Citat:
Ursprungligen postat av
tantigheter
Jag vet att du minns det så. Men då talade vi om förpubertala flickor som sminkar sig på små flickors vis (alldeles för mycket) och under denna sorglustiga period faktiskt ser ut som små subbor och därmed lätt kan bli "pedofilgodis".
De flesta kvinnor förstod nog vad jag menade.
Åter till topic: en fara med att anhöriga börjar inte bara berätta utan även med att eventuellt bedöma och döma i ett så här öppet forum är att de tar en risk att hamna i ett familje- eller släktgräl som kan få oanade och till och med skadliga följder. Det som skrivs här fastnar och det blir sannolikt omöjligt att ta tillbaka förflugna ord.
Så tänkte jag.
Dessutom, som du så klokt varnade: vi har ju inga garantier för att människor är de de utger sig för att vara - tänk om någon utomstående nästlar sig in för att provocera fram ett familjegräl!?
Min ståndpunkt är att ingen av de arma människor som nu lämnats i sorg skulle bli dömda av mig eller någon annan person. Det handlar om svenska familjer, och inte klaner från Mena, så glöm släktfejder. Snack om släktfejder är så banalt i ett sammanhang som detta, när det finns folk som förlorat allt som gav livet mening.
Om jag skulle sätta mig in i hur de mår så tror jag de är nedbrutna för all framtid, av sorg och saknad. De lever med meningslös självrannsakan om att de borde ha gjort något. En sak som är omöjlig, då OH och hans fru var vuxna människor, fria att flytta och bestämma själva hur de ville ha det.
Det är bara med facit i hand man vet vilken avgrund de befann sig i.
