Citat:
Nej. Jag har inte sådana tankar som föräldrarna hade. Vilken anklagelse. Att anklagas för att vara en mördare. Att ha en mördares tankar. Där blir jag mörkrädd. Du säger ju trots allt att du är läkare. 😬
Nu ska jag berätta hur ett toalettbesök för en ME-sjuk person kan se ut. Mig själv. Inte varje gång. Men ändå för ofta. Från att jag känner att jag behöver gå. Så kan det ta en timme innan jag samlat ihop energi att från liggande i soffan ta mig upp och gå till toaletten. Väl på toaletten så börjar jag kallsvettas. Bli illamående. Känner att jag måste kräkas. Har alltid en påse på toaletten. Sitter ner och kräks samtidigt som jag försöker göra det andra. För jag är hård i magen. Men jag måste göra det jag måste.
Svetten forsar. Öronen susar. Och ögonen börjar flimra. Känner att ett blodtrycksfall är på väg. Och svimmar snart. Med envishet och en enorm styrka torkar jag mig. Och försöker ta mig till soffan. Nu ser jag inget. Det är svart. Och susar i öronen. Väl på soffan fortsätter det med att svetten bara forsar. Hjärtat slår tungt. Och varje andetag känns. Är enormt utmattad. Det tillståndet pågår i en timma. Och i detta skede finns det inte en chans att jag skulle klara att ta mig upp ur soffan. Blir liggande i soffan i fyra timmar efter. Menar du att jag skulle kunna tänka bort det här mycket fysiska tillståndet? Att det är psykiskt. 😬
Nu ska jag berätta hur ett toalettbesök för en ME-sjuk person kan se ut. Mig själv. Inte varje gång. Men ändå för ofta. Från att jag känner att jag behöver gå. Så kan det ta en timme innan jag samlat ihop energi att från liggande i soffan ta mig upp och gå till toaletten. Väl på toaletten så börjar jag kallsvettas. Bli illamående. Känner att jag måste kräkas. Har alltid en påse på toaletten. Sitter ner och kräks samtidigt som jag försöker göra det andra. För jag är hård i magen. Men jag måste göra det jag måste.
Svetten forsar. Öronen susar. Och ögonen börjar flimra. Känner att ett blodtrycksfall är på väg. Och svimmar snart. Med envishet och en enorm styrka torkar jag mig. Och försöker ta mig till soffan. Nu ser jag inget. Det är svart. Och susar i öronen. Väl på soffan fortsätter det med att svetten bara forsar. Hjärtat slår tungt. Och varje andetag känns. Är enormt utmattad. Det tillståndet pågår i en timma. Och i detta skede finns det inte en chans att jag skulle klara att ta mig upp ur soffan. Blir liggande i soffan i fyra timmar efter. Menar du att jag skulle kunna tänka bort det här mycket fysiska tillståndet? Att det är psykiskt. 😬
Liknar mina symtom jag hade när jag var som sämst i min sköldkörtelsjukdom, dock inte den hårda magen eller uppkastningar, men allt det andra + att ryggraden var spänd som en pilbåge, så jag omöjligt kunde böja mig + hjärndimma. Fick tänka mig fram varje kroppsrörelse, cm för cm. Var övertygad om att jag skulle dö, flera gånger. Läkaren höjde och höjde min hormondos, tills någon kollade mina B12-värden. Oj oj! Är nu nere på dubbel dagsdos av B12 och är nästan besvärsfri. Min läkare hatar B12 och övriga vitaminer och ville att jag skulle börja med antidepressiva och sömnmedel. Varför undrade jag, lider ju inte av sådana åkommor? Det är inte bra med B12, svarade han. Han tyckte det var bättre att jag stoppade i mig en massa kemikalier med biverkningar. Nej tack!
Hörde att i USA börjar det bli allmänt vedertaget med B12-behandlingar vid lättare depressioner bl a.