Ny granskning av Lars Borgnäs journalistiska metoder utlovas av Mattias Göransson
Hannes Råstams nära vän/samarbetspartner
Mattias Göransson har nyligen skrivit
en bok där han ifrågasätter olika invanda föreställningar kring (exempelvis) ubåtsjakterna på 80-talet – och där han lite otippat faktiskt också ger journalistkollegan
Lars Borgnäs en kraftig känga för hans tro på en viss sorts Nato-inblandning i de påstådda ubåtskränkningarna.
Göranssons granskning tar uttryckligen avstamp i Quickaffären och dess grupptänkande.
Göransson flaggar nu, efter bokens utgivande, för ett kommande avslöjande som ska omkullkasta Lars Borgnäs slutsatser i ubåtsfrågan. Se sista raderna i denna artikel daterad 2018-01-19:
http://fib.se/article/hjaernspoeken-ryska-hot-mot-sverige (
arkiverad länk)
Citat:
Det är sällan det dyker upp nya uppgifter i en 35 år gammal fråga. I samtalets sluttamp bjuder Göransson plötsligt på två sådana.
- Dessutom fick jag igår veta vad den här granaten som Borgnäs och Tunander har hängt upp sig på var för något…
Ola Tunander är professor vid fredsforskningsinstitutet PRIO och Lars Borgnäs är journalist. De är de främsta företrädarna för slutsatsen att Sveriges vatten kränktes av ubåtar från natoländer. En del av deras slutsats bygger på uppgifter om en transponder av natomodell som ska ha hittats i Hårsfjärden.
- Vad det var ska jag tyvärr sitta på tills jag ska skriva om det här nästa gång, men så mycket kan jag säga att det inte var en Natotransponder.
Här kanske en eller annan läsare tänker att detta mitt hundrade inlägg på Flashback ter sig något OT. Men då vill jag tillägga följande:
Lyckas Mattias Göransson underminera Borgnäs trovärdighet i ubåtsfrågan – likt Råstam-Göranssons pulvrisering av somliga aktörers trovärdighet i fallet Quick – kanske det på lite sikt också påskyndar en positiv utveckling i da Costadebatten. Inte minst ur den aspekten ska det bli spännande att se hur det hela utvecklar sig.
Kan det vara så att Borgnäs genom sina reportage i Uppdrag Granskning vilselett svenska folket både i da Costafallet och i ubåtsfrågan?
Det är den fråga som allmänheten nu tycks ha anledning att ställa sig. Det innebär också att den här sortens samtida kritik mot Borgnäs UG-medarbetarskap får en tyngdpunkt inte bara på det tidiga 00-talet utan också på det sena 00-talet och 10-talet (då hans ubåtsreportage ursprungssändes/återutsändes). Därmed torde den samfällda kritiken mot Borgnäs metoder på UG framstå som alltmer relevant/aktuell ur allmänhetens synvinkel.
(Göransson har knappast anledning att högakta Borgnäs i Quick/da Costa-sammanhang. Och de facto säger Göransson i sin nya bok att Lars Borgnäs resonerar likt de individer som tror på omfattande sovjetiska ubåtsintrång i svenska vatten, personer som Göransson likställer med de orubbat troende i fallet Quick.)
Vi får förstås avvakta och se vartåt det hela utvecklar sig. Men kanske står vi inför ett slags paradigmskifte i ubåtsfrågan likt det i fallet Quick 2008–2012, som ju i sin tur banade vägen för Dan Josefssons nog så fantastiska avslöjanden 2013.
Frågan om Borgnäs allmänna trovärdighet som tesdrivande journalist stänker i vart fall över även på f.d. Justitiekanslern
Göran Lambertz som på senare år skyllt sin frapperande passivitet i CdC-fallet på hur Borgnäs (parallellt med sina journalistiska ubåtsgräv) bearbetat honom i samband med alkoholintag i slutet av 00-talet. Allt sammantaget ges intrycket att det finns växande antal skäl att tillsätta en ny statlig utredning i stil med Sture Bergwall-kommissionen (2013–2015) för att gå till botten med da Costafallet.
Den 1 januari postade Göran Lambertz en bloggtext ("Nyårsbetraktelse om Quickärendet 2018") där han i huvudsak berör fallet Quick men där han också förutspådde att vi om en viss tid kan räkna med en slags historisk uppgörelse rörande ubåtsfrågan. Både Göransson och Lambertz har alltså på sistone velat göra poänger av olika sorters parallelliteter mellan ubåtsfrågan och de Norellska rättsskandalerna.