final-terrible-voyage-nautilus/

Diskussionerna kring varför Kim var hans idealoffer har inkluderat hennes utseende, klädsel (fast det hoppas jag nu har släppts), yttre omständigheter, tillfälligheter, osv. Jag tror att en del av det säkert kan ha spelat in, men att det främst handlar om något helt annat. Jag tror att nyckeln är hans bloggpost från 2015 som har delats här flera gånger, senast häromdagen, där han skriver om dödsinsikt. Om vad som händer med en människa när den går från desperata försökt och hopp om att lösa en hemskt situation, till insikten att “jag tar mig inte ur det här, jag kommer dö”.

Transportsträckan till dödsinsikt, samt effekten av den insikten, torde vara större ju mer levande man är och desto mer nyfikenhet och planer man har. Av allt jag har läst och sett om Kim, så känns det otvetydigt som att hon var intensivt “bubbligt” levande, det framstår nästan som om det var kärnan i den hon var, tillsammans med en omåttlig nyfikenhet. Och hon var definitivt fylld av stora planer – en väldigt stor sådan skulle sättas i verket bara några dagar senare, i och med flytten till andra sidan världen.

Att plocka ner och trasa sönder denna bubblande livsglädje, att på det mest brutala vis sätta ett definitivt stopp för all nyfikenhet och alla framtida planer… det tror jag att PM gick igång på och var besatt av.

Det är i så fall också svaret på varför han inte valde ett offer som inte hade saknats i samma grad, som en knarkare eller prostituerad. Han ville ha så mycket LIV som möjligt, för att maximera fallhöjden.

När går man från att kämpa för och tro på överlevnad, till att önska att man får dö? Det fick han nog svar på, den jäveln.

Det är utomordentligt svårt att tänka sig ett lämpligt straff som inte faller utanför ramarna för de mänskliga rättigheterna… men bortsett från att vara inlåst resten av sitt liv tycker jag nog att man kunde beröva honom privilegiet att ha tillgång till penna och papper.