Citat:
Ursprungligen postat av
Remark
Tack för din intressanta berättelse och personliga erfarenhet. Tror att många här som försöker förstå ofta har egna upplevelser i bagaget.
Det innebär på intet sätt att man ursäktar morden på barnen.
I detta fall vet vi inte exakt vad barnen hade för sjukdom, men det verkar som det är något som utvecklats i en negativ riktning med barnens ålder. För Moa, den yngsta, hade skolan mycket riktigt inrättat ett vilrum, dessvärre fungerade det inte så bra och hemundervisning blev då alternativet. Allt utifrån barnets perspektiv och då andra möjligheter är uttömda. Vi har inte heller någon aning om hur tidigt diverse symptom blev kända för föräldrarna och vilka anpassningar som gjorts, hemma och i skolan, för att undervisning i skolmiljön skulle vara möjlig.
Att den sociala interaktionen som sker i skolan är oerhört viktig och skall försöka uppnås med alla medel kan vi väl alla enas kring. Finns inget som tyder på att dessa föräldrar skulle vara av annan uppfattning.
I vissa extrema situationer är det dock inte möjligt. Sjukdomar kan även ha en mycket aggressiv utveckling, jmfrt med andra. Jag ser inga tecken på att dessa föräldrar inte ville sina barn väl. Undantaget då den sista handlingen.
Att mörda två barn är en brottslig handling. Gärningsmännen/gärningsmannen är döda. Ett självmord+ ev ytterligare ett mord alternativt två självmord.
Förundersökningen/mordutredningen skall självständigt klarlägga vad som hänt.
Förhoppningsvis kommer vi att meddelas en sammanfattande slutsats av den.
Tack för att du tyckte det var intressant att läsa. Det som var positivt när allt detta hände familjen var hur bra vården och skolan fungerade. Sedan att de inte var ensamma utan att samarbetet som då inkluderade FK också fungerade.
Att h*n aldrig lämnade skolan tror jag var direkt avgörande för tillfrisknandet. Även om h*n inte kunde tillgodogöra sig undervisningen var h*n på plats. Det var helt okej att h*n satt med i några minuter och sedan lämnade för vilrummet. Skolan förblev den naturliga platsen att vara på. H*n tappade aldrig kontakten med klasskamraterna det tror jag var viktigt. För skulle h*n vara hemma tills h*n var någorlunda okej så hade klasskompisarna blivit främlingar för x.
Med det sagt så återkommer vi till familjen. Jag trodde inte det var möjligt att elever kunde bli behandlade som sjuka först då med vilrum på skolan och sedan hemundervisning utan att det var läkare inkopplade. Jag förstår att du/ni vill se det som barnen faktiskt hade en sjukdom. Men Remark, vet vi det? Det är så mycket som får mig att tvivla, inte minst avsaknaden av diagnos och framförallt läkarkontakter. Tänk om föräldrarna hade lagt lika mycket kraft på att hitta förklaringen på sina barns sjukdom, som de gjorde för att få de att slippa gå i skolan, tänk vad annorlunda det hade varit.
Förstår du min misstänksamhet? Vi pratar väldigt luddigt om hur det verkade som Moa inte mådde bra av det och Agnes inte kunde det, men det saknas fullständigt belägg på det. Är det inte fantastiskt vad skolan gjorde åt dessa barnen som inte hade någon bekräftad sjukdom. De inrättade vilorum sedan fungerade inte det, det enda som fungerade var att barnen fick undervisning i sitt eget hem.
Jag har funderat mycket på det och något stämmer inte. Varför gick tiden utan att barnen fick sjukvård och diagnoser på papper, dessa barn som var så sjuka att de inte kunde vara i skolan.
Eller var det så enkelt att det fanns inga diagnoser att skriva ner, det fanns inga sjukdomar. Så tror jag det låg till, allt annat är orimligt. Den äldsta flickan hade varit hemma över ett år utan att något hände. Det är exceptionellt det kommer vi inte ifrån..
Var det möjligen det som gick upp för en av föräldrarna, att jag/vi kommer inte att kunna hålla flickorna hemma längre och då hände det som inte fick hända. Naturligtvis sitter ingen inne på några andra fakta än det som hände rent "praktiskt" under sista tiden.
Det är inte svårt att säga till barn att du mår inte bra utav det osv.. Barnen lyssnar på föräldern och känner efter är det så, ja, jag känner mig faktiskt inte riktigt kry..Så går tiden "symptomen" blir fler och fler. "Märker du inte hur mycket sämre du mår när du varit i skolan, det är inte bra för dig".
Kan det inte ligga till på det viset?