Citat:
Nej. Jag har inte sådana tankar som föräldrarna hade. Vilken anklagelse. Att anklagas för att vara en mördare. Att ha en mördares tankar. Där blir jag mörkrädd. Du säger ju trots allt att du är läkare. 😬
Nu ska jag berätta hur ett toalettbesök för en ME-sjuk person kan se ut. Mig själv. Inte varje gång. Men ändå för ofta. Från att jag känner att jag behöver gå. Så kan det ta en timme innan jag samlat ihop energi att från liggande i soffan ta mig upp och gå till toaletten. Väl på toaletten så börjar jag kallsvettas. Bli illamående. Känner att jag måste kräkas. Har alltid en påse på toaletten. Sitter ner och kräks samtidigt som jag försöker göra det andra. För jag är hård i magen. Men jag måste göra det jag måste.
Svetten forsar. Öronen susar. Och ögonen börjar flimra. Känner att ett blodtrycksfall är på väg. Och svimmar snart. Med envishet och en enorm styrka torkar jag mig. Och försöker ta mig till soffan. Nu ser jag inget. Det är svart. Och susar i öronen. Väl på soffan fortsätter det med att svetten bara forsar. Hjärtat slår tungt. Och varje andetag känns. Är enormt utmattad. Det tillståndet pågår i en timma. Och i detta skede finns det inte en chans att jag skulle klara att ta mig upp ur soffan. Blir liggande i soffan i fyra timmar efter. Menar du att jag skulle kunna tänka bort det här mycket fysiska tillståndet? Att det är psykiskt. 😬
Nu ska jag berätta hur ett toalettbesök för en ME-sjuk person kan se ut. Mig själv. Inte varje gång. Men ändå för ofta. Från att jag känner att jag behöver gå. Så kan det ta en timme innan jag samlat ihop energi att från liggande i soffan ta mig upp och gå till toaletten. Väl på toaletten så börjar jag kallsvettas. Bli illamående. Känner att jag måste kräkas. Har alltid en påse på toaletten. Sitter ner och kräks samtidigt som jag försöker göra det andra. För jag är hård i magen. Men jag måste göra det jag måste.
Svetten forsar. Öronen susar. Och ögonen börjar flimra. Känner att ett blodtrycksfall är på väg. Och svimmar snart. Med envishet och en enorm styrka torkar jag mig. Och försöker ta mig till soffan. Nu ser jag inget. Det är svart. Och susar i öronen. Väl på soffan fortsätter det med att svetten bara forsar. Hjärtat slår tungt. Och varje andetag känns. Är enormt utmattad. Det tillståndet pågår i en timma. Och i detta skede finns det inte en chans att jag skulle klara att ta mig upp ur soffan. Blir liggande i soffan i fyra timmar efter. Menar du att jag skulle kunna tänka bort det här mycket fysiska tillståndet? Att det är psykiskt. 😬
För det första vill jag säga att jag verkligen beklagar din situation (även om du kanske inte tror mig) och att jag hoppas att man kommer hitta sätt att hjälpa dig och andra med samma besvär. Jag tror inte heller att du "inbillar dig" eller att det i ditt fall rör sig om att det sitter i huvudet.
Däremot måste jag ändå påpeka att inget i det du beskriver skiljer sig från mina svåraste ångestattacker jag hade när jag var som sjukast, förutom att mina inte hände vid toalettbesök. Alla de kroppsliga symtom du beskriver har jag haft på grund av svår ångest, i inklusive utmattningen efteråt.
Påstår alltså inte att du har ångest men man kan må så dåligt som du beskriver av ångest.