Finns ingen som tyckt det varit ett bra beslut, att ta barnens liv. Inte en enda!
Men på vissa låter det som om att tråden kryllar av dessa ändå, som tycker det??
Och vissa verkar tro att man inte är människa om man inte håller den ståndpunkten stenhårt,
att Mord är Mord oavsett vad, och att saker runt omkring (t.ex. orsak) är helt ovidkommande.
Mord ÄR Mord! Så långt är alla med!
Vissa kan i en mening bestämt hävda att 'Mord är Mord' och låta som man tycker att har man
mördat skall man i samtliga fall dömas lika (både juridiskt och även hur man ska ’se’ på dem)
just för att det är det värsta brottet att begå. I nästa mening så säger man att den som varit
delaktig i ett sådant vidrigt brott (att döda sina egna barn) måste ju vara allvarligt psykiskt sjuk.
OM man
ÄR psykiskt sjuk (bevisligen) skulle väl det kunna vara just en
förklaring till att en
människa KAN göra ett sådant här brott, som ingen ’frisk’ skulle kunna göra?
Om man är ’frisk’ i psyket men mår oerhört dåligt pga olika motgångar i livet så vill jag tro att
det ÄR möjligt att på väldigt kort tid, av kanske ett besked, en insikt, hamna i ngt som kan
liknas vid en psykos. Att gå från att ha hopp till att bestämt sig för att avsluta sitt liv tror jag
gör att många bitar liksom bara försvinner från förnuftet. Skitlätt för vissa kanske att sitta och
döma den som vill ta sitt liv, att säga att det måste kunna funnits en annan väg.
JAG kan inte
döma den människa som vill ta sitt liv. Och i och med att jag inte kan
det så inser
jag att då kan jag heller inte kräva mitt förnuft av denna människa. Hur mycket jag än vill.
Den människan är inte mottaglig. Det är NATTSVART.
(O.T.)
Min Mamma mördades av sin sambo.
Jag hade kunnat, som mina systrar, bara kunnat
hata den man som tog min Mammas liv.
Jag slipper hata då jag istället ser till vad som var orsaken till att det hände.
Jag HATAR orsaken!!!!
(T)
Jag är en typ som, på gott och ont, gärna
vill tro det bästa om människor tills annat bevisats.
I fallet Bjärred ser jag det jag
vill se av det som JAG tycker ah framkommit. Min tolkning.
För mig räcker det inte med att se på föräldrarna som att de vore ONDA. Jag vill ju inte att
det
ska vara orsaken till vad som hände familjen. Jag är dock öppen för att det ÄR orsaken men jag
tänker inte utgå från det.
Jag kommer, oavsett av vad som kommer fram, att oerhört mycket ogilla resultatet i villan.
Kanske kommer jag tänka väldigt dåliga tankar om 1 eller 2 föräldrar, kanske inte.
JAG vill tro att det fanns ett 'mörker' som jag inte ens kan föreställa mig.
Inte ens i min vildaste skräck-fantasi, så mörkt.
Kanske först hos den ena, baserat på dennes egen hälsa kombinerat med utsikter hos barnen,
som gjort att hen helt enkelt tänkt att dö. Att bestämt sig för döden trots sin parterns övertalnings-
försök, trots vetskapen att viljan att lämna kan tyckas vara, och såklart är, egoistisk.
Trots att hen
VET att barn och partner blir ensamma i ett än värre helvete än innan.
Jag vill tro att detta ledde till totalt mörker hos även partnern.
Ett mörker som gjort att hen vill följa med i döden oavsett allt vad det innebär.
När mörkret för 2 föräldrar är ett faktum så återstår 2 barn.
Det är nog så jobbigt att försöka tänka sig in i ett sådant här scenario, där 2 föräldrar helt absolut vill,
och faktiskt tänker lämna in, och lämna 2 barn som kanske redan har det jobbigt.

Eftersom jag inte ens kan tänka mig in i en sån här situation så har jag oerhört svårt att tänka mig in
i deras
andra gemensamma beslut, att ta barnen med sig!!
Tills annat kommer fram ang. barnens hälsa så kommer jag att tro att De
hade hjälp att få.
De hade säkert kunnat få hjälp även UTAN sina föräldrar också, vilket gör föräldrarnas beslut än
svårare att ta in. Lika svårt som att ta in att det hos dem (föräldrarna) var så svart att man
inte längre vill vara med sina barn. En helt horribel tanke bara det!!
Jag har själv 3 barn och kan inte få ihop att ngt skulle kunna få mig att kunna/vilja lämna dem.
Inte nåt!!
Hur sjukt det än låter, och hur knasigt det känns att säga det (utan att VETA) så vill jag tro att om
föräldrarna varit likgiltiga, ej brytt sig om barnens framtid (då utan föräldrar), ej älskat sina barn,
ja då vill jag tro att barnen levt idag och nyligen varit på sina föräldrars begravning.
Jag vill tro att barnen är med sina föräldrar nu för att de var just älskade.
En jävla tur att föräldrars 'kärlek' till sina barn inte gjort denna typ av händelse mer förekommande!!
HADE detta varit en FILM som handlade om Familjen och deras liv, och som slutade på detta sätt,
ja då hade jag bölat som en gris.
"Det som inte fick hända, det hände"
Tror de anhöriga idag har det riktigt tungt