Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Den här skriften han har publicerat och som har tagit 5 år (!) att knåpa ihop känns ju väldigt fabricerad och då ställer jag mig följdfrågan; varför skulle någon vilja fabricera något sådant? Ville han att eftervärlden skulle läsa den och tänka att han var en god och omtänksam far som involverade sina barn i sitt viktiga arbete?

Huntingtons sjukdom(Chorea Huntington,"danssjuka") är nog inte en så sannolik sjukdom för döttrarna här.
Debuterar i stort sett alltid i 30-50 års åldern och är ärftlig med 100% genomslagskraft dvs alla barn som får genmutation från ena föräldern blir sjuka som vuxna. Chansen att ärva ena förälders genmutation är 50% - antingen får man den friska förälder friska gen eller den sjuka genen från den andra föräldern. Gentester erbjuds gravida kvinnor med släkthistorik.
Sjukdomen debuterar med ofrivilliga rörelser, därav namnet. De jag träffat med denna sjukdom har alla haft mycket svårt att sitta still eller gå normalt.
Döttrarna var för unga för detta och det borde uppmärksammats av omgivningen, ex av grannen i affären.

Du får nog kanske försöka frisera länken. Går varken att klicka eller kopiera rätt.

Vart finns den att läsa?

Nu generaliserar du igen om saker vi inget vet om. Ett enskilt intyg från kollega på egna arbetsplatsen säger inte mycket. Intyg från kollega på annat lärosäte hade sagt mer. Men intyg ska inte förväxlas med akademiska meriter, där tillräckliga meriter gör intyg redundanta.

Intyg måste läsas utifrån många andra aspekter än det som står skrivet. Om man börjar med intygets tillkomst så vet vi alla att det omöjligt för en kollega att neka skriva intyg om man delar arbetsplats.

Vi vet inte så mycket om OH, annat än att han var en märklig prick. Vi vet också att han inte såg på tillvaron så som majoriteten av befolkningen gör beträffande livskvalité och när detta mål är uppnått. Vi ser också att han likt oss andra inte kan förlika sig med vad livet ger, när diskrepanser är det samma som brist på livskvalité.

Visst är det fint att döttrarna ska veta vad pappa gör på jobbet, men dagar på badstranden, Liseberg och andra mer åldersadekvata aktiviteter hade gett mer för flickornas utveckling än kunskaper om ett särintresse som moms trots allt är. Om de så hade fått göra utflykterna i rullstol med en assistent så hade de blivit uppiggade och glada.

Men är det inte så att om man lägger in om skilsmässa så måste man efter sex månader konfirmera detta genom att skicka in ytterligare en skrivelse? Jag tror inte ett dugg på den där skilsmässan, det rimmar illa med det som hände tre veckor tidigare. De här morden har inte gått någon förbi, och att då lägga in en sån notis i tidningen finns inte. Inte i min värld i alla fall.

Båda flickorna hade läkarintyg på diagnos ME/CFS utfärdade av svensk offentlig sjukvård.

Ang det här med skilsmässan så måste man skicka in en bekräftelse efter betänketiden!

Detta har inte bekräftats eller det har inte skrivits/stått någonstans.

Det står om sjukdomen i tidningen idag:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/RxrBb8/det-enda-jag-tankt-pa-i-tre-ar-ar-den-har-javla-sjukdomen

Det vara fruktansvärt på så många plan, det finns det ingen som helst tvekan om.
Det finns dock inte någon ursäkt för att ta livet av sina unga barn. Ett påstående som föräldrarna säkert höll med om då de såg till att ingen ansvarig finns kvar för att ta konsekvenserna. Tragiskt.

För att vara säker på en sån sak måste man antingen vara vän eller anhörig till familjen, arbeta inom polisen, skolan eller sjukvården alternativt ha tillgång till journaler på olaglig väg. Således ganska många möjligheter. Jag tänker inte precisera mig närmare än så.

Eftersom du sannolikt aldrig kommer att få se dessa läkarintyg kommer de sannolikt aldrig att existera för dig. Jag kommer inte att lämna mer information för att råda bot på detta.

Orsaken till att jag skrev svensk offentlig sjukvård var att jag tycker det är viktig information att det inte handlar om en obskyr privat läkare eller en utländsk läkare utom svensk granskningskontroll. Sen är du naturligtvis fri att göra vilka tolkningar du vill.

Jag har så svårt att få ihop diagnosen med att flickorna orkade ha hemundervisning så pass ofta. Det tycker jag tyder på att de inte ännu hade utvecklat en mkt allvarlig form av sjukdomen. Har också svårt att förstå utifrån en sådan diagnos att föräldrarna relativt snabbt helt tappat hoppet om framtida livskvalitet för flickorna. ME är en sjukdom där man kan bli bättre med tiden och inte säkert heller att den yngre dottern skulle bli lika sjuk som sin storasyster. Också svårt att förstå hur läkare kunde sätta en diagnos på så unga flickor. Hade man uteslutit all form av psykisk sjukdom? Ofta brukar det ta många år innan läkare med säkerhet sätter diagnosen. Eller fick de sjukdomen helt uppenbart efter en influensa eller liknande? Atypisk depression har en del likheter med me och är också ofta svår att diagnosticera.