Citat:
Ursprungligen postat av
Frank.Einstein
Två föräldrar, två barn - en familj.
Äldsta dottern blir sjuk.
Jagar lösningar, bot och lindring.
Inget hjälper.
Hemundervisning börjar efter ett tag.
Modern får cancer.
Familjen utmattas alltmer.
Känner hopplöshet över dotterns tillstånd och mammans sjukdom.
En ökande deprimerande tillvaro.
Mamman tillfrisknar.
Det börjar kännas lite mer hoppfullt även om dottern fortfarande är sjuk.
Man återhämtar sig något men är fortfarande medtagen av allt lidande.
Då, förra våren, börjar även den yngre dottern att uppvisa samma symtom.
Symtom som under hösten diagnostiseras till samma sjukdom som den äldre dottern.
Även här är hemundervisning enda utväg.
Läget är förtvivlat.
Två barn med svåra sjukdomar.
Klarar inte av att gå igenom det här en gång till.
Den psykiska och fysiska tortyren har pågått under flera år nu.
Har kastats mellan hopp och förtvivlan och är helt utan kontroll på livet.
Bägge föräldrarna djupt deprimerade, utmattade och utan hopp om lösning.
Man har försökt allt, inget hjälper, hittar ingen utväg.
Föräldrarnas suicidtankar avlöser varandra.
Ingen av dem har på länge orkat vara den förälder till sina barn som de vill vara.
Tillsammans hittar de ett möjligt slut på lidandet som samtidigt innebär att de inte lämnar barnen åt sitt öde.
Under senhösten börjar de planera att släcka barnens liv och sedan begå självmord.
Länge våndas de över om vad som är rätt eller fel och i tillståndet de befinner sig i, tillsammans med att de varit under extrem fysisk och psykisk press under så lång tid, kommer de fram till att det är rätt beslut.
I början av 2018 utför de sin plan.
En familjs liv är utsläckt.
Jag skrev medan du skrev…
Alternativ 1) allt var normalt inom det som kan hända familjer: ett barn blir sjuk, en förälder drabbas av cancer (under barnens uppväxt) – då hade det ändå inte tagit denna fasansfulla slut
Alternativ 2) allt var som alternativ 1 men depression kommer i tillägg hos en eller två föräldrar – då hade det inte tagit denna fasansfulla slut heller – efter allt man kan läsa räcker det inte med en vanlig depression (man kollapsar, man blir utbränt, man hamnar på akuten, på psykakuten etc – men man döda inte sina egna barn). Jag tror bara inte att detta kan hända två vanliga människor som hamnar i en depression
Alternativ 3) något måste vara utom det vanliga annars hade detta inte fått denna katastrofala slut. Så kanske ett mycket ovanligt fall måste har någon mycket ovanlig förklaring (kombination av olika faktorer som har nämnds tidigare). Eller det är inte helt så ovanligt som vi vill ha det till –dvs det skedde inte i samförstånd.
Vi har alla olika människosyn, bakgrund och erfarenheter därför kommer vi alla till olika konklusioner, men min människosyn är inte att jag inte har empati eller sympati eller vill vara elak genom att antar elaka saker om föräldrarna som inte stämmer – min människosyn är att ingen kan döda sina barn utan att ha en speciell störning/personlighetsdrag/världsuppfattning/psykisk sjukdom – och denna visar sig oftast på något sätt innan morden. Min uppfattning är: inte vem som helst inte ens två depressiva annars vanliga föräldrar kommer att döda sina barn. Det krävs våldspotential och aggressivitet för att kunna genomföra detta. Och det har ytterst få.
Tillägg: Och för att kunna förstå detta hade det varit bra om polisen säger något mer.
