Hur skulle en teist hantera insikten om att den har haft fel?

Det bästa vore att stryka en massa saker ur bibeln. Det räcker att lägga till ett par sidor.
Problmet med bibeln är inte det som inte är skrivet, problemet är det som står skrivet.
Sedan kan man lägga till några sidor, göra nya vettiga budord om det känns viktigt.

En "gemensam slutsats"? Det låter mera som synkretism-smet.

Det måste få vara upp till var och en att tolka urskrifterna efter eget behov och förstånd. Tack och lov så har ingen vågat sig på att censurera eller tillrättalägga ens det gamla testamentet för att bättre passa in i dagens världsbild så som annars sker just som Orwell varnade för. Våra förfäders missuppfattningar och vanföreställningar men med godaste avsikt är numera ännu viktigare att förstå. Hur redan Luthers katekes omtolkar budorden för att som jag gissar passa vår tids överhet och vulgäruppfattning bättre är också en otäck läsning kan jag i övrigt säkert hålla med dig om.

Naturligvis. Men det är inte det samma som att sen komme och påstå, att en sån tolkning är allmängiltig.

Vem kan ha varit så dum mot dig?

Du, t.ex.

Då har du missförstått för det har inte varit min mening utan tvärtom. Håll reda på syfte och sammanhang för varje påstående så kan vi gå vidare.

Vad ÄR ditt syfte?

Att på något plan finna ett mänskligt samförstånd då både teoretiska och praktiska flosofins begrepp inte duger ens till att förklara det levande gränssnittets innebörd. Jag vet hur lätt både präster och datanördar kunnat enas i denna fråga annars.

Och dina "verktyg" för detta är?

Begreppet Gud så som uppfattat av majoriteten av världens folk troende eller ej och oavsett privat religion är ett utmärkt verktyg.

Specifikation, tack. (Du kan ju t.ex. utveckla detta på tråden "Definiera gud").