Citat:
Redan här borde familjen ha haft kontakt med psykolog, kurator, alternativt själasörjare. De kan också ha haft det. Två föräldrar, två barn - en familj.
Äldsta dottern blir sjuk.
Jagar lösningar, bot och lindring.
Inget hjälper.
Hemundervisning börjar efter ett tag.
Modern får cancer.
Familjen utmattas alltmer.
Känner hopplöshet över dotterns tillstånd och mammans sjukdom.
En ökande deprimerande tillvaro.
Äldsta dottern blir sjuk.
Jagar lösningar, bot och lindring.
Inget hjälper.
Hemundervisning börjar efter ett tag.
Modern får cancer.
Familjen utmattas alltmer.
Känner hopplöshet över dotterns tillstånd och mammans sjukdom.
En ökande deprimerande tillvaro.
Från att ha befunnit sig i en bekymmerslös tillvaro med karriärer och familjeliv som flyter på, ställs nu denna familj inför bekymmer som de förmodligen aldrig ens har varit i närheten av tidigare. Från att tillvaron har varit kontroller- och förutsägbar, förvandlas den på kort tid till att bli kaotisk, ostrukturerad och oförutsägbar.
Det är lätt att få intrycket att OH är den som har varit öppen för alternativa behandlingsmetoder, i och med att han är den som har rest utomlands med äldsta dottern. När i tid HB insjuknade sägs inget om och om både hon och dottern insjuknar samtidigt är det så klart naturligt att OH får stå för läkarbesöken och vistelserna utomlands.
Är det någon som har anklagat partnern för tillåtelse av vaccinering av flickorna, gissar jag med anledning av ovanstående på OH.
Citat:
Har vare sig OH eller HB bearbetat familjehändelserna vid den här tidpunkten, kommer de heller inte att kunna plocka fram inre strategier, för att möta och hantera ännu en oväntad förändring. Det sker här en pålagring av en tidigare, obearbetad livskris.
Mamman tillfrisknar.
Det börjar kännas lite mer hoppfullt även om dottern fortfarande är sjuk.
Man återhämtar sig något men är fortfarande medtagen av allt lidande.
Då, förra våren, börjar även den yngre dottern att uppvisa samma symtom.
Symtom som under hösten diagnostiseras till samma sjukdom som den äldre dottern.
Även här är hemundervisning enda utväg.
Läget är förtvivlat.
Två barn med svåra sjukdomar.
Klarar inte av att gå igenom det här en gång till.
Det börjar kännas lite mer hoppfullt även om dottern fortfarande är sjuk.
Man återhämtar sig något men är fortfarande medtagen av allt lidande.
Då, förra våren, börjar även den yngre dottern att uppvisa samma symtom.
Symtom som under hösten diagnostiseras till samma sjukdom som den äldre dottern.
Även här är hemundervisning enda utväg.
Läget är förtvivlat.
Två barn med svåra sjukdomar.
Klarar inte av att gå igenom det här en gång till.
Citat:
Känslan av bristande kontroll med åtföljande ångest och en oförmåga att mentalt anpassa sig till nya livsomständigheter hos den ena eller bägge föräldrarna kan vara vad som får dessa att fastna i snäva, fyrkantiga tankegångar. Nu blir det än nödvändigare att upprätthålla försvarsmekanismerna.
Den psykiska och fysiska tortyren har pågått under flera år nu.
Har kastats mellan hopp och förtvivlan och är helt utan kontroll på livet.
Bägge föräldrarna djupt deprimerade, utmattade och utan hopp om lösning.
Man har försökt allt, inget hjälper, hittar ingen utväg.
Föräldrarnas suicidtankar avlöser varandra.
Ingen av dem har på länge orkat vara den förälder till sina barn som de vill vara.
Tillsammans hittar de ett möjligt slut på lidandet som samtidigt innebär att de inte lämnar barnen åt sitt öde.
Har kastats mellan hopp och förtvivlan och är helt utan kontroll på livet.
Bägge föräldrarna djupt deprimerade, utmattade och utan hopp om lösning.
Man har försökt allt, inget hjälper, hittar ingen utväg.
Föräldrarnas suicidtankar avlöser varandra.
Ingen av dem har på länge orkat vara den förälder till sina barn som de vill vara.
Tillsammans hittar de ett möjligt slut på lidandet som samtidigt innebär att de inte lämnar barnen åt sitt öde.
Beskrivningen av OH´s personlighet där ord som stringens, noggrannhet och högpresterande nämns, beskriver kort och gott en perfektionist. Hans stora behov av såväl inre som yttre kontroll torde ha varit tydliga även utanför arbetet, tänker närmast på pianolärarinnans berättelse (hur stora nypor salt som ska tas ang. uppgifter och vittnesmål är förstås knepigt att avgöra).
OH identifierade sig otvivelaktigt med sitt intellekt och han kan uppfattas som en typisk "presterare" där det var allt eller inget som gällde. I samtliga sammanhang. I smått som stort. Som högpresterande personlighetstyp med starka kontrollbehov som besvärlig medföljare och en detaljfixering utöver det vanliga, kan just förändrade livssituationer och förutsättningar bli ett stort bekymmer. En allt eller inget - attityd kan minska förmågan till flexibilitet och anpassning. Att ta dagen som den kommer (vara i nuet), finna sig i vad livet har att erbjuda och inse att ingenting kan tas för givet kan, för perfektionisten och den extreme högpresteraren som har sitt sikte inställt på framtiden, vara svårsmält föda.
Min uppfattning är att kärnan till det makabra och känslodistanserade beslutet står att finna i OH´s eller båda föräldrarnas extremistiska personligheter.
En vecka innan jul anförtrodde sig OH till en kollega att han hade svårt att hålla ansiktet ovanför vattenytan och att han skulle behöva gå ner i tid fast det var inget han ville, då han bedömde att han då skulle må ännu sämre (ett desperat rop på hjälp från OH´s sida som, kan man tycka, borde ha uppmärksammats och följts upp av kollegan).
Här kommer högpresteraren in på ett väldigt tydligt sätt; vad han uttrycker är en depression där han knappt orkar med tillvaron längre. Hans förnuft säger till honom att ta hand om familjen och gå ner i arbetstid. En annan röst, den självdestruktiva karriäristen och materialisten i honom, lurar honom här och menar på att det skulle få honom att må sämre. Alltså finns ingen utväg - redan här beräknar hans kyligt kalkylerande och utbrända hjärna ut att samtliga dörrar är stängda.
Han lyckas övertyga sig själv att morden på barnen i själva verket handlar om att skona flickorna från en framtid med livslång fysisk sjukdom utan möjlighet till ett framgångsrikt yrkesliv. Naturligtvis spelar hans hjärna honom ett spratt och en längre tids kontakt med psykiatriker eller psykolog, hade med säkerhet kunnat hjälpa honom att se sig själv och de värderingar han hade byggt upp sitt liv på.
OH stretade med näbbar klor emot en förändring och acceptans att livet inte blev som han hade planerat och förväntat sig. De inre verktygen var och förblev otillräckliga och det rådde bristande kommunikation mellan känsla och förnuft.
Att han var djupt deprimerad i slutet är inget jag betvivlar.
Hur det var med hustrun går förstås inte alls att uttala sig om med så knapphändiga uppgifter om hennes person.
Citat:
Finns en uppgift i tråden som säger att HB besökte en präst vid några tillfällen i november 2017. Är det sant att familjen fick ett tråkigt besked strax innan jul, kan det vara en cancer som hade spridit sig. Fast det är ju bara en spekulation. Liksom det övriga.
Under senhösten börjar de planera att släcka barnens liv och sedan begå självmord.
Länge våndas de över om vad som är rätt eller fel och i tillståndet de befinner sig i, tillsammans med att de varit under extrem fysisk och psykisk press under så lång tid, kommer de fram till att det är rätt beslut.
I början av 2018 utför de sin plan.
En familjs liv är utsläckt.
Länge våndas de över om vad som är rätt eller fel och i tillståndet de befinner sig i, tillsammans med att de varit under extrem fysisk och psykisk press under så lång tid, kommer de fram till att det är rätt beslut.
I början av 2018 utför de sin plan.
En familjs liv är utsläckt.
